Bettina Bäck

Lars Stolpe bland tallar som är drabbade av svampsjukdomen knäckesjuka.

article_1666874572789.jpeg

large_1666874572789.jpeg

medium_1666874572789.jpeg

1666874572789.jpeg

– När man vaknar på morgonen är det här det första man ser. Det är väl kanske två kilometer bort, säger Lars Stolpe, en av markägarna i Sörhörende i Västerfärnebo, som fick se sin skog förtäras av elden för åtta år sedan.

Vi tittar mot en siluett som bjuder på en liten lugg av lövträd, lite tallar i blygsam höjd och några svartbrända tallstammar.Utsikten före skogsbranden bjöd på raka, höga tallstammar. Frisk skog.

Lars Stolpe visar bilder han har av sin skog i en pärm, före och efter branden, ute i skogen.

article_1666874531484.jpeg

large_1666874531484.jpeg

medium_1666874531484.jpeg

1666874531484.jpeg

– Jag hade 200 hektar skog. Sedan får man räkna bort lite impediment och sådär. 180 hektar kanske, säger Lars Stolpe.Hur mycket klarade sig?– Jag har tio hektar kvar som inte brann.Meningen kommer utan sentimentalitet eller några särskilda känslor. Lars Stolpe blev av med skog som var 110-120 år gammal.– Första året var jobbigt, sedan har man ställt om. Jag tittar bara framåt.Pärmen med bilder åker fram igen. Bilderna visar också naturens makalösa förmåga till återhämtning. Första somrarnas vidunderliga blomning av mjölkört, eller rallarros som den också kallas. Hav av lila blommor. Svedjenävornas och brandnävornas blålila toner.– Jag glömde att ta med kameran när det var som mest tuvull. Det var precis vitt överallt!Marken har återhämtat sig mycket fortare än Lars Stolpe trodde. Bilderna visar också på det.– Tornfalken häckade igen 2016.Den första kullen av duniga ungar fastnade på bild, uppradade på ett tak.

Lars Stolpe står på en grusväg. På båda sidor om vägen syns lövsly och unga tallar.

article_1666874635860.jpeg

large_1666874635860.jpeg

medium_1666874635860.jpeg

1666874635860.jpeg

Året efter branden planterade han. Gran där det förut växt gran, tall där det lämpar sig.Vi hoppar in i Lars Stolpes bil och åker på grusvägar som förr kantades av höga stammar och nu av mycket unga träd.– Här röjde jag i juni. Sedan kom älgarna förbi i augusti.Älgarna har knipsat toppen av en rad björkar.

<h2>2017 kom knäckesjukan</h2>På stället där vi stannat växer ungefär fyra hektar gran. Hela skiftet är på 35 hektar, resten är tall och löv.Tallskottens underliga bruna färg och krumbuktande växtsätt efter knäckesjukan syns tydligt.Även boven i dramat syns. Det är aspen som är värdväxt och behövs för att svampsjukdomen knäckesjuka ska kunna bilda sporer och spridas.Varje markägare har sitt sätt och sin övertygelse när det gäller röjning. Skogsstyrelsen ger råd och informerar, det tycker Lars Stolpe är bra.– Jag sparar ganska mycket löv. Just på den här platsen är det för att skydda mot frost, men också för att det ska finnas annat än tall att tugga på för älgen.Vi står vid stubbar som är svartbrända och ännu bevarade. Livet efter branden har bjudit på fler prövningar än knäckesjuka. Runt stubbarna började rotmurklor växa, murklor som tog död på plantorna runtomkring. På brandområdet har många svampar som behöver bränder utvecklat svampkroppar.– Murklorna försvann efter tre år, konstaterar Lars Stolpe.

Lars Stolpe klädd i varselväst står i en plantering av tall. Han visar upp en bild av en fullvuxen skog.

article_1666874649801.jpeg

large_1666874649801.jpeg

medium_1666874649801.jpeg

1666874649801.jpeg

<h2>”Rådjuren har minskat, lodjuren har ökat”&nbsp;</h2>Röd tallstekel har det också funnits lite av. Lars Stolpe såg den i våras, men inte i några mängder.Det är knäckesjukan som är det absolut största problemet. Betesskador finns det, men inte i någon större omfattning på Lars Stolpes marker. Han har hört om andra skogsägare som drabbats betydligt hårdare av det.– Rådjuren har minskat, lodjuren har ökat och tar många av dem. Annars är det mest älg och kronhjort.Vi rullar sakta fram på grusvägar mellan skiften. Grannens skog på ena sidan vägen, Lars Stolpes på den andra. Vissa områden ser bedrövliga ut där i princip varje ung tall drabbats av knäckesjuka. Andra områden ser riktigt bra ut.– Jag tycker det är bättre där det finns mer björk runtomkring, säger Lars Stolpe.

En närbild av en tall visar hur ett av skotten vissnat och blivit brunt. Det är smittat av knäckesjuka.

article_1666874590751.jpeg

large_1666874590751.jpeg

medium_1666874590751.jpeg

1666874590751.jpeg

Planteringen tog Lars Stolpe hjälp med, men hälften av röjningen på alla marker sköter han själv. Resten ska han leja bort.– Jag tar med mig röjsågen och behöver inget gym.

Jag blir tagen av det jag ser och tycker synd om er. Hur tänker du dig framtiden?– Äh. Det är ingen idé att tycka synd om sig. Om 30 år är det väl dags att gallra det här, det blir nästa generation som får ta skiten.– Jag ska vänta några år till, sedan ska jag göra en helt ny skogsvårdsplan, säger Lars Stolpe.Han vänder elegant samtalsämnet till naturen och djurlivet i stället. Jakten är ett intresse och vi pratar om hunden som varit sjukskriven några veckor efter att ha gjort sig illa i tassen.Marken täcktes tidigt av ljung. Sedan kom lingonen. Nu har blåbären fått fäste igen.Lars Stolpe navigerar på ett rutnät av vägar som han känner varenda meter av. Sex markägares marker rullar förbi. I den del av skiftet som vetter mot en myr stannar vi till. Myren ser ut som en arena och används som det också. Som mest har här räknats till ett 80-tal orrar.

Lars Stolpes skiften markerade på en karta.

article_1666874536725.jpeg

large_1666874536725.jpeg

medium_1666874536725.jpeg

1666874536725.jpeg

<h2>”Det är ingen idé att älta”</h2>Vi rullar vidare mot ett område med annat utseende. Här är mycket mer av ytskiktet och jorden kvar, tallarna har fin höjd.– Två månader före branden planterade jag tre hektar. Här märks att det inte fanns så mycket bränsle för branden. Jorden har klarat sig bättre.Runt bostadshuset klarade sig ett område tallar. Alldeles vid kanten till Hörendesjön står också tallarna kvar. En halv hektar.– Jag släppte det här tidigt, det är ingen idé att älta, det är bara att inse fakta. Men jag hoppas politikerna har tagit lärdom. Och jag hoppas att alla förstår vikten av att ha ett väl fungerande brandflyg, säger Lars Stolpe.

<h3>Läs också:</h3><a href="https://www.atl.nu/livet-gror-i-brandskogen">Livet gror i brandskogen</a><a href="https://www.atl.nu/entreprenoren-far-25-miljoner-i-boter">Entreprenören får 2,5 miljoner i böter</a><a href="https://www.atl.nu/over-100-skogsbrander-upptackta-med-flyg">Över 100 skogsbränder upptäckta med flyg</a>

<h3>Den stora skogsbranden i Västmanland</h3>Sommaren 2014 brann stora skogsområden i Västmanland. Branden bröt ut i samband med markberedning på ett kalhygge i Surahammars kommun, arbetet utfördes efter en längre tids torka och värmebölja. Branden kom sedan att sluka 13&nbsp;800 hektar skog i Surahammars, Sala, Fagersta och Norbergs kommuner.&nbsp;1,4 miljoner skogskubikmeter skadades.1 000 personer och cirka 1 400 tamboskap evakuerades.25 byggnader brann ned eller skadades.Branden krävde ett dödsoffer.

<h3>Knäckesjuka</h3>Knäckesjuka är en rostsvamp som värdväxlar mellan tall och asp. Skadorna sätter ner tillväxten på tallen och deformerar stammar och grenar. Små plantor kan dö. Tallar över tre meter angrips sällan.

Tio hektar av Lars Stolpes skog klarade sig undan den stora skogsbranden i Västmanland 2014. 180 hektar slukades av lågorna. Nu drabbas han och andra skogsägare hårt av knäckesjuka hos tallen.

Lars Stolpes skog brann ned – nu angriper knäckesjukan

Skog

10 hektar av Lars Stolpes skog klarade sig undan den stora skogsbranden i Västmanland. Nu drabbas han och andra skogsägare hårt av knäckesjuka hos tallen.