Sedan decennier har Skogsstyrelsen tillsammans med andra aktörer kämpat för att få ned antalet skador av älgens och andra hjortdjurs bete på unga tallar i Sverige. Senaste statistiken visar att 38 procent av ungtallarna i Sverige har betesskador av älg och annat hjortvilt (kronhjort, dovhjort, rådjur). Tallar som skogsägaren lagt ned pengar och möda på för att få upp en ny skog efter avverkning.
Istället gör skadorna att tallen blir sned, växer dåligt, blir mer mottaglig för skadesvamp och virkesvärdet minskar. I värsta fall dör trädet.
Enligt beräkningar handlar det årligen om förluster motsvarande miljardbelopp. Vilken näring skulle acceptera det?
Som alltid är kunskap och objektiva fakta viktiga beslutsunderlag. Genom vår älgbetesinventering, Äbin, kan vi kartlägga och mäta skadornas utbredning och utveckling. Vi har ett nationellt mål som säger att årsskadorna inte ska överstiga fem procent av de ungskogar vi tittar på.
Tyvärr ligger vi fortsatt långt från det målet sett till hela landet, trots hårt arbete från flera aktörer. Men det finns ett lysande undantag: Gävleborg.
De statistiskt säkerställda treårsmedelvärdena från vår omfattande inventering visar att andelen tallstammar i den inventerade ungskogen som årligen skadas av vilt minskat från elva till sju procent sedan 2018 i länet, även om det varierar mellan älgförvaltningsområdena. Då handlar det om skador som toppskottsbete, stambrott och barkgnag. Det innebär en stadig minskning och långsiktig trend över åren motsvarande hela 36 procent!
Vad är då framgångsfaktorerna? Det är komplext men det finns flera orsaker som samverkar med varandra:
- Antalet älgar. I Gävleborg visar antalet observerade älgar per mantimme (Älgobsen) en minskning av älgstammen med 36 procent sedan 2016.
- Mängden mat. Under en längre tid har skogsägare förut satt betydligt mer gran än tall för att undvika betesskador (älgen äter tall men ogärna gran). Det har gjort att antalet tallar minskat och därmed ökar betestrycket på de tallar som är kvar. Sedan 2018 har andelen ungtall på tallmark ökat från 74 till 91 procent i Gävleborg. Mat som rönn, asp, sälg och ek klarar att växa sig högre i ungskogarna i Gävleborg.
Insatserna handlar alltså om att hitta en balans mellan antalet älgar och andra hjortdjur samt tillgången på mat som de tycker om. Detta är de två kranar man kan vrida på för att minska skadorna.
Nyckeln till att lyckas är också att markägarna får förtroende för att förvaltningen av älgstammen driver mot målen och att de då svarar med att öka andelen tall när de ser till att få upp ny skog. Vi ser också att en framgångsfaktor är att markägare och jägare samverkar och agerar utifrån data, inte tyckande.
Resultaten i Gävleborg visar, menar vi, att taktiken håller: hitta sin balans mellan mängden foder i skogen och antalet älgar och andra hjortdjur.
Tålamodet i arbetet är avgörande. Förändringar tar tid. Kan vi ha det tålamodet i flera län så hoppas vi kunna se effekt även där på sikt.
