Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 27 januari

    Tveksam klimatnytta att plantera skog på betesmark

    Är det ett effektivt sätt att binda koldioxid genom att plantera skog på exempelvis betesmark? Nej, det beror faktiskt på. Ny forskning visar att det är mycket stora variationer i skogsmarkens förmåga till kolbindning.

     Kor på sommarbete i kohage.
    Kor på sommarbete i kohage. FOTO: Jeppe Gustafsson/TT

    Att plantera skog för att binda koldioxid är en ständigt pågående diskussion. I Norge är frågan högst aktuell, särskilt efter att staten har haft ett treårigt trädplanteringsprojekt där lantbrukare har fått kraftiga subventioner för att plantera igen marker där det inte tidigare varit skog, för det mesta betesmark.

    I det nordiska forskningsprojektet Climate-Land har man bland annat tittat på effekten av trädplantering kontra betesmark när det gäller biologisk mångfald och kolbindning. Resultaten från studierna, som nyligen presenterades på ett seminarium i Oslo, visade att frågan är minst sagt komplex.

    Det finns få studier kring vad som händer när gräsmarker planteras igen. I ett fältarbete togs jordprover på en gård där en del av betesmarken hade planterats igen för 50 år sedan. När man mätte på 30 centimeters djup såg man att betesmarken hade något mera kol än skogen. Man tror att det beror på betesdjurens trampande, vilket gör marken mera kompakt.

    – Våra resultat tyder inte på att det är bättre att plantera skog på betesmark, sa Heleen de Wit på NIVA, Norska institutet för vattenforskning, under seminariet.

    Stora variationer

    Globalt brukar skogar i barrskogsbältet anses lagra mest markkol, följt av gräsmarker. Hanna Lee på norska forskningsinstitutet Norce kunde i sina mätningar visa att planterad skog verkar binda mer kol än självföryngrad skog och betesmarker, men variationerna var mycket stora.

    Gräsmarkerna stod sig bra i flera jämförelser och längre norrut minskade kollagret i den planterade skogsmarken. Hanna Lee pekade också på att skogsplanteringar står i konflikt med andra värden. Bland dessa märks exempelvis biologisk mångfald, men även öppna landskap och då specifikt albedo, eller öppna ytors förmåga att reflektera ljus.

    Hanna Lee och flera andra forskare menade också att man måste räkna in vad skogen kommer att användas till. Det är stor skillnad på om träden blir virke eller bränsle. Men även om man inte tar med detta i beräkningen var hon tveksam till klimatnyttan av att plantera skog.

    – Skulle man plantera skog på de 1 340 kvadratkilometer nyligen nedlagd mark som norska staten har föreslagit, skulle man som mest kunna binda lika mycket koldioxid som Norge släpper ut under två år. Och då har man planterat träd på ett stort område som inte får avverkas under 80 år, sa hon.

     Hanna Lee.
    Hanna Lee. FOTO: Privat

    Kolbindning

    Jord- och skogsbruk släpper inte bara ut växthusgaser, utan kan också binda växthusgaser i form av kol. Naturvårdsverket uppskattar att Sverige har ett nettoupptag på cirka 40 miljoner koldioxidekvivalenter, vilket är cirka 80 procent av Sveriges alla utsläpp. Merparten av denna kolsänka finns i den växande skogen.

    Intresset för markens kolbindning har ökat kraftigt under senare år, eftersom kolet i marken är mer stabilt än det kol som lagras i träden som kan blåsa omkull, brinna ner och så vidare. I samband med stormen Gudrun minskade exempelvis Sveriges kolsänka betydligt.

    Svensk mineralmark anses binda kol, vilket beror på ökad vallodling. I försök har långliggande vallar visat sig kunna binda upp till 500 kilo kol per hektar. Organogena jordar (torv- och gyttjejordar) släpper däremot ut växthusgaser, och är svenskt jordbruks största utsläpp av växthusgaser.

    Naturvårdsverket rapporterar nettoutsläpp från betesmarker, från att tidigare ha ansett att dessa binder en viss mängd kol. Jordbruksverket har uppskattat kolbindningen till 61 kilo per hektar. Någon mätning av betesmarkerna sker dock inte. Det rör sig i båda fallen om antaganden.

    Internationella studier har visat på att betesmarker kan binda upp till 1 000 kilo kol per hektar.

    Här finns kolet

    Haven: Cirka 37 000 gigaton

    Atmosfären: Cirka 830 gigaton

    Jordarna: Cirka 2 500 gigaton

    Djur och växter, inklusive träd: Cirka 600 gigaton

    Climate-Land

    Climate-Land är namnet på ett femårigt nordiskt forskningsprojekt där en rad olika forskningsinstitut har varit involverade, även från Sverige och Island. Projektet har undersökt olika ekosystemtjänster från skog och betesmarker, med fokus på kolbindning. Man har också tittat på de konflikter som finns mellan biologisk mångfald, kulturlandskap och kolbindning.

    Relaterade artiklar

    Till toppen