Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 22 augusti

    Tog över delägarens slaktvecka – förlorade en halv miljon

    Hälsingestintans tidigare ledamot, delägare och leverantör Olof Stenhammar lät avanmäla sin djurleverans tre veckor innan konkursen. Nötbonden Jörgen Klasson tog över hans slaktplats – och förlorade en halv miljon kronor.

     Jörgen Klasson.
    Jörgen Klasson. FOTO: Privat

    Jörgen Klasson har över 300 nötdjur på sin gård utanför Värnamo. Han var leverantör till Hälsingestintan och är en av de tiotal lantbrukare som inte hann få betalt innan bolagets konkurs den 23 maj.

    Totalt uppgår fordringarna till 6 miljoner kronor. Men som ATL tidigare berättat täcker troligen inte konkursboets tillgångar dessa skulder. I Jörgen Klassons fall rör det sig om en halv miljon kronor i utebliven betalning.

    – Det tar kanske tio år innan jag jobbat in de pengarna. Jag vågar inte ens tänka på det, säger han till ATL.

    Han har tvingats att lägga sitt ladugårds- och maskinparksbygge på is – och har inte heller haft råd att ta in en extra medarbetare under sommaren som han brukar.

    Detta för att han tackade ja till att fylla en lucka i slaktschemat och slakta 30 djur under andra veckan i maj. Anledningen: Med bara ett par veckors varsel hade en avanmälan gjorts, vilket var ganska ovanligt enligt de inköpare ATL talat med.

    Avanmälaren var lantbrukaren Klas Lundin som sköter entreprenören Olof Stenhammars nötgård i Värmdö utanför Stockholm. Olof Stenhammar var delägare i Hälsingestintan, med en andel på strax över 30 procent, och en av bolagets största finansiärer. Han var ledamot från årsskiftet fram till konkursen den 23 maj och dessförinnan styrelseordförande.

    Slaktanmälde på grund av foderbrist

    Klas Lundin hade från början bokat in en leverans i mars, då han kände sig tvungen att slakta efter foderbrist.

    – Men av logistiska skäl flyttade de min slaktvecka till maj och under tiden fick jag tag på foder. Så jag bokade preliminärt om djuren till slutet av augusti, eftersom det visade sig att de inte var slaktmogna än, säger Klas Lundin till ATL.

     Klas Lundin.
    Klas Lundin. FOTO: Privat

    Han medger att han avanmälde med kort varsel, men att det var nödvändigt, då nötkreaturen inte var färdigvuxna. Ombokningen som i stället förlades till första veckan i september har bekräftats av en inköpare.

    Jörgen Klasson, som förlorade en halv miljon, är övertygad om att Olof Stenhammar lät avboka sina djur för att han som delägare och ledamot kände till konkursplanerna.

    – Han måste ju ha vetat om det och det gör mig så förbannad, säger Jörgen Klasson.

    Avvisar bestämt

    Men Olof Stenhammar avvisar denna misstanke med bestämdhet.

    – Avanmälan hade inget som helst att göra med konkursen tre veckor senare, utan berodde helt och hållet på att vi fick foder från Dalsland i slutet av april, säger Olof Stenhammar till ATL.

    Djuren som inte var slaktmogna kunde därmed hållas inne fram till betessläpp, vilket inte blev aktuellt förrän i slutet av maj efter en kall månad, tillägger han.

    Men som delägare och ledamot måste du ju rimligen ha känt till konkursplanerna?

    – Nej, jag visste inte vid det laget att bolaget skulle försättas i konkurs den 23 maj, utan det var ett beslut som togs just det datumet, för man kan inte gå nästan i konkurs. Styrelsen hade fram tills dess ingen aning om några konkreta konkursplaner.

    Men ni måste ju att vetat att bolagets ekonomi var så pass dålig att det inte gick att utesluta konkurs?

    – Ja, alla visste att ekonomin var dålig, men vi undersökte alla möjligheter till att få in mer pengar. Jag borde dock ha varit förnuftig och dragit mig ur tidigare. Men jag trodde på affärsmodellen och är en engagerad människa som själv har hållit på med köttdjursuppfödning i snart 30 år.

     Olof Stenhammar.
    Olof Stenhammar. FOTO: Patrik C Österberg/TT

    Han beskriver det som en livsstilsinvestering som kostat honom ”stora pengar” som finansiär, men vill inte avslöja hur stora. Han säger att han självklart lider med de lantbrukare som blivit ekonomiskt drabbade av konkursen.

    – Jag beklagar och känner stor sorg i hjärtat för att det blev så här. Jag förstår dem och att de såklart vill ha betalt, men har man dragit i snöret och avvecklat ett bolag så har man. Det gick inte att driva vidare verksamheten.

    Relaterade artiklar

    Till toppen