Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 31 augusti 2017

    Svartvit ko på väg att dö ut

    SPANNARP.

    Den klassiska lantrasen svensk låglandsboskap är på väg att försvinna. Det är nu så få individer kvar att om inte lågland helt ska släckas ut krävs snabba åtgärder. Förkämpen för rasen, Anders Lindén, pekar på flera skäl till att bevara svensk lågland.

     Anders Lindén.
    Anders Lindén. FOTO: Mikael Gianuzzi

    Under stor del av 1900-talet var svensk lågland helt dominerande i den sydsvenska mjölkproduktionen innan holstein tog över på 2000-talet.

    De få renrasiga individer av svensk lågland som finns kvar känns igen i hagen på att de är lite rundare och stabilare än holstein och att juvren sitter lite lägre.

    Juvrens placering

    Just juvrens placering blev också anledningen till att många lantbrukare en gång började ta in andra raser och att andelen svensk lågland började krympa i besättningarna.

    – Tidigare stod pigor och drängar för mjölkandet men på 60-talet började bönderna i allt högre utsträckning mjölka själv. De insåg att juvren måste upp och började snegla på andra raser. Lönsamheten var usel och holstein gav mer mjölk, säger Anders Lindén, vars far var en av de första som tog in holstein till Sverige 1964.

     Svensk lågland känns igen i hagen på att de är lite rundare än holstein och att juvren sitter lite lägre.
    Svensk lågland känns igen i hagen på att de är lite rundare än holstein och att juvren sitter lite lägre. FOTO: Mikael Gianuzzi

    200 mjölkande

    I dag är Anders Lindén ordförande i bevarandeföreningen för svensk låglandsboskap. Till vardags är han mjölkbonde med 200 mjölkande kor och tre mjölkrobotar på Karindals gård utanför Ängelholm.

    – På 80-talet var hälften av den svenska låglandsboskapen uppblandad. När jag byggde stallet på 90-talet var en tredjedel av besättningen lågland. Ungefär då slutade vi också att rekrytera tjurar efter svenska fäder. På den vägen är det, säger Anders Lindén.

    Under flera år har lönsamheten i branschen varit låg. Det innebär att enbart de kor som mjölkar bäst får vara kvar. Resten har successivt gallrats ut. Holsteinkor ligger kring 10 000 kg mjölk per år och lågland ligger ofta lägre under det första året.

    – Det är den ekonomiska realiteten. Det handlar om att överleva för bonden, säger Anders Lindén.

     En svensk låglandsko har ett juver som är perfekt för robot, menar Anders Lindén, ordförande för bevarandeföreningen för svensk låglandsboskap.
    En svensk låglandsko har ett juver som är perfekt för robot, menar Anders Lindén, ordförande för bevarandeföreningen för svensk låglandsboskap. FOTO: Mikael Gianuzzi

    LÄS OCKSÅ: Satsade på get och hotad ras

    Bara 25-30 kvar

    I dag uppskattas 25-30 kor som är minst 87,5 procent svensk lågland finnas kvar i Sverige. Två av dem finns på Karindals gård.

    Anders Lindén, som själv är 62 år, menar att det krävs att någon yngre lantbrukare börjar intressera sig för rasen om den ska ha en chans.

    – Det finns fortfarande semin kvar från svenska tjurar. Med ett aktivt och målmedvetet avelsarbete är det fullt möjligt att få upp rasen igen, säger han.

    LÄS OCKSÅ: Levande genbank bevarar lantdjur

    Heterosis

    Han pekar på flera skäl till att bevara svensk lågland. Inte minst för att dess positiva egenskaper lätt skulle kunna korsas in i andra raser och förstärkas, så kallad heterosis.

    Kännetecknande för lågland är bland annat bra fertilitet, lätta kalvningar samt att rasen är både mjölk- och köttdjur.

    – Ett annat anlag hos lågland är spenplaceringen, som är perfekt för mjölkrobot. Ett drag som kan förekomma hos vissa holstein är problem med korsade spenar. Det betyder att mjölkroboten inte fungerar optimalt och kon blir ofullständigt mjölkad. Här skulle låglandskons egenskaper kunna överföras, säger Anders Lindén.

    Föreningen för Svensk lågland

    Bevarandeföreningen har ett 15-tal medlemmar som möts 1-2 gånger per år.

    En fråga föreningen arbetar med är att färdigställa den avelsplan som Jordbruksverket vill se för att bevarandeföreningen ska kunna få ”stödet för lantrasföreningar” i Lantbruksprogrammet. Samma stöd som bevarandeföreningar för lantraserna fjällko, rödkulla, väneko, ringamålako och bohuskulla, också har rätt till.

    LÄS OCKSÅ: Ung bonde satsade på egen köttgårdLäs mer: Både mjölk och kött i samma ko

    Relaterade artiklar

    Till toppen