Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 8 juli

    Svenska beräkningar: Växtodlingsgården är en kolsänka

    Odling av grödor med mineralgödsel ger ett många gånger större upptag av koldioxid än vad som förbrukas i insatser. Om det tas med i beräkningen blir växtodlingsgårdar en kolsänka, visar en ny svensk studie.

     Enligt en artikel som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Springer Nature Applied Science är svensk växtodling en kolsänka.
    Enligt en artikel som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Springer Nature Applied Science är svensk växtodling en kolsänka. FOTO: Jeppe Gustafsson/TT

    Ofta beräknas utsläpp av växthusgaser med livscykelanalyser som bara tar hänsyn till utsläppet av klimatgaser och inte till den kolinlagring som sker genom fotosyntesen. Den hänsynen har författarna tagit i den aktuella studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Springer Nature Applied Science.

    Det innebär att gården utgör gränsen för vilka utsläpp som räknas och att kolinlagring i gårdens produkter, såsom grödor, mjölk och kött, räknas bort från utsläppen som insatserna ger upphov till.

    Med det sättet att räkna visade det sig att kolinlagringen i en svensk konventionell höstvetegröda ökade med 2 ton när kvävegivan höjdes från noll till 200 kilo per hektar. Det innebär att 7,6 ton koldioxid togs upp från luften.

    ”Går väldigt mycket plus”

    Vid en giva på 200 kilo kväve per hektar var nettoupptaget 29 kilo koldioxidekvivalenter per kilo lagd kväve.

    – För varje kilo kväve du sätter in på 200 kilos nivå får du netto 29 kilo koldioxidekvivalenter tillbaka. Så det går väldigt mycket plus, säger agronomie doktor Kersti Linderholm.

    Hon driver företaget Silvbergs miljöteknik och har skrivit artikeln tillsammans med Thomas Kätterer och Jan Erik Mattsson. Kersti Linderholm är också krönikör i ATL.

    – De första kilona gör absolut störst nytta. Det visar också att om man inte gödslar alls så utnyttjar man inte växtens potential, säger hon.

     Kersti Linderholm.
    Kersti Linderholm. FOTO: Privat

    I det avseendet skiljer sig mineralgödsel inte från stallgödsel.

    – Men vi har inte stallgödsel så att det räcker till den produktion vi har. Vi utnyttjar all stallgödsel vi har i dag, men vi behöver mer gödsel om inte den svenska livsmedelsproduktionen ska minska.

    I studien gjordes också beräkningar på en svensk växtodlingsgård med odling av korn, havre, raps och vall. De visade att odlingen ger ett negativt nettoutsläpp, alltså minskar klimatgaserna i atmosfären, när utsläppen från el, drivmedel, utsäde och mineralgödsel minskats med kol och energi som lagrats in i grödorna. Gårdens utsläpp var 1,6 ton koldioxidekvivalenter per hektar, men efter att kolbindningen i grödorna räknats bort blev odlingen i stället en kolsänka på 4 ton koldioxidekvivalenter per hektar.

    Marginella skillnader

    Det gjordes även utsläppsberäkningar på en mjölkgård med vanlig livscykelanalys, samt en beräkning där produkternas kolinnehåll värderades och även kolinlagringen i mark. Det blev marginella skillnader i utsläpp, eftersom kolet i det inköpta kraftfodret belastade mjölkgården.

    Så blir utfallet för många gårdar i Sverige som har små möjligheter att odla kraftfoder själva.

    – Men det vore intressant att räkna på om svenskt jordbruk totalt är klimatneutralt om man värderar kolinnehållet i produkterna. Djuren behövs för att få avsättning för vallen, rest- och biprodukter från livsmedelsproduktionen och spannmål som inte uppfyller kraven för oss människor. Och betande djur är givetvis en förutsättning för viss biologisk mångfald, säger Kersti Linderholm.

    Läs mer:

    Artikeln har titeln ”Valuing carbon capture in agricultural production – examples from Sweden” och finns att läsa på Springer Nature Applied Sciences webbplats.

    Relaterade artiklar

    Till toppen