Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 5 juli 2000

    Strutsnäringen på väg ur barnsjukdomarna

    Flertalet strutsuppfödare är i dag kunniga och professionella, men slakt och marknadsföring är ännu olösta problem.

    För sex år sedan kom strutsen till
    Sverige som lantbruksdjur. Hågade uppfödare med varierande
    djurkunnande anade goda inkomster, och med obefintlig stöttning
    från forskning och rådgivning var de helt hänvisade
    att klara sig själva.

     
    Strutsnäringen (och strutsarna) har fått
    betala stora läropengar på okunskap.

     
    Har lärt sig efterhand

     
    Kaj Andersson i Finja började med
    strutsar 1995 och har i dag 40 hönor och 10 tuppar. Hittills
    i år har de lagt 500 ägg.

     
    – Detta är egentligen första året
    det börjar bli ordning på äggläggningen,
    säger Kaj Andersson. Fodret har blivit bättre nu och
    vi har lärt oss hur vi ska göra för att lyckas.

     
    När han tittar i backspegeln ser han att mycket
    blev fel i början. Djuren som importerades var det sämsta
    avelsmaterialet utomlands och priserna var skyhöga. När
    djuren kom var de genomstressade av frakt och karantän.

     
    – Strutsar är mycket känsliga för
    störningar, säger han. Blir de det minsta stressade
    slutar de lägga ägg eller äggkvaliteten blir sämre.

     
    För nystartarna fanns en uppsättning på
    fem eller tio olika rekommendationer hur djuren skulle skötas,
    men ingen som egentligen visste.

     
    Andersson berättar att de största svårigheterna
    är ägghanteringen och skötseln av kycklingar. De
    är extremt känsliga och kräver rätt ljus,
    temperatur och luftfuktighet och ett mycket bra foder. Men det
    är svårt att få kycklingarna att överleva
    om äggkvaliteten är dålig, och det blir den om
    inte hönorna har en lugn och bra miljö.

     
    Ståtliga djur i hägn

     
    Uppfödningen har han på gården
    Södra Freskog utanför Hässleholm. De ståtliga
    djuren kliver omkring i hägnen med spänstiga steg.

     
    Från långsidan av en nyuppförd
    hallbyggnad går strutshägnen ut som tårtbitar.
    Det finns sandplättar för sandbadning och singel för
    krävan. Under tak ligger djupare sand och längs stängslet
    syns en tydligt upptrampad gångstig för de dagliga
    promenaderna.

     
    Hur lämpligt klimatet i Sverige är för
    strutsuppfödning har diskuterats åtskilligt. Kaj Andersson
    menar att enda problemet är om det blir is. Då måste
    han sanda gångarna längs staketet.

     
    Går strutsuppfödning ihop sig
    då?

     
    – Hittills inte, säger Kaj Andersson
    och börjar räkna.

     
    – Tio kilo filé för 150 kronor kilot,
    tio kilo stek för 135 kronor, två och ett halvt kilo
    grytbitar och åtta kilo övrigt kött för femtio
    kronor per kilo. Det blir i genomsnitt 3 375 kronor för en
    struts.

     
    Den kläckta kycklingen kostar 500 kronor, och
    äter för närmare 1 200 kronor innan den är
    slaktmogen.

     
    Företagsledare som han är – styrelseordförande
    och före detta vd för Finja Betong – räknar Kaj
    Andersson arbetet som en självklar kostnad.

     
    – Jag får inte lägga ner mer än
    500 kronor i arbete per slaktkyckling, säger han.

     
    Det blir drygt tre timmar per slaktad kyckling.
    Det gäller att hålla nere arbetstiden per djur samtidigt
    som skötseln är det viktigaste för att lyckas.

     
    Själva slakten kostar 1 000 kronor och tar
    en stor andel av intäkterna. Den är arbetssam och tidsödande.
    Bland annat handplockas djuren, och vid styckningen måste
    hinnorna runt varje styckningsdetalj tas bort.

     
    Det blir inte mycket pengar över till byggnader
    och andra investeringar.

     
    Kaj Andersson erkänner att det är en försiktig
    kalkyl, men menar att då finns det förutsättningar
    att den håller.

     
    – Jag behöver slakta 300 djur om året
    för att få ett rimligt netto.

     
    Kaj Andersson har 20 överlevande kycklingar
    per höna som mål. I år tror han att han ska nå
    15, och där går brytpunkten.

     
    Två sorgebarn

     
    För övrigt är slakten och
    marknadsföringen sorgebarnen just nu.

     
    Kaj Andersson har ganska mycket djur, framför
    allt slaktmogna kycklingar i väntan på att slaktfrågan
    ska lösas.

     
    Hittills har strutsköttet sålts av uppfödarna
    själva eller olika konstellationer av försäljningsbolag
    och uppfödarföreningar. Det har varit svårt att
    få ekonomi på satsningarna, och ett av problemen har
    varit den sporadiska tillgången på slaktdjur.

     
    Strutsslakten på SQM Beef:s numera nedlagda
    slakteri i Sävsjö, som drivits av företaget Struts
    born in Sweden AB, upphörde plötsligt i våras
    och ställde till det för många uppfödare
    i södra och mellersta Sverige.

     
    Problemet har fått en tillfällig lösning
    i och med att bröderna Åsebrant har fått tillstånd
    att starta upp slakten igen. Den återupptogs i veckan och
    Åsebrant kommer till att börja med enbart att erbjuda
    legoslakt.

     
    Planerar ett strutsslakteri

     
    En annan satsning för södra Sverige
    görs av strutsuppfödarna Ingvar och Leila Nilsson som
    via sitt helägda bolag Skånsk Struts AB planerar för
    ett strutsslakteri i Örkelljunga. Starten kommer att bli
    i augusti och företaget kommer både att legoslakta
    och satsa på försäljning till handeln.

     
    Kaj Andersson anser att det egentligen inte varit
    läge för några storsatsningar på marknadssidan
    förut, men att nu är det dags.

     
    – Våra handlare går på kvantitet,
    och det är först nu farmarna börjar få fram
    kycklingar. Nu måste vi ut i butik och visa vad vi har,
    säger han.

     
    Gröna Konsum har haft strutskött i sina
    butiker ett par år, men tillgången har varit dålig.

     
    – Vi har en potential att sälja mer, så
    länge vi får kontinuerliga leveranser. Vi måste
    åtminstone ha struts till varje helg, säger Mats Markgren,
    kategorichef på KF.

     
    Gröna Konsum håller just på att
    revidera upplägget för struts.

     
    – Vi kommer att välja ut ett antal uppfödare.
    Sedan gäller det att få fram rätt styckningsdetaljer
    i rätt mängd och lösa flödet, säger han.

     
    Måste börja tjäna på
    köttet

     
    Ingen i strutsbranschen tror eller ens
    vågar tänka tanken att strutsköttet skulle sjunka
    i pris. Mycket pengar har satsats och nu måste det börja
    gå runt.

     
    Det är ett lyxkött med en egen marknadsprisskala,
    och någon påverkan från sjunkande nötköttspriser
    tycks inte finnas.

     
    Till uppfödarnas förvåning har det
    inte varit restauranger och saluhallar som blivit de största
    kunderna, utan handelskedjor och enskilda butiker. En hel del
    säljs också hemifrån via gårdsbutiker.

     
    Strutsköttet är den största inkomstkällan,
    men även andra produkter kan bidra till att förbättra
    det ekonomiska resultatet.

     
    Sedan i våras garvar Tranås Skinnberedning
    strutsskinn främst för export till Sydafrika och även
    inom Sverige håller en viss vidareförädling på
    att komma igång. 750 kronor får uppfödaren för
    de bästa skinnen.

     
    En annan biprodukt är obefruktade ägg
    som säljs till konstnärer som målar på äggskal
    och gör smycken.

     
    Strutsarna mår bättre i dag

     
    Och hur är det då med de larmrapporter
    om vanvård som cirkulerat i medierna de senaste månaderna?

     
    Enligt Steen Salling, överveterinär på
    Livsmedelsverket är situationen mycket bättre i dag.

     
    – De som har stora besättningar och har gjort
    sig omaket att göra något vettigt har inga problem
    alls, säger han.

     
    Däremot menar han att det fortfarande finns
    en del mindre besättningar hos hobbyuppfödare där
    strutsarna lever under ganska undermåliga förhållanden.

     
    Var det då klokt att börja i den skala
    som skedde när kunskapen var så dålig?

     
    – Nej, det var det inte, säger Steen Salling
    med eftertryck.


    Anna K

    Till toppen