Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 2 februari 1999

    Strängare inventering av skogen i norr

    Skogsvårdsorganisationens just slutförda inventering av ekologiskt värdefulla så kallade nyckelbiotoper kan ha haft ett strängare urval i norra Sverige än i landets södra delar, anser SkogForsk, Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut.

    Enligt docent Lena Gustafsson, som inventerat förekomsten av rödlistade mossor och lavar i 117 nyckelbiotoper och biotopskyddade områden, finns det oklarheter i bedömningen av vad som är nyckelbiotop eller inte.
    – Nyckelbiotoperna i norra Sverige innehåller betydligt fler rödlistade mossor och lavar än i södra Sverige. Detta trots att 90 procent av de svenska rödlistade arterna är hemmahörande i södra Sverige.
    Strängare urvalskriterier kan vara en förklaring men det kan också finnas andra.
    – Många av skogarna i norra Sverige är mera opåverkade än de i söder, kanske förekommer rödlistade arterna därför tätare i norr, men hittills har vi bara studerat tätheten i södra och mellersta Sverige.

    En procent av skogen
    Nyckelbiotoperna utgör cirka en procent av landets produktiva skogar och enligt SkogForsks inventering innehåller 70 procent av dem rödlistade mossor och lavar. Även i den vanliga skogen runt nyckelbiotoperna förekommer en hel del rödlistade arter men inte lika frekvent.
    Enligt Lena Gustafsson är nyckelbiotoperna är signifikant rikare på rödlistade arter.
    – Vår bedömning är att nyckelbiotoperna är mycket bra för den biologiska mångfalden och att myndigheternas inventering som helhet är mycket väl genomförd, säger hon men drar slutsatsen att de rödlistade arternas växtplatser utanför nyckelbiotoperna kan vara utsatta.
    – Vid vår inventering hittade vi ju rödlistade arter på ett ganska stort antal ställen i vanlig skog, berättar Lena Gustafsson. Troligtvis är inte en enda av dessa växtplatser kända av markägarna.

    Skogsägarna ska ta hänsyn
    Enligt bland annat certifieringsregler för skogsbruk ska skogsägarna ta hänsyn till de rödlistade arter som påträffas. Lena Gustafssons beräkningar visar att om man känner till alla rödlistade mossor, lavar och kärlväxter och sparar en skyddszon runt varje art på 10×10 meter, så skulle 1-4 procent av produktionsskogen beröras. Med en skyddszon på 30×30 meter (cirka två trädlängder) runt varje växtplats skulle 9-36 procent av skogen lämnas, beroende på var i Sverige man befinner sig.
    Enligt Per Simonsson, ekolog på skogsföretaget SCA, finns det inte några generella krav på skyddszoner.
    – För en lav, långskägg, krävs det åtminstone 100 meter skog runt om för att den inte ska torka ut medan andra arter, till exempel orkidén guckusko, kan gynnas av att man hugger igenom ett skogsområde och släpper in mera ljus. Då räcker det att skydda själva växtplatsen.
    (ATL)

    Relaterade artiklar

    Till toppen