Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 21 maj 2002

    Spaltgolven skadar klövarna

    Spaltgolv skadar grisarnas klövar. Suggor som går på spaltgolv får mycket lättare sprickor och bölder i klövarna än suggor på djupströbäddar.

    Det visar en färsk svensk studie på
    700 djur i sex besättningar. Klövskadorna gör att
    suggorna slås ut i förtid. Det kan kosta mycket pengar
    för bonden.

    – Suggorna bör gå på djupströbäddar
    under den största delen av tiden. Då har vi egentligen
    inga skador, säger Carl-Johan Ehlorsson, veterinär vid
    Svenska djurhälsovården i Klippan.

     
    Hans studie är den första som visar hur
    klövarna ser ut hos levande suggor i olika inhysningssystem.
    Klövskador – sprickor och klövröta – var vanligast
    hos suggorna på spaltgolv.

    Utformningen av spaltgolven ger oftast felaktig belastning
    och ökat slitage på grisarnas klövar. Det ökar
    risken för infektioner, särskilt om hygienen är
    dålig.

     
    Det går inte att ha så mycket strö
    i system där gödselytan består av spaltgolv. Betongen
    sliter då på klövarna, som aldrig hinner växa
    i kapp. Belastningen på klövarna blir för stor
    när grisarna går på spaltgolvet och det blir
    tryckskador på klövkanter och undertill på klövarna.

    De flesta av dagens svenska grisar är inhysta i system
    där gödselytan består av betongspalt.

     
    Carl-Johan Ehlorsson håller på med fler
    studier, bland annat på gyltor. Hans vidare forskning och
    studier i bland annat Danmark tyder på att problemen med
    spaltgolv gäller alla svin.

    Carl-Johan Ehlorsson är inte förvånad över
    resultaten. Sedan början av 1990-talet har de stora problemen
    med klövskador hos suggor uppmärksammats.

    – Det här var ett sätt att sätta siffror på
    det för att kunna visa att det kostar, både i djurlidande,
    men också i börsen.

     
    I hans studie var utslagningen av suggorna nio procentenheter
    högre i besättningar med spaltgolv. En sådan ökad
    utslagning motsvarar en årskostnad per sugga i produktion
    med 270 kronor. Det innebär upp emot 150 000 kronor per år
    för den som har 500 suggor.

    Ett inhysningssystem med förhållandevis hög
    årskostnad kan totalt sett bli billigare för uppfödare.

     
    Det är vettigt att investera i ett system där
    grisarna, åtminstone under vissa tider, går på
    djupströ, tycker Ehlorsson.

    – Fötterna är huvudsaken. Har grisarna inte bra
    klövar klarar de inte den produktion vi kräver av dem,
    säger han.

    Han är väl medveten om att det kan vara svårt
    att få tillräckligt med halm i norra delen av landet.
    Halmen är också dyrare att hantera. Ändå
    vill han att suggorna ska få gå på djupströ
    minst sex veckor efter avvänjningen.

     
    Här ställs djurhälsa mot miljö
    och andra aspekter. Ehlorsson sätter djurhälsan främst.

    Halmbäddar ger 80-90 procents kväveförlust
    medan kväveförlusten med spaltgolv bara är 10-20
    procent.

    – Det är inte enkelt. Det gäller att hitta nya lösningar,
    säger Ove Olsson, adjungerad professor vid djurhälsovården,
    som tillsammans med Ehlorsson och en tredje kollega presenterade
    studien i det senaste numret av Svensk Veterinärtidning.

    Han har analyserat kostnader i sinsugghållning. Hans
    slutsatser:

    * Ströbäddssystem med ätbås rekommenderas
    under betäckningsperioden.

    * Detsamma eller ätbås med permanent ströad
    liggyta och spaltgolv rekommenderas under dräktighetsperioden.

    * Enkla system utan foderstyrning med spaltgolv och sparsamt
    med strö är negativa för djurhälsan och totalekonomiskt
    ofördelaktiga.

     

    Helena Wennström

    Till toppen