Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 8 december 2019

    Vill öppna dörren för fler unga

    – Med framtidens stora utmaningar vilar ett stort ansvar på de unga som nu väljer lantbruksyrket. Det säger Simon Wancke, som brinner för att fler, liksom han själv, ska upptäcka möjligheterna i branschen.

    Detta är en artikel ur nr 12/2019 av tidningen Lantmannen. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, klicka här.

     Simon Wancke hade ingen anknytning till lantbruk under uppväxten men på Öknaskolans Naturbruksgymnasium i Tystberga väcktes intresset. Nu viger han sitt arbetsliv och sitt stora engagemang åt branschen som han är övertygad om har en ljus framtid. 
    Simon Wancke hade ingen anknytning till lantbruk under uppväxten men på Öknaskolans Naturbruksgymnasium i Tystberga väcktes intresset. Nu viger han sitt arbetsliv och sitt stora engagemang åt branschen som han är övertygad om har en ljus framtid.  FOTO: Mikkel Ørstedholm

    Att den tioåriga pojken, som drömde om att bli pilot en dag, skulle representera två miljoner unga lantbrukare i Europa var det nog få som trodde när han växte upp i en medelklassfamilj i Trosa, Södermanland. Simon Wancke blev i somras invald till styrelsen i CEJA, The European Council of Young Farmers, som den första svensken på tio år.

    – Det är fantastiskt att känna att du är vald till något för att människor har förtroende för att du kan göra skillnad för dem, säger han.

    Han bjuder in till sitt skrivbord här i maskinhallen på Öknaskolans Naturbruksgymnasium i Tystberga, någon vecka innan han går på några månaders föräldraledighet. För två år sedan, då bara 26 år gammal, blev han operativt ansvarig för driften av lantbruket på skolan och är också arbetsledare för yrkeslärare och instruktörer inom lantbruk. Ambitionerna är höga och han räds inte för att kritisera sin egen sektor.

    – Vi har misslyckats totalt om elever väljer att byta bransch på grund av att vi inte har förberett dem på rätt sätt, säger han.

     Simon Wancke som nyligen blivit vice ordförande för CEJA.
    Simon Wancke som nyligen blivit vice ordförande för CEJA. FOTO: Mikkel Ørstedholm

    Naturbruksskolor tenderar att ge eleverna fel förutsättningar och bygger upp falska förväntningar, menar han. När eleverna kommer ut i arbetslivet får de en chock som gör att de kanske väljer att byta bransch, kort efter studenten, fortsätter han. Därför måste undervisningen alltid anpassas till produktionen och inte tvärtom. Eleverna ska redan från start förberedas på att arbetsvillkoren i lantbruket inte är som i andra branscher.

    Det funkar inte att ha inställningen att jobbet alltid ska skötas mellan 8.00 och 16.00. Verkligheten ser annorlunda ut. Ibland blir det långa arbetspass och helgjobb för att vädret eller andra omständigheter kräver det.

    – Är det soligt på en lördag och vi behöver tröska, då gör vi det, vi väntar inte till måndag, för så ser inte verkligheten ut, säger han.

     Simon Wancke är operativt ansvarig för driften av lantbruket på Öknaskolans Naturbruksgymnasium som drivs ekologiskt sedan många år tillbaka.
    Simon Wancke är operativt ansvarig för driften av lantbruket på Öknaskolans Naturbruksgymnasium som drivs ekologiskt sedan många år tillbaka. FOTO: Mikkel Ørstedholm

    Med rätt ramverk från ”dag ett” formas en förståelse och större acceptans för branschen, menar han.

    – Man ska känna sig lika trygg och stolt över att vara traktorförare, djurskötare eller lantarbetare efter fem år. Målet är att eleverna ska vara kvar större delen av sitt yrkesliv i branschen, säger han.

    Då, några månader innan han blev anställd, hade Öknaskolans Naturbruksgymnasium figurerat i media i ett mindre positivt sammanhang. Skolinspektionen riktade kritik mot skolan för att en sexistisk och homofobisk jargong förekommit bland eleverna och Simon Wancke hamnade mitt i ett arbete för att komma till rätta med problemen. Framför allt har det resulterat i att i det dagliga arbetet jobba med hur man ska bemöta varandra. Skolinspektionen har gjort återbesök och godkänt det uppföljande arbetet.

    – Jag upplever att vi har en bra miljö i dag, sedan jobbar vi med ungdomar och vi har en skolverksamhet så det händer ständigt saker som måste hanteras, säger han.

    Omvärldsbevakare

    I Simon Wanckes tjänst ingår även omvärldsbevakning vilket gör det möjligt för honom att kombinera sina förtroendeuppdrag som exempelvis vice ordförande i LRF Ungdomen och ledamot i internationella CEJA.

    I CEJA, en paraplyorganisation för unga lantbrukare i 25 europeiska länder, är Mercosuravtalet en het fråga. Frihandelsavtalet mellan EU och länderna Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay blev efter 20 års förhandlingar klart i somras. I och med avtalet kommer EU bland annat höja importkvoterna, vilket gör flera sydamerikanska jordbruksvaror billigare, bland annat nötkött, fågelkött, griskött, äggprodukter, sockel, etanol och apelsinjuice. CEJA är i grunden positivt inställd till handel, påpekar han.

    Markmupp

    – Men många av våra medlemsländer ställer sig nu frågan om varför EU ska importera livsmedel som vi vet är producerade till betydligt sämre villkor och varken är hållbara, socialt, ekologiskt eller ekonomiskt, säger han.

    För att frihandelsavtalet ska träda i kraft permanent krävs bland annat att EU-parlamentet godkänner det.

    I Simon Wanckes hörna av kontoret, som delas med de andra anställda, finns en välanvänd diskborste och en spade för att kontrollera bruket på jorden och såbädden.

    – I grunden är jag lite av en markmupp, jag kan ligga på knä i fält en hel dag och pilla med ogräs och jord, säger han.

    Andra styrmedel

    Öknaskolans lantbruk ska enligt ett politiskt beslut drivas ekologiskt och är sedan många år tillbaka Kravcertifierat.

    – Om man får sticka ut hakan skiljer det ekologiska lantbruket agnarna från vetet. Här handlar det än mer om rätt sak på rätt plats och i rätt tid eftersom vi inte alls har de styrmedel som konventionella lantbrukare har, säger han.

    Samtidigt, påpekar han, blir konsekvenserna av teoretiska ställningstagande i Kravreglerna inte alltid optimala ur miljöhänsyn. Exempelvis skulle han gärna vilja använda glyfosat en gång var sjunde år i växtföljden när vallen ska brytas.

    – Vårt största bekymmer är klövern som finns i vallen. Det är ett minst lika jobbigt ogräs i vetet som om vi skulle få in kvickrot eller svinmålla, säger han.

    Redo betala priset

    Med hjälp av glyfosat skulle vallen också kunna ligga längre under säsongen, ytterligare en vallskörd kunna tas och risken för växtnäringsläckage bli mindre.

    – Personligen skulle jag hellre se att vi inte var Kravcertifierande, utan konventionella på pappret, men jag skulle i princip ändå vilja bedriva jordbruket efter ekologiska principer, säger han.

    Trycket från svampar och skadeinsekter är inte så högt i området och jordbruket fungerar därför bra utan insekticider och fungicider.

    – Jag är beredd att ta en lite lägre skörd mot att vi tar biologisk hänsyn, säger han.

    – Samtidigt är det viktigt att värna och behålla produktionen på den ytan som odlas eftersom det krävs för att klara framtidens klimatutmaningar kombinerat med en växande befolkning, lägger han till.

    Där vaknade intresset

    Själv är han uppvuxen i Trosa utan någon särskild anknytning till jordbruk. När familjen flyttade till USA under några år väcktes intresset för pilotyrket på de långa resorna mellan kontinenterna. Men ett studiebesök på det för honom tidigare helt okända naturbruksgymnasiet Öknaskolan, fick livet att ta en helt ny vändning. Efter besöket väcktes tanken att han här kunde få den naturvetenskapliga behörighet som krävdes för pilotutbildningen och samtidigt ha kul under tre år.

    Så blev det, men väl på Öknaskolans Naturbruksgymnasium växte intresset för maskiner och växtodling och pilotdrömmarna bleknade bort.

    – Jag kände tidigt i utbildningen att fler med min bakgrund borde få veta vilka fantastiska möjligheter det finns till jobb och utveckling i lantbruket, säger han.

    Därför engagerade han sig i marknadsföringsarbetet för skolan, var med och ordnade öppet hus och representerade vid mässor.

     Diskborste på kontoret som Simon Wancke frekvent använder för att kolla såbädden.
    Diskborste på kontoret som Simon Wancke frekvent använder för att kolla såbädden. FOTO: Mikkel Ørstedholm

    När han några år senare läste vidare till lantmästare tog engagemanget i stället form via utbildningens kår. Men det var en turbulent tid för kårarbetet då riksinternatskandalerna florerade i media och skolinspektionen gav anrika Lundsberg tillfälligt verksamhetsförbud efter avslöjanden om att kamratuppfostran lett till kränkningar och misshandel på skolan. Detta gjorde att fokus även riktades mot Lantmästarkårens gamla traditioner.

    – SLUs ledning var väldigt på det klara med att de var beredda att stryka lantmästarkårens existens från campus för det fanns så mycket i ryggsäcken att jobba med, säger han.

    Ett intensivt värdegrundsarbete sattes i gång där bland annat moment under insparksveckorna ströks. Exempelvis inslag som gick ut på att förnedra de andra programmen, vilket visserligen inte var unikt för lantmästarkåren utan praktiserades även av andra kårer.

    – Men man kan fråga sig vilket syfte det hade, i stället borde vi närma oss varandra och jobba tillsammans, säger han.

     Sedan 2017 är Simon Wancke vice ordförande i LRF Ungdomen.
    Sedan 2017 är Simon Wancke vice ordförande i LRF Ungdomen. FOTO: Mikkel Ørstedholm

    Som färdig lantmästare jobbade han som driftsledare på en gård i Småland som nyligen ställt om till Kravproduktion. Men sommaren 2017 ringde telefonen från Öknaskolans Naturbruksgymnasium och erbjöd honom den då nyinrättade tjänsten han har i dag, ett erbjudande han inte kunde motstå: Att få jobba med produktion och utbildning och bidra till att fler väljer lantbruket som yrke framöver. För det behövs i en bransch där medelåldern är hög, påpekar han. Han är övertygad om att lantbruket är en framtidsbransch och att det i Sverige finns, i jämförelse med många andra länder, goda förutsättningar att bedriva ett hållbart lantbruk.

    – Jag vill inte säga det allt för ofta till eleverna som är här och snart ska ut i arbetslivet. Men de kommer spela en avgörande roll för framtiden och det vilar ett stort ansvar på deras axlar, säger han.

    Simon Wancke

    Ålder: 28 år.

    Gör: Samordnare för Öknaskolans Naturbruksgymnasium men just nu föräldrarledig på 90 procent fram till årsskiftet.

    Förtroendeuppdrag: Vice ordförande i LRF Ungdomen, och styrelseledamot i CEJA, The European Council of Young Farmers, i Lantmästarförbundet, samt adjungerad styrelseledamot i stiftelsen Svensk Lantbruksforskning.

    Utbildning: Lantmästare.

    Bor: I Skattkärr i Värmland.

    Familj: Fru och ettårig dotter.

    Detta är en artikel ur nr 12/2019 av tidningen Lantmannen. För att få veta mer om tidningen, eller teckna en prenumeration, klicka här.

    5 snabba frågor:

    Vad är viktigt som för dig som ledare?

    – Det är en standardfloskel, men så klart ska man vara prestigelös, lyhörd och lita på att människorna runt omkring en gör sitt bästa.

    Hur har de som är äldre reagerat på att du som ung kommer in och ska leda dem?

    – Jag skulle ljuga om jag säger att jag har hundra procents genomslag. För det har jag inte.

    Hur gör du då?

    – Jag är väldigt envis och tycker inte att det ska hänga på vilken ålder man har utan vilket budskap man kommer med.

    Hur reagerar människor i branschen på att du inte är uppvuxen på en gård?

    – Jag har aldrig blivit ifrågasatt för att jag inte kommer från lantbruk.

    Hur ser dina föräldrar på ditt yrkesval?

    – De har fortfarande lite svårt att förstå att jag jobbar så konstiga tider. Men på det stora hela har de alltid stöttat mitt yrkesval till hundra procent.

    Relaterade artiklar

    Till toppen