Så kan ett markbyte minska kostnaderna

Det finns knappast någon lantbrukare som ser några fördelar med att bruka mark som ligger långt från gården. Samtidigt krävs det allt större arealer för att driva en sund affärsverksamhet och många gånger finns den tillgängliga marken en bit bort.

Forskningsinstitutet Rise har i flera projekt studerat transportkostnader för jordbruksföretag. I det senaste utvecklade man en prototyp av ett digitalt verktyg för beräkningar av vilka skiften som olika gårdar skulle tjäna på att byta med varandra.

– Potentialen är stor, säger Erik Rönnqvist på företaget Creative Optimization som utvecklat verktyget med stöd av Rise.

Minskar transportbehovet

Med verktyget har Rise kunnat skapa olika scenarier för markbyten och omarronderingar i olika delar av landet. Vid en övergripande omarrondering, där alla byter mark med alla för att minimera det totala transportavståndet, visar beräkningar att transportbehovet skulle kunna minskas med upp till 60 procent.

En sådan omarrondering är knappast rimlig i ett demokratiskt land men om man begränsar verktyget till att maximalt två gårdar ska vara inblandade i varje byte, och ingen ska förlora på bytet, ger det ändå en hyfsad potential.

– Då hamnar vi på 10–15 procents besparing i genomsnitt, säger Justin Casimir, forskare på Rise.

Samarbete ett alternativ

Vissa kan spara betydligt mer och vissa mindre, beroende på förutsättningar på de enskilda gårdarna. Det behöver heller inte vara faktiska ägarbyten. Det kan handla om samarbeten mellan lantbrukare. Den typen av byten görs till viss del redan i dag för att få önskade växtföljder eller förfruktseffekter men med ett liknande verktyg i full drift tror man att fler skulle kunna hitta gynnsamma samarbeten.

– Det kanske finns två gårdar som känner varandra och skulle kunna samarbeta men de vet inte vad potentialen är. Med ett verktyg skulle man kunna se vad man kan tjäna och vilka byten som kan vara lämpliga, säger Erik Rönnqvist.

Även för företag som inte är bekanta med varandra hade det kunnat bli en sorts språngbräda för samarbeten.

– Att man kan se det som en bytesplats. Om jag har mark långt borta så kan jag klicka på den och säga att ”den här marken skulle jag vilja byta”. Så får man se om någon annan hakar på, säger Annika Kihlstedt, projektledare på Rise.

Testas i Frankrike

Prototypen i studien tog inte hänsyn till odlingstekniker, växtföljder, jordtyper, jordhälsa och åtgärder som gjorts Men det är något som går att lägga till i en vidareutveckling. Det hade också gått att lägga till beräkningsmodeller för vinstdelning, till exempel hur mycket parterna ska kompensera varandra för att alla ska tjäna på samarbetet.

I Frankrike finns ett liknande system i skarp drift. Där finansieras det av konsulter som på det sättet skaffar sig jobb, berättar Justin Casimir.

Erik Rönnqvist tycker att det borde finnas intresse för att hitta potentialer för markbyten och samarbeten i Sverige och därmed sänka kostnader och minska klimatavtryck.

– Men en av de större utmaningarna är vilka aktörer som ska finansiera utveckling och underhåll för en sådan plattform.

MER OM MARKBYTE:Flera risker med markbyteBonden om markbyten: Inte så enkelt i verkligheten

FAKTA: Transportkostnader

Det svenska jordbrukets kostnader för transporter mellan gårdscentrum och fält beräknas av Rise till 1,83 miljarder kronor per år, där ensilagevall står för 1,25 miljarder kronor.

Cirka 65 procent av kostnaden är för transport av skörd, och resten uppdelas mellan transport av gödsel och redskap

Medeltransportavståndet mellan gårdscentrum och den brukade marken ligger på 6,2 kilometer.

För varje extra kilometer man måste köra ökar transportkostnaden med mellan 20-50 kronor per hektar beroende på gröda, när alla arbetsmoment som kräver körning på väg räknas in.