Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 20 december 2017

    Professorns film väckte debatten

    Filmen på svenska grisar som bedövas med koldioxid inför slakt har väckt starka reaktioner efter att den visades på SVT. Samtidigt väcks många frågor om vilka alternativ som finns.

     Veterinär Bo Algers är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och djurskyddsdebattör. Han ledde ett omfattande forskningsarbete om gasning av grisar, som överlämnades till Jordbruksverket 2015.
    Veterinär Bo Algers är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och djurskyddsdebattör. Han ledde ett omfattande forskningsarbete om gasning av grisar, som överlämnades till Jordbruksverket 2015. FOTO: Björn Olsson

    Professor Bo Algers från SLU ledde ett stort forskningsprojekt om gasning av grisar under åren 2012-2015. I SVT:s Aktuellt beskrev han bedövningsmetoden som ”extremt ångestframkallande” och hans forskningsfilm har skapat debatt och väckt nya frågor.

    Vad har du fått för reaktioner efter inslaget?

    – Det är många privatpersoner som har hört av sig. Den dominerande reaktionen är: ”Vad bra att vi får veta”. Folk upplever att de inte har haft någon koll på hur det här går till.

    Berätta om filmen som fått stor spridning?

    – Filmen är från en rapport som vi lämnade till Jordbruksverket 2015. Det handlade om att jämföra koldioxidblandningen med en annan gasblandning. I slutrapporten redovisar vi olika beteenden hos grisarna och för att illustrera detta bifogades ett antal videofilmer från ett svenskt större slakteri. Filmen som fått spridning visar koldioxidbedövning. Att den kom i SVT:s händer beror antagligen på att reportrarna begärde ut filmerna från något diarium.

    I filmen skriker grisarna, vilket flera från branschen menar är mycket ovanligt?

    – Ibland hör man skrik och ibland inte. Men det är också så att schakten på slakterier är djupa och det är svårt att höra vad som händer längre ner. Vi har funderat på detta som forskare. Varför skriker grisarna ibland och ibland inte? Det kan vara så att de har så ont i sina slemhinnor, att de försöker skrika men att det inte kommer något ljud. Men beteendena är detsamma oavsett om de skriker eller inte.

    Varför är koldioxidbedövning plågsamt?

    – Djurens ångestcentrum i hjärnan triggas av den här gasen. Det är framför allt däggdjur och fiskar som mår dåligt av den. De får för lite syre och kämpar för att få luft. Det blir en stark stress och det bränner i slemhinnorna. Bedövningen är inte ögonblicklig. I Norge har de till exempel slutat att bedöva odlade fiskar med koldioxidmättat vatten för att det anses vara för plågsamt.

    Vilka alternativ finns till koldioxid?

    – Det finns flera olika alternativ men de är svåra att använda i slakterier så som de är byggda i dag. Schakten i slakterierna är djupa och koldioxid är tyngre än luft vilket gör den gasen väldigt användbar. Många alternativa gaser är lätta vilket gör att de sprider sig och inte fungerar i schakten.

    På internetforum, där den här frågan diskuteras intensivt, beskrivs argongas som ett alternativ?

    – Argon skulle kunna vara en väldigt bra gas, och det har prövats. Den gasen är inte ångestframkallande för grisarna men där har vi andra problem. Dels är den inte lika tung som koldioxid, dels är den ganska dyr. Framför allt tar det betydligt längre tid för bedövningseffekten att verka. Det skulle göra att flödena blev långsammare vid storskaliga slakterier. Argon är inte idealisk vid ett större slakteri.

    Du anser ändå att koldioxidbedövning har flera fördelar?

    – Absolut. Det var en enorm djurvälfärdsvinst när den här hanteringen kom till och man införde det under sent 80-tal. Innan dess hade vi hemska metoder. På det här sättet får grisarna vara i grupp och de slipper fixering, vilket har flera fördelar.

    Branschorganisationen Svenskt kötts vd kritiserar bland annat att filmen är från 2012.

    – Jag har svårt att förstå den kritiken. Det har inte förändrats något sedan dess. Anledningen till att filmen är från det året är att forskning tar tid. Det var ett komplicerat arbete att kunna filma i de djupa schakten. Det är inte många som har kunnat se grisarnas reaktion på det här sättet.

    Vilket ansvar har slakterierna tagit?

    – Slakterierna ska ha all credd för arbetet med att gå över till gruppbedövning. När vi tittar på storskalig slakt och de stora flödena så är koldioxidbedövning fortfarande det minst dåliga alternativet. Därmed är det inte sagt att detta är bra.

    Vad krävs för en förändring, anser du?

    – Man kan inte begära att svenska slakterier ska bekosta den här omställningen. Det här är en politisk fråga som också bör tas på EU-nivå. Det behövs kraftsamlingar för att hitta medel för att hitta en ny teknologi vid grisslakten.

    När tror du att det kan finnas ett alternativ till koldioxidbedövning?

    – Det är omöjligt att veta. Men politikerna behöver incitament för att driva frågan. Vi pratar ofta om en uthållig livsmedelsproduktion. En uthållig livsmedelsproduktion går ut på att medborgarna tycker att det är okej. För att medborgarna ska veta att det är okej eller inte så måste de veta hur det går till.

    LÄS OCKSÅ: ”Ät vad du vill men svenskt”LÄS OCKSÅ: Genombrott för förhandlingar grisexportPREMIUM: Missarna i Schyfferts kött-tv

    Relaterade artiklar

    Till toppen