Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 14 februari

    Körsbärsfiaskot blev en dyr historia

    Sunnanå Säteri.

    Louis de Geer gjorde som många andra när Omställning 90 startade: han planterade igen sämre åkermark med salix och körsbär. I dag är det mesta flisat och uppeldat.

     Louis de Geer på Sunnanå Säteri utanför Uppsala planterade fågelbär på en del av den omställda arealen. I dag återstår dock bara några mindre planteringar närmast gården.
    Louis de Geer på Sunnanå Säteri utanför Uppsala planterade fågelbär på en del av den omställda arealen. I dag återstår dock bara några mindre planteringar närmast gården. FOTO: David Larsson

    När riksdagen tog beslut om att jordbruket skulle avregleras lades mycket mark i träda eller planterades igen. Friherre Louis de Geer på Sunnanå Säteri utanför Uppsala var en av dem som anslöt sig till det frivilliga omställningsprogrammet. Han menar att prisregleringen hade kommit till vägs ände.

    – Efter det att den infördes på 1970-talet blev vi alldeles för duktiga på att producera. Vi fick bättre konstgödning och växtskyddsmedel och den tekniska utvecklingen gick snabbt.

    Resultatet blev kraftigt ökad produktion och stora överskott.

    Odlade på hälften

    Före 1990 brukade Louis de Geer 350 hektar, varav 100 på arrende. Detta sa han upp när omställningen inleddes, och på de egna 250 hektaren fortsatte han att odla spannmål på hälften av arealen.

    Den andra halvan lades till största delen i träda eller odlades med vall. Men han planterade också salix och körsbär.

    – Jag satte 12 hektar salix på improduktiv mark och behöll den i två skördeperioder. Men det var ingen lönsamhet i den och den var dessutom kostsam att bli av med. Jag fick spruta och fräsa och även dika om, eftersom det var fullpackat av rötter i stamledningarna.

     Fågelbären närmast gården har fått stå kvar för sina höstfärger.
    Fågelbären närmast gården har fått stå kvar för sina höstfärger. FOTO: David Larsson

    Men planteringen av körsbär fick stå betydligt längre, ända fram till för några år sedan. Men Louis de Geer säger utan att tveka att det var en dålig investering.

    – Det pratades om priser på 25 000 kronor per kubikmeter och jag blev blind av priset och såg inte svårigheterna.

    Virke och bär

    Han satte 17 000 plantor med fågelbär på runt 8 hektar och dessutom 800 buskkörsbär, de senare i hägn. Fågelbär skulle ge virke och buskarna skulle ge bär.

    – Efter 7–8 år hade jag kanske fått 7–8 bär. De passade inte alls i vårt klimat så jag sopade ned bärbuskarna och planterade hybridpoppel i stället.

    Och av virkesproduktionen blev det i stort sett bara flis och en liten del sågat för eget bruk.

    Läs också: Jubileum för omställningen som kom av sigLäs också: Tio år som förändrade svenskt jordbruk

    Fågelbär var ett omskrivet alternativ inför omställningen, men i efterhand har det visat sig att mycket kunskap saknades.

    Louis de Geer förstod först när det var för sent att hans plantor kom från kärnor, men i stället borde ha kommit från kloner.

    – Det blev dubbeltoppar och sidoskott, och när träden kom upp ovanför de höga planteringsrören var rådjuren där och fejade och älgen betade.

    Planterade i plastkuber

    Plantorna sattes i höga, fyrkantiga plastkuber som även skulle fungera som växthus. Det sades då att plasten skulle brytas ned efter åtta år, men Louis de Geer kan konstatera att den fortfarande finns kvar. Och bristen på bra rådgivning är något han återkommer till.

    – Det hela var en dålig affär på grund av okunskap, både hos mig och hos dem som jag fick råd av. Men vi bombarderades av information, och fågelbär var något som diskuterades mycket.

    Förutom att det varken blev bär- eller virkesproduktion var också etableringen kostsam. Totalkostnaden för varje planta landade på en bra bit över 20 kronor.

    Planterade björk i stället

    I dag återstår endast en liten del av fågelbärsträden, närmast gården. Trots sina 30 år är de varken resliga eller särskilt grova. Större delen av planteringen ersattes för ett par år sedan med finsk masurbjörk.

    Början av 1990-talet var ingen rolig tid för lantbruket, menar Louis de Geer.

    – En lantbrukare vill bruka sin jord. Effekten av omställningen med mycket mark som låg för fäfot var förfärlig. Det positiva var att vi hade ett rikt djurliv med all träda. Vi hade gott om både kärrhök och rapphöns här.

    Omställning 90

    Riksdagen beslutade 1990 att avreglera jordbruket. Det skulle ske från 1990 till 1996.

    Omställningen skulle ske med arealbidrag, omställningsbidrag för mark som togs ur produktion samt investeringsbidrag för att påbörja annan produktion på omställd mark.

    Dessutom kunde skuldsatta lantbrukare söka särskilda stöd i form av räntebidrag, likvidationsbidrag och avvecklingsbidrag.

    Drygt 21 000 lantbrukare deltog i omställningsprogrammet med en omställd areal på 363 000 hektar.

    Drygt hälften av arealen räknades som permanent omställd areal. Där var dock merparten extensivt bete medan plantering av lövskog, energiskog samt skapande av våtmarker endast utgjorde 16 procent.

    Källa: ”Den svenska avregleringen 1990”, Livsmedelsekonomiska institutet.

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen