Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 13 november

    Lite argumentering skadar inte

    ATL:s jurist Lisa Kylenfeldt reder ut vad som gäller när en djurhållare vill öka storleken på sin besättning.

     ATL:s jurist Lisa Kylenfeldt menar att det inte skadar att ha en bra dialog när en granne ska bygga ut sin verksamhet.
    ATL:s jurist Lisa Kylenfeldt menar att det inte skadar att ha en bra dialog när en granne ska bygga ut sin verksamhet. FOTO: Mostphotos/ATL

    Hej! Vi är grannar med en bonde som har haft anmälningspliktig djurhållning, vilket i stort har funkat bra. Men nu vill hon fyradubbla besättningen och har sökt tillstånd för detta. Vi har fått lov att yttra oss till länsstyrelsen och undrar; kommer länsstyrelsen bara att pröva utökningen, eller går man in och prövar även om det överhuvudtaget är en lämplig plats för djurhållning? Vill inte skjuta in oss på fel saker, Leo

    Hej Leo, och tack för att du läser och skriver till spalten!

    I lagen miljöbalken definieras viss verksamhet som miljöfarlig verksamhet. Djurhållning är sådan verksamhet, och kan därför vara anmälnings- eller tillståndspliktig beroende på hur många djur man har. Den som har fast djurhållning med mer än 100 djurenheter ska anmäla djurhållningen till kommunen. Den som har mer än 400 djurenheter ska i stället söka tillstånd härför hos länsstyrelsen.

    Att anmäla djurhållning är mindre omfattande än att söka tillstånd för den, kommunen prövar vid anmälan i huvudsak om verksamheten i nuläget kan godtas från hälso- och miljösynpunkt, om några särskilda krav på villkor behöver ställas, eller om förbud behöver meddelas. Anmälan ger dock till skillnad från tillstånd inga garantier för att kommunen framöver inte återkommer med nya krav på verksamheten. En jordbrukare som vill etablera en verksamhet, och vill veta de långsiktiga villkoren för den, kan därför i stället söka frivilligt tillstånd för sin verksamhet.

    I miljöbalken finns det krav på att den som utnyttjar mark för en verksamhet ska välja en plats som är lämplig med hänsyn till att syftet ska kunna uppnås med minsta intrång och besvär för människors hälsa och miljön. Detta krav kallas lokaliseringsprincipen. I en anmälan ska sökanden redovisa för hur denne följer bland annat denna princip, men det är sällan lokaliseringen prövas grundligt i ett sådant ärende.

    När en anmälningspliktig verksamhet söker tillstånd har Mark- och miljööverdomstolen därför uttalat att det normalt ska göras en fullständig lokaliseringsprövning. Det är sökanden som ska bevisa att den plats som man valt är godtagbar med hänsyn till de besvär som verksamheten innebär. Om platsen är olämplig så får djurhållaren normalt inte tillstånd för verksamheten. Så visst Leo bör länsstyrelsen i tillståndsprövningen pröva om detta är en lämplig plats för djurhållning!

    Jag vet dock att Naturvårdsverket är i färd med att ta fram en särskild handbok för myndigheterna angående lokaliseringsprincipen och de andra så kallade hänsynsreglerna i miljöbalken. Anledningen till detta är bland annat att myndigheterna generellt anses dåliga på att redovisa hur man tillämpar dessa regler i beslut och domar, att sökanden anses kunna bli bättre på att redovisa hur de uppfyller reglerna, och att lokaliseringsprövningarna ofta innehåller irrelevanta alternativ. En argumentering om platsens lämplighet i ert yttrande kan därför sätta den i fokus i prövningen på ett sätt som kanske inte annars blir fallet.

    Sammanfattningsvis: När en anmälningspliktig verksamhet söker tillstånd ska det normalt göras en komplett prövning av om platsen är lämplig för verksamheten. Lite argumentering om saken skadar dock inte.

    Lycka till Leo!

    Relaterade artiklar

    Till toppen