Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 10 december 2019

    Kunskapsluckor när ny mark ska täckdikas

    De årliga investeringarna i täckdikning måste öka, slår Jordbruksverket fast. Sam­tidigt saknas uppdaterad kunskap då forskningen levt en tynande tillvaro sedan i början på 1990-talet.

     Enligt Jordbruksverket måste däckdikningen öka.
    Enligt Jordbruksverket måste däckdikningen öka. FOTO: David Larsson

    Efter många år av lägre investeringstakt i täckdikning är avvattningen av den svenska jordbruksmarken eftersatt. Enligt Jordbruksverkets senaste enkätundersökning bedömde lantbrukare att drygt en femtedel av åkerarealen har en bristfällig dränering. Jordbruksverkets bedömning är att ungefär 10 000 hektar täckdikas varje år.

    – Tittar man längre tillbaka i tiden har den årliga täckdikningen legat betydligt högre. Vi hade behövt öka takten till kanske 30 000 hektar per år, säger Tomas Johansson på Jordbruksverkets kompetenscentrum för hållbar hantering av vatten.

    Gamla resultat

    Samtidigt har forskningsresultaten som ligger till grund för exempelvis dimensionering av täckdikningssystem många decennier på nacken.

    Enligt Jordbruksverket finns det ett stort behov av bättre kunskap om hur avvattningssystem bör utformas med hänsyn till ett förändrat klimat och moderna odlings­system.

    Petter Ström, affärsområdeschef på HS Konsult i Västmanland, som jobbat med projektering av täckdikning i 15 år, håller med om den slutsatsen.

    – Många faktorer har ändrats. Därför vore det bra med löpande verifiering genom fältförsök som kan bekräfta att vi drar rätt slutsatser, säger han.

    Tillsammans med Ingrid Wesström, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, hoppas Petter Ström få finansiering till dräneringsförsök på sin gård där några av de aktuella frågeställningarna när det gäller täckdikning ska besvaras.

    Mindre finansiering

    En viktig orsak till bristen på uppdaterade forskningsresultat är att Sveriges lantbruksuniversitet fick ett förändrat uppdrag 1993, vilket innebar mindre statlig finansiering till produktionsnära forskning.

    – Vi har försökt hålla forskningen levande under de här åren, säger Ingrid Wesström.

    Med livsmedelsstrategin och fokus på ökad inhemsk produktion och klimatförändringar upplever hon att det svängt de senaste åren och intresset för dräneringsrelaterad forskning har ökat igen.

    Torleif Härd, professor som sitter med i SLUs ledningsråd, ser också en ljusning.

    – Det kommer att bli bättre, men jag kan gärna medge att det varit en liten svacka i den forskningen, säger han.

    Bättre men inte som förr

    Han tillägger att det inte är ovanligt att SLU får, som han ser det, ”onyanserad kritik” för att ha för lite tillämpningsbar eller produktionsnära forskning. På grund av de här diskussionerna håller SLUs ledning på med ett strategiarbete för att tydliggöra SLUs sektorsroll, påpekar han.

    – Vi upplever att vi behöver bli bättre. Men det kommer inte att återställas till när vi hade hundratals miljoner kronor att använda till sådan här verksamhet, säger han.

    Relaterade artiklar

    Till toppen