Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 27 maj 2018

    Analys | Kom ihåg-lista för Cap-reformen

    ATL:s politikreporter Sara Johansson har gjort en kom ihåg-lista för jordbrukskommissionär Phil Hogan inför nästa veckas presentation av EU-kommissionens förslag till ny jordbrukspolitik.

    Det är bråda dagar i Bryssel. Diskussionerna om EU:s långtidsbudget är i full gång och nästa vecka väntas EU-kommissionens reformförslag för den största budgetdelen, jordbrukspolitiken. Inte ens den största Cap-kramaren på den här sidan kol- och stålunionen, och jordbrukskommissionär Phil Hogan är kandidat till den titeln, kan hävda att det är lätt att göra framgångsrika förändringar i EU:s jordbrukspolitik. För att underlätta kommissionärens jobb har ATL gjort en kom ihåg-lista över vad han måste få med i reformförslaget.

    1. Ge jordbruksstöden ett existensberättigande.

    Att stöden är avgörande i många lantbruksföretags ekonomi räcker inte för att i skattebetalarnas ögon rättfärdiga att jordbrukspolitiken står för runt 38 procent av EU:s budget. Då kommer argument om högre ambitioner för klimat- och miljöeffekterna av stöden in. Det hände även i den förra reformen, och resultatet, förgröningen, blev en tulipanaros som alla, Cap-kramare som Cap-hatare, är tämligen överens om inte tillförde något större miljövärde.

    2. Fördela mindre pengar bättre.

    Lyckas du med punkt 1 kvarstår ändå faktum att nettobetalaren Storbritannien är på väg ut. EU-kommissionen föreslår vad som låter som en ganska blygsam minskning på runt fem procent, men av en rad olika skäl är det en mer kännbar nedskärning än det ser ut. Stödtak är uppe till diskussion, och tanken är att de minskade stöden från de stora mottagarna ska täcka upp merparten av nedskärningarna för de mindre. Det är ingen ny idé, och ingen av dina företrädare har lyckats få igenom den. Och glöm inte den grupp av länder som i dag får minst i direktstöd, och som redan markerat att de inte tänker acceptera något annat än en fortsatt utjämning mellan medlemsländerna.

    3. Bevisa att decentralisering inte betyder åternationalisering.

    EU-kommissionen vill ge medlemsländerna större inflytande, och ansvar, för utformningen av stöden. Grundidén välkomnar de flesta, men det finns en oro för att det ska leda till så stora skillnader mellan medlemsländerna att hela poängen med en gemensam jordbrukspolitik riskeras.

    4. Förenkla!

    Att minska krånglet är en ständigt återkommande ambition när Cap ska reformeras, och det går alltid så där. Varje försök att minska detaljreglering och kontroller motverkas av lika välmenande försök att göra stöden mer resultatorienterade och anpassade till lokala villkor. Punkt tre, som gissningsvis kräver en utbyggd nationell byråkrati, borgar inte heller nödvändigtvis för mindre reglering.

    5. Fokusera pengarna på riktiga/aktiva bönder.

    Hänger ihop med punkt 1. Låter logiskt, men kompliceras av att det måste kombineras med att stöden inte i någon större omfattning får vara kopplade till produktion. Och utan det blir definitionen av vad som är en riktig bonde inte så lätt. I den senaste reformen gjordes ett försök, men det blev för krångligt (Se punkt 4) och försvann ur regelverket i våras.

    Sedan har vi mindre frågor som den åldrande bondekåren, kopplade stöd kontra avreglering, och behovet av riskhantering och innovation. Lycka till!

    Relaterade artiklar

    Till toppen