Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 4 februari

    Jubileum för omställningen som kom av sig

    I år är det trettio år sedan det svenska jordbruket skulle avregleras. Sedan kom EU-inträdet och ändrade allt. Men mycket av avregleringen har ändå blivit verklighet.

     21 000 bönder samlades på Mynttorget i Stockholm den 23 maj 1985. Med i demonstrationståget var LRF:s förbundsstyrelse med bland andra Bo Dockered (syns i bildens högra hörn).
    21 000 bönder samlades på Mynttorget i Stockholm den 23 maj 1985. Med i demonstrationståget var LRF:s förbundsstyrelse med bland andra Bo Dockered (syns i bildens högra hörn). FOTO: Håkan Lindgren/TT

    För den som minns 1980-talet talades det i samhällsdebatten om ”fläskberg”, ”mjölkhav” och överskott på spannmål som exporterades till förlust med hjälp av skattemedel. Priserna bestämdes i förhandlingar mellan staten, jordbrukarna och förbrukarintressen. Förhandlingsekonomin var något som ansågs driva på inflationen, vilken låg betydligt högre än i dag och gjorde att prisnivåerna på varor och tjänster steg.

    – Var tid har sin lösning. I det läge som svenskt jordbruk befann sig i då fanns det inget bättre alternativ som var politiskt gångbart än avregleringen, säger Lars-Erik Lundkvist, i dag näringspolitisk expert och då jordbrukspolitisk chef på LRF.

    Stora protester

    För att minska överskotten togs olika program, exempelvis mjölk­kvoter och trädesprogram, i bruk under 1980-talet och lantbruksnäringen skulle betala en större del av kostnaderna för olönsam export. På flera platser runt om i landet ordnades stora protester där bönder demonstrerade mot den bristande lönsamheten. Mest känd var det riksomfattande bondetåget där 21000 lantbrukare samlades i Stockholm den 23 maj 1985.

    Löste inte problemen

    Men överskottsproblemen kvarstod. Från och med 1988 ersattes tidigare trädesprogram av det treåriga Omställning 90. Samtidigt vann idéer om avreglering gehör hos många riksdagspolitiker. Förhandlingar i världshandelsorganisationen Gatt påverkade också läget.

    I juni 1990 kom riksdagsbeslutet om avreglering av det svenska jordbruket. Utgångspunkten var att jordbruket i princip skulle underkastas samma villkor som andra näringar, men för att lindra effekterna införde man temporära bidrag under övergångsperioden 1991 till 1996. Bland annat innebar det omställningsbidrag för mark som togs ur produktion.

    Ansökte om medlemskap

    Samma dag som den nya livsmedelspolitiken togs i bruk, den 1 juli 1991, lämnade dåvarande statsminister Ingvar Carlsson in en ansökan om medlemskap i EG (EU).

    – Det kan tyckas vara ett märkligt sammanträffande. Men jag vet inte hur övertygat det svenska folket då var om att vi skulle gå med i EU, säger Harald Svensson, som är pensionerad från sin tjänst som chefsekonom på Jordbruksverket och just nu jobbar med en skrift för KSLA om jordbrukspolitiken från mitten av 1980-talet och framåt.

     Statsminister Ingvar Carlsson lämnar in Sveriges ansökan om medlemskap i dåvarande EG.
    Statsminister Ingvar Carlsson lämnar in Sveriges ansökan om medlemskap i dåvarande EG. FOTO: Anders Holmström/TT

    Den 13 november 1994 stod det efter en gastkramande omröstning klart att en majoritet av det svenska folket röstat för ett EU-medlemskap. Inträdet i unionen året efter innebar att svenska lantbrukare återigen kom in i en reglerad jordbruksmarknad. Sedan dess har den gemensamma jordbrukspolitiken i EU stegvis avreglerats samtidigt som ersättningar för exempelvis betesmarker påminner om stödformerna i Omställning 90.

    – Frågan är om vi inte har fått en liknande utveckling som i Omställning 90 ändå efter hand, säger Harald Svensson.

    Nu är det marknadens villkor som i hög grad styr jordbruksproduktionen. Men en viktig skillnad är att det finns gårdsstöd, kompensationsstöd och ett antal olika miljöersättningar. Summerat blir det mycket pengar, tillägger Harald Svensson.

    Fortsatt tuff linje

    Lars-Erik Lundkvist på LRF bedömer att svenska politiker skulle ha fortsatt på en tuff frihandelslinje om Sverige valt att stå utanför EU. Förmodligen hade det varit ännu kärvare för svenska bönder utan ett EU-medlemskap. Samtidigt blev det ett bryskt uppvaknande för många att EU-inträdet faktiskt gav den konkurrensutsättning av svenskt jordbruk som avregleringen syftade till genom frihandeln inom EU-området, påpekar han.

    – Effekten av den konkurrensen underskattades.

    Viktig insikt

    Att Sverige hade en högre kostnadsnivå jämfört med många EU-länder har varit svårt för svenskt jordbruk att hantera, med minskade marknadsandelar som följd. Men varje kris

    leder också till nytänk, säger Lars-Erik Lundkvist. Med omställningen 1990 kom insikten att den som vill vara aktiv och fortsätta med lantbruk måste göra något annorlunda än tidigare. Detta utmynnade i ökad effektivisering och fler samarbeten mellan gårdar, ökad diversifiering eller specialisering på gårdsnivå.

    – Jag tror exempelvis att svenska bönder jämfört med bönder i Europa kanske mer funderat på hur man utnyttjar hela gårdens resurser på bästa sätt, säger Lars-Erik Lundkvist.

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen