Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 13 november

    Jordbruksstöden slagträ i EU-debatt

    ANALYS. Ett slagträ av skumgummi, men ändå.

     Partiledardebatt i riksdagen.
    Partiledardebatt i riksdagen. FOTO: LINDAHL BJÖRN/Aftonbladet/TT

    För första gången i Sveriges historia hölls det en partiledardebatt med EU-tema. Jag lyssnade på den, fullt beredd på att inte höra något om jordbrukspolitiken, utom möjligtvis ett pliktskyldigt ”jordbruksstöden måste minskas” från statsministern när han i sitt inledningsanförande presenterade regeringens EU-politiska prioriteringar. Det hade i och för sig varit öppet mål, eftersom alla riksdagspartier utom Centerpartiet är helt överens om det, men politiker är sällan bollrädda i ett sådant läge. Stefan Löfven (S) avstod dock.

    I stället var det Jonas Sjöstedt (V) som använde jordbruksstöden som, och här varnar jag för sportmetaforbyte, ett slagträ i debatten. Först tog han replik på Ulf Kristersson (M) för att introducera Vänsterpartiets och Kristdemokraternas gemensamma förslag om att riksdagen ska kräva att regeringen vägrar godta en EU-budget som innebär höjd medlemsavgift för EU. Beslut om EU:s långtidsbudget fattas av regeringscheferna och kräver enighet. Sjöstedt hämtade inspiration i en artikel i New York Times som beskriver hur makthavare i bland annat Ungern säljer tidigare statligt ägd mark till släkt och vänner, mark de nya ägarna sedan kan få jordbruksstöd för.

    Till exakt ingens förvåning höll Ulf Kristersson med Jonas Sjöstedt om att EU:s budget bör minskas och Sveriges medlemsavgift inte höjas. Däremot var han inte villig att tvinga regeringen att dra vetokortet. Man kan inte börja en förhandling på sådana premisser, resonerade Moderatledaren.

    Slagträet jordbruksstöden kom fram igen när Jonas Sjöstedt begärde replik på Annie Lööf (C). Är Centerpartiet för att det införs ett tak för hur mycket jordbruksstöd ett enskilt företag kan få, frågade han. Det skulle enligt Jonas Sjöstedt enkelt stoppa korruptionen där partilojala belönas med stödberättigad mark. Hade Jonas Sjöstedt läst den där New York Times-artikeln lite noggrannare, eller haft lite bättre koll på EU:s jordbrukspolitik, så hade han vetat att Ungern redan har ett, frivilligt infört, stödtak. Att det inte haft någon större effekt stöttar snarast de kritiker som menar att ett stödtak är meningslöst då det bara leder till att stora jordbruksföretag delas upp i mindre.

    Så även det försöket att få fart på brännbollen föll till marken utan chans till varvning. En fråga som hade gett något hårdare än skumgummi i slagträet hade varit varför Centerpartiet är det enda parti som inte vill minska jordbruksstöden alls. Men den ställde Jonas Sjöstedt inte.

    Relaterade artiklar

    Till toppen