Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 13 oktober

    Jordbruket Nobelveckans röda tråd

    Möten på fastande mage eller coronaeffekt? Något var det som gjorde att tre av sex Nobelpris har starka kopplingar till jordbruket.

    Det sägs att för den som inte har något annat än en hammare så ser allting ut som en spik. Och för en reporter på en tidning som ATL ses världen genom ett lantbruksfilter. Men det är inte som om man direkt behövde anstränga sig för att se kopplingarna mellan årets Nobelpris och den så kallade modernäringen. Allra mest uppenbart var förstås fredspriset till FN:s livsmedelsprogram, det förklarar liksom sig själv.

    Lite mer insatt behövde man kanske vara för att veta att kemipriset gick till två forskare vars Crispr/cas9-teknik har enorma möjligheter för växtförädlingen. (Att de möjligheterna har dåliga förutsättningar att förverkligas i EU är en annan historia.)

    Och som så ofta krävdes det en högre nivå av nördighet för att förstå litteraturpristagaren. Louise Glücks hyllade diktsamling Averno tar avstamp i myten om Persefone, flickan som kidnappas av dödsguden Hades. Det driver hennes mamma, skördegudinnan Demeter, till så djup sorg att ingenting kan växa. Svält hotar och förhandlingar inleds vilket slutar med att Persefone får pendla mellan Hades underjord och Demeters matjord. Så uppstår årstidernas, och skördeårets, växlingar.

    Kanske var det bara det att de prisutdelande grupperna höll sina möten före lunch och att matsuget färgade deras beslut. Troligare är möjligtvis att coronapandemin uppmärksammat de flesta av oss på vilka de allra mest grundläggande behoven är, och vad som krävs för att de ska uppfyllas.

    För många i vår privilegierade del av världen är det en självklarhet att aldrig behöva gå hungrig. Den tryggheten svajade till i år, när butikshyllor paniktömdes och en tur till Konsum blev en smittorisk att minimera. Vikten av planering, både på privat och offentlig nivå, blev uppenbar. (För de fattigaste är förstås planering en lyx, och det är en av anledningarna till att FN:s livsmedelsprogram är så viktigt.)

    Nu ledde pandemin aldrig till någon total kollaps av livsmedelssystemet. Bönderna har fortsatt att producera och även den globala handeln har i stort sett rullat på. De där panikköparna kommer inte behöva köpa vetemjöl och pasta på åratal. Det finns en risk att jordbrukets motståndskraft skapar en falsk bild av att det aldrig var någon fara, eller att dagens system är det bästa tänkbara. Men hälften av årets Nobelpris påminner oss om att vi aldrig kan ta vårt dagliga bröd för givet.

    LÄS OCKSÅ: Gensax ger Nobelpriset i kemi 2020

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen