Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 18 juli

    ”Jag tycker att det är kris på löpande band”

    I mars släpptes årets Lantbruksbarometer och enligt Cecilia Kähäri, bonde från Storfors i Värmland, stämmer mycket i den in på henne som ensamföretagare i de gröna näringarna.

    – Jag är en köttbonde med utmaningar och som vill utöka min verksamhet, säger hon.

     Antikhandlaren som sadlade om blev bonde, det är Cecilia Kähäri det. Hon delar gärna med sig av livet som bonde i sociala medier och har fått en del hat för det.
    Antikhandlaren som sadlade om blev bonde, det är Cecilia Kähäri det. Hon delar gärna med sig av livet som bonde i sociala medier och har fått en del hat för det. FOTO: Privat

    Detta är ett reportage ur Lantmannen nr 5/2020. Vill du läsa mer om tidningen eller teckna en prenumeration? Klicka här!

    Vi känner Cecilia Kähäri från olika lantbruksgrupper på sociala medier där hon gärna delar med sig från sin vardag samt luftar sina åsikter kring vad som är bra och dåligt inom lantbruket.

    Varför är du så aktiv på sociala medier?

    – Jag vill att konsumenten ska se människan och djuren som finns bakom det som de stoppar i munnen, berättar hon.

    Syftet är också att synliggöra tjejerna och kvinnorna inom lantbruket plus att inspirera fler.

    – Vi tjejer jobbar också, vi är inte bara medhjälpande makor.

    Fått utstå hat från aktivister

    De allra flesta reaktioner hon får på sina inlägg är positiva men visst har hon fått utstå en del hat från djurrättsaktivister. Vissa påhopp så grova att hon i omgångar funderat på att stänga ned sina sociala medier och sluta vara synlig.

    – Men man ska inte ge sig för aktivisterna utan fortsätta visa upp lantbruket och sedan är ju faktiskt 99 procent av reaktionerna jag får positiva.

    Cecilia Kähäri har 100 köttdjur, en blandad besättning med tonvikt på hereford och belted galloway men även flera andra raser. Verksamheten har hon drivit sedan 2013 då hon la ned sina två butiker efter 17 år som antikhandlare.

    Fram till 2005 bedrevs mjölkproduktion på Espelund gård av Cecilias man Arne och hans föräldrar. Sedan stod stallet tomt sju, åtta år innan Cecilia Kähäri startade på nytt. Nu med köttdjur och till en början i blygsam skala med 10 tjurar. Sedan fyllde hon stallet successivt, så småningom även med dikor på ranchdrift.

    Rädd för att bli sjuk

    Hon driver gården i stort sett på egen hand då maken jobbar utanför gården. Han hjälper till på kvällar, helger och vid arbetstoppar som grässkörd. I familjen finns även en lantbruksintresserad son som läser på naturbruksgymnasium och en dotter som redan nu vid elva års ålder hjälper till flitigt med korna och höskörd.

    2020 års lantbruksbarometer visar att det finns en stark framtidstro i branschen, den är betydligt större än det var för ett år sedan. Hur och om den nuvarande coronakrisen kommer att drabba lantbruket vet ingen ännu.

    – För min del är jag mest rädd för att själv bli sjuk så att jag inte kan sköta om mina djur, säger Cecilia Kähäri. När man är ensamföretagare jobbar man fast man är sjuk, det finns ingen som kan hjälpa en. Man känner sig väldigt ensam när det kommer en kris som den vi befinner oss i nu.

     Ensamföretagare med allt vad det innebär. Nu har förvisso Cecilia Kähäri hjälp av make och barn vid arbetstoppar men känner sig ändå sårbar eftersom den dagliga verksamheten kräver att hon är frisk och stark.
    Ensamföretagare med allt vad det innebär. Nu har förvisso Cecilia Kähäri hjälp av make och barn vid arbetstoppar men känner sig ändå sårbar eftersom den dagliga verksamheten kräver att hon är frisk och stark. FOTO: Privat

    Hon säger att hon ändå har tur med en man som kan ta ledigt från sitt jobb utanför gården om det skulle behövas, men för de ensamstående är det betydligt tuffare.

    – De skrapar skit med migrän och mjölkar med brutna ben.

    Men hon tror samtidigt att den rådande situationen kan hjälpa till att öppna upp ögonen på både politiker och konsumenter.

    – Det kanske kan få folk att se att det finns en bonde bakom varje tugga och förstå att vi måste jobba för att få upp självförsörjningsgraden i landet.

    Det är svårt att planera många av de utmaningar som lantbruket står inför, framför allt när det kommer till väder och vind.

    – Den här coronakrisen drabbar hela samhället men för oss bönder är det egentligen inget nytt. Jag tycker det är kris hela tiden. Är det inte för blött så är det för torrt eller för kallt. Det enda man kan göra är att förbereda sig och ha en plan B för alla eventualiteter. Det är vi bönder bra på.

    Planerar bygge

    Barometern visar att många nötköttsproducenter vill utöka och bygga till och det gäller även Cecilia Kähäri.

    – Vi ska precis börja bygga nu om allt går som det ska, i slutet av året ska vårt stall för 180 djur stå klart.

    Hon ansökte om investeringsstöd för fyra år sedan och fick vänta ända till förra våren för besked. Det innebär en hel del extrajobb eftersom hon tvingats börja om med att ta in offerter och ha nya lånemöten med banken.

    – Det är väldigt frustrerande och ett tröttsamt dubbelarbete, ibland vill man bara strunta i allt.

    Efter en vinter som den här behöver hon ändå ett större stall. Dikorna går på ranchdrift året om och den milda, blöta vintern har varit en riktig utmaning för både djuren och deras ägare, framför allt med leran.

     Espelund gård. Om allt går som det ska börjar ett nytt stall med plats för 180 djur att byggas den närmaste tiden.
    Espelund gård. Om allt går som det ska börjar ett nytt stall med plats för 180 djur att byggas den närmaste tiden. FOTO: Privat

    För att rusta sig för sämre tider och klimatpåverkan kommer hon även att investera i solceller på taket till det nya stallet.

    – Vi bor på landet och det är inte alltid elen fungerar, ibland räcker det att det blåser till lite så blir det strömavbrott. Men nu har jag sett att det är allt färre som installerar solceller så det återstår att se om det är en bra idé.

    Hon har vall och bete på cirka 80 hektar och 15 hektar spannmål och har rustat för ett mildare klimat genom att dränera och täckdika.

    Svårt få pengar över

    Lantbrukarna i gemen upplever att de har bättre lönsamhet än tidigare även om det är sämre lönsamhet för nötkötts- och spannmålsproducenter än vad mjölk- och grisföretagen har.

    – Köttpriserna är som de är, det är svårt att få pengar över, tycker Cecilia Kähäri. Drömmen vore om vi skulle kunna få tio kronor upp per kilo för det skulle ge utrymme att investera.

     Cecilia Kähäri har i dag 100 köttdjur, både tjurar och dikor som går på ranchdrift.
    Cecilia Kähäri har i dag 100 köttdjur, både tjurar och dikor som går på ranchdrift. FOTO: Privat

    Hon tar fem, sex tjurar på återtag årligen och säljer som köttlådor, det är uppskattat av kunderna och ger ett högre pris.

    – Jag skulle kunna sälja fler lådor men jag behöver en större lokal för det.

    Hon upplever att svensk politik inte engagerar sig nämnvärt i lantbruket.

    – Men jag hoppas det blir bättre nu när de talar om att ta bort stämpeln miljöfarlig verksamhet och klassa oss som samhällsviktiga, vilket vi bönder är, säger Cecilia Kähäri.

    Espelund gård

    Drivs av: Cecilia Kähäri.

    Ålder: 43 år.

    Familj: Maken Arne, sonen Martin, 19 och dottern Freya, 11.

    Areal: Brukar 80 hektar vall och 15 hektar spannmål.

    Detta är ett reportage ur Lantmannen nr 5/2020. Vill du läsa mer om tidningen eller teckna en prenumeration? Klicka här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen