Här får hunden lära sig leta skadegörare

Jaktcockerspanieln Alex är ivrig när han springer runt traktorn på Naturbruksskolan Uddetorp i Skara och letar små bitar med doftämnen som matte Elin Karlsson placerat ut. Alex specialitet är annars att tidigt hitta vägglöss på ställen där det kan vara svårt för det mänskliga ögat att se dem.

– De har ju fantastiska näsor våra hundar så det är svårt att säga något som de inte kan upptäcka, säger Elin Karlsson, som är yrkeslärare för hund inom Naturbruksförvaltningen vid Västra Götalandsregionen.

Det är regionen som tillsammans med en rad samarbetspartner ingår i projektet som under två år ska ta rätt på vad hundar kan göra för praktisk och ekonomisk nytta inom växtodling och spannmålshantering.

Testas på ”etiketter”

Man har inledningsvis valt ut fem olika dofter, så kallade ”etiketter”, som hundarna ska testas på. Det är ogräsen flyghavre, renkavle och hönshirs. Dessutom svampsjukdomarna fusarium och stinksot men det finns många andra skadegörare som skulle kunna bli aktuella.

– Det finns allvarliga växtskadegörare som är på väg in från Europa. De kan komma in med importerade maskiner eller importerat utsäde. Det behöver vi vara alerta på i framtiden, säger Jörgen Holmén som är projektledare på Västra Götalandsregionen.

Flera potentiella kunder har ställt sina verksamheter till förfogande för att hundarna ska få testa. Det är verksamheter som ser att hundarna skulle kunna göra nytta, som spannmålscentraler och utsädesodlare.

Beroende av sammanhanget

Att träna en sökhund innehåller tre huvudsakliga delar, berättar Elin Karlsson.

– Den måste kunna sin doft. Sedan måste den kunna sökmönstret, som är väldigt beroende av sammanhanget. Och så måste den kunna tala om att den hittat något och peka ut var.

Hur lång tid tar det att träna en specialsökhund?

– Att lära in doft går oftast snabbt. Sedan är det de andra delarna som är de stora utmaningarna, där man ska få en hund som klarar det precis så som vi har tänkt oss. Det kan ta några månader eller ett år, säger Elin Karlsson.

Flyghavre ett farligt ogräs

För att hundarna ska kunna träna på dofterna måste de så kallade etiketterna tas fram så rena som möjligt, ett arbete man påbörjat. Per-Erik Larsson, yrkeslärare i växtodling på Uddetorp, drar fram en burk ur fickan.

– Det här är det farliga ogräset flyghavre. Vi håller på att odla fram de olika sorterna i olika stadier för att kunna göra etiketter av dem, säger han.

När skulle hunden kunna komma in i bilden?

– Om man kommer till ett nytt skifte och inte känner till förhållandena skulle man kunna använda hunden för att skanna av efter flyghavre. Det vore väldigt bra.

I fält skulle också hundar kunna vara ett komplement till befintliga metoder när man letar efter klumprotsjuka eller andra sjukdomar som är bundna till marken.

Jörgen Holmén tror att projektet har stor möjlighet att bli framgångsrikt. Och ett viktigt förhållningssätt i projektet är fokuset på den ekonomiska nyttan.

– Syftet är att ta fram en affärsmodell och utveckla en affär i det här.

Nytt område för hundarna

Projektet finansieras av Jordbruksverket genom EUs innovationsstöd till lantbruket, EIP Agri. Det innovativa i projektet är att det är ett nytt område där hundarnas egenskaper används. Men det är också viktigt att det finns en möjlig ekonomisk nytta med innovationen.

Västra Götalandsregionen, med sina utbildningar inom både hund och jordbruk, koordinerar projektet. Andra som deltar är forskare från Hushållningssällskapet och SLU, Svenska Brukshundklubben, utsädesodlare och spannmålscentraler.

Affärsmässigt är målet att hitta användningsområden och affärsmodeller som ger ekonomisk nytta både för hundförare och för dem som använder deras tjänster.

Sedan tidigare har specialsökhundar använts inom de gröna näringarna till att söka av skogar efter granbarkborre-angrepp.