Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 24 februari

    Helhetsanalys viktig vid ekologisk grisproduktion

    Ekologiska grisar som hölls i boxar med djupströbädd hade lägre slaktkroppsvikt än grisar som hölls på sluttande golv med tillgång till halm. Det visar doktorandforskning vid SLU på Alnarp.

    Bild 1/2 FOTO: Ann Lindén
    Bild 2/2 FOTO: Cecilia Lönnell

    De som var tidigt ute med ekologisk grisproduktion i Sverige har haft ett tufft jobb med att lära sig vad som fungerar bättre eller sämre, enligt agronomen Ann Charlotte Olsson. I dag finns mer erfarenhet att ta del av, och det inkluderar forskning. Till exempel Ann Charlotte Olssons egen sådan.

    Viktigt med ett helhetstänk

    Ann Charlotte Olsson har i sin doktorandforskning jämfört olika faktorer i ekologiska grisstall, och vägt samman både välfärd, produktion och utsläpp. Sådant helhetstänk behövs, eftersom olika hållbarhetsmått kan ge målkonflikter, konstaterar hon.

    Försöken gjordes vid den forskningsgård i Odarslöv som Alnarp tidigare hade. I den oisolerade byggnaden med naturlig ventilation monterades åtta stora boxar, fyra med djupströbädd och fyra med sluttande golv och med tillgång till halm (”straw-flow”).

    Samtliga boxar hade tillgång till en uteplats med hårdgjord yta, och en andel också till gräsmark med bete.

    Försöken visar att ekologiska grisar som hölls i boxar med djupströbädd hade lägre slaktkroppsvikt. Det var ingen skillnad mellan grisar som hade tillgång till bete eller inte. Kväveutsläppen från de ekologiska grisarna innebar, oavsett djupströbädd eller slutande golv, tre till fyra gånger högre ammoniakutsläpp jämfört med genomsnittsvärden för konventionella grisar.

    Inte vara blåögd

    Ann Charlotte Olssons råd till den som överväger att starta eller övergå till ekologisk grisproduktion, är att ha en systematik i produktionen och att inte vara för blåögd om vad som är realistiskt.

    – Du måste orka själv också, säger hon.

    – Jag har följt utvecklingen inom ekologisk produktion och har sett att de som är kvar i näringen har en systematik. De har en stationär byggnad som produktionen utgår från. Många som satt igång har haft idéer om hur de vill ha det för grisarna, men till exempel hyddor är i längden svåra att hantera och särskilt då vintertid, säger Ann Charlotte Olsson.

    LÄS OCKSÅ: Ensam i klassen om att vilja jobba med grisarLÄS OCKSÅ: Brist på arbetskraft hotar hel branschLÄS OCKSÅ: Succé för eko i Danmark

    Resultatet

    Ekologiska grisar som hölls i boxar med djupströbädd hade lägre slaktkroppsvikt än grisar som hölls i straw-flow-system

    Det var ingen skillnad i slaktvikt mellan grisar som hade tillgång till gräsmark eller ej.

    Inga skillnader noterades i hälsoparametrar, dagsaktivitet eller boxhygien mellan de båda grupperna.

    Kväveutsläppen från de ekologiska grisarna innebar tre till fyra gånger högre ammoniakutsläpp jämfört med genomsnittsvärden för konventionella grisar. För att förbättra hygienen och minska kväveutsläppen fick försöksgrisarna ”bökgårdar”.

    De material som skulle stimulera bökbeteende och jämfördes var träspån, bara torv och torv plus foderpellets. Hygienen blev visuellt bättre med alla tre varianterna, men kväveläckaget minskade mest med torv.

    Till toppen