Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 8 februari

    Här går det utmärkt att vara omärkt

    Gimo.

    Ulla-Brita och Kent Neibig var nära att ge upp. Men efter många års kamp fick de dispens från kravet på att deras getter ska ha öronmärkning. Nu ska de i stället fördubbla sin besättning.

     Nummer 31, Seglora, och nummer 30, Silvia, visar upp sina omärkta öron.
    Nummer 31, Seglora, och nummer 30, Silvia, visar upp sina omärkta öron. FOTO: Mikael Marklund

    2011 fick Gullspira gård & gårdsmejeri AB sina första killingar sedan EU-reglerna om obligatorisk märkning av getter infördes 2005. Eftersom reglerna bara gäller djur födda efter den 9 juli det året berördes inte de övriga djuren.

    Direkt började Ulla-Brita och Kent Neibig få problem med öronen på sina djur. Märkningen gjorde att de blev inflammerade och såriga. Inga åtgärder som de prövade hjälpte.

    – Vi bytte märkestyper och prövade att stryka på öronen med olika medel. Men ingenting fungerade, säger Ulla-Brita Neibig.

    Det enda som hjälpte var att låta getterna vara utan märkning. Då läkte deras öron. Men så fort nummerbrickorna sattes tillbaka återkom problemet. Och det drabbade en växande andel av besättningen.

    – Till slut omkring 80 procent av djuren, säger Kent Neibig.

     Gullspira Gård har fått dispens från öronmärkning av getter.
    Gullspira Gård har fått dispens från öronmärkning av getter. FOTO: Mikael Marklund

    Lät en del av djuren slippa märkningen

    Tillsammans med besättningsveterinären Jan Persson fattade de beslutet att låta alla djur med problem slippa märkningen. Varje fall dokumenterades och djuren fick individuella intyg från veterinären att märkningen var tvungen att avlägsnas av djurskyddsskäl.

    Det strider dock mot regelverket. Därför försökte paret Neibig i flera år att få dispens. Men utan framgång. Och till slut skedde det de varit oroliga för.

    I april i fjol kom Jordbruksverkets två tjänstemän. De konstaterade att djuren gick omkring utan en reglementsenlig bricka i varje öra. Därför beslutade myndigheten i juli om förflyttningsförbud. Vilket paret Neibig överklagade till förvaltningsrätten i september. Bland annat för att beslutet stred mot proportionalitetsprincipen, det vill säga att nackdelarna för den enskilde var större än allmännyttan. Men mest av allt av djurskyddsskäl:

    – Jordbruksverkets resonemang stred mot EU:s föreskrifter. Brickorna ska sitta ”kvar på djuret utan att orsaka skada”. Det står uttryckligen och det är Jordbruksverkets ansvarsområde, säger Kent Neibig.

    En ommärkning av djuren skulle troligen misslyckas och utsätta djuren för ett stort stresspåslag då de efter tidigare behandlingar blivit mycket känsliga när det gäller öronen. Eller som paret Neibig formulerar det i sin överklagan: ”Slutsatsen är att beslutet innebär krav på åtgärder som den enskilde rättsligt och faktiskt inte kan vidta.”

    – Vi kan ju inte tvingas av en myndighet till att bryta mot djurskyddslagen, säger Kent Neibig.

     Nummer 7, Solöga, visar upp sina omärkta öron. Nu behöver Ulla-Brita och Kent Neibig inte vara oroliga för Jordbruksverkets inspektörer längre.
    Nummer 7, Solöga, visar upp sina omärkta öron. Nu behöver Ulla-Brita och Kent Neibig inte vara oroliga för Jordbruksverkets inspektörer längre. FOTO: Mikael Marklund

    Hoppas på en annan typ av märkning

    De var beredda på att ta frågan vidare till kammarrätten. Men i november kom ett besked de inte väntat sig. Jordbruksverket drog tillbaka förflyttningsförbudet och de får dispens från kravet att alla djur måste vara märkta.

    – Sannolikt för att de inte ville att det skulle gå till Förvaltningsrätten där det skulle bli tydligt att deras argument inte håller rättsligt, säger Kent Neibig.

    De hoppas också få använda en annan typ av märkning, bolustranspondrar (se faktaruta), som inte besvärar djuren överhuvudtaget. En utrustning som har använts länge i andra länder.

    – I Spanien finns det 15 000 får och getter med transpondrar. I Grekland ännu fler. Och där har det fungerat utmärkt, säger Kent Neibig.

     Kent och Ulla-Brita Neibig med nummer 7, Solöga. ”Vi är glada för vår skull. Nu kan vi köra på för fullt”, säger Ulla-Brita Neibig sedan det står klart att de fått dispens från att öronmärka sina getter.
    Kent och Ulla-Brita Neibig med nummer 7, Solöga. ”Vi är glada för vår skull. Nu kan vi köra på för fullt”, säger Ulla-Brita Neibig sedan det står klart att de fått dispens från att öronmärka sina getter. FOTO: Mikael Marklund

    När paret Neibig fick beskedet om att de fått dispens öppnade de en flaska champagne för att fira. Och började planera för framtiden. I stället för att avveckla som de hade varit inne på på grund av allt krångel med märkningarna började de titta framåt. En av deras avelsbockar släpptes lös hos getterna och gjorde det den skulle. Nu väntar alla killingar.

    I april är det dags. Då getter kan få en eller två killingar per gång kan det springa omkring ett 60-tal getter i varierande storlekar där i sommar.

    – Vi är glada för vår skull. Nu kan vi köra på för fullt. Och vi är glada för näringens skull också, säger Ulla-Brita Neibig.

     Nummer 11, Edelweiss, och nummer 8, Anemone, visar upp sina omärkta öron.
    Nummer 11, Edelweiss, och nummer 8, Anemone, visar upp sina omärkta öron. FOTO: Mikael Marklund

     Här produceras ostar främst till restauranger i Stockholmsområdet.
    Här produceras ostar främst till restauranger i Stockholmsområdet. FOTO: Mikael Marklund

     Ett högt stängsel och 5 000 volt i eltrådarna håller varg och lo borta.
    Ett högt stängsel och 5 000 volt i eltrådarna håller varg och lo borta. FOTO: Mikael Marklund

    Bolustransponder

    Transpondern placeras i en kapsel, i storlek som ett litet batteri, som djuret sväljer. Storlek och tyngd är anpassad så att den ska stanna i nätmagen.

    Märkningsregler

    Enligt EU:s artikel 4:1 ska identifieringsmärken vara utformade så att de:

    A: utgör åtminstone ett synligt märke och ett som kan avläsas elektroniskt

    B: sitter kvar på djuret utan att orsaka skador

    C: lätt kan avlägsnas ur näringskedjan (vid slakt, reds anm.)

    Till toppen