Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 14 september

    Grannarna stoppar oss från att passera deras mark

    Går det att plötsligt förbjuda en passage över grannens mark som använts sedan 1800-talet? ATL:s jurist Lisa Kylenfelt reder ut.

    Jag läste din artikel om urminnes hävd och kontaktar dig för rådgivning om hur vi kan gå vidare i vårt ärende. Vi har en granne som nu hävdar att ingen längre får passera deras mark. De tycker att de blir störda av att folk passerar och har nu satt upp hinder för passage.

    Det har varit en passage sedan 1800-talet och vi har använt vägen in till vårt hus sedan vi flyttade in för snart tio år sedan. Det finns många vittnen på detta. Passagen används av övriga grannar (barn som leker) och besökare i området. Vad skulle du råda oss till att göra?

    Karin

    Hej Karin, tack för din fråga! Med stöd av allemansrätten får du gå nästan överallt i naturen, på annans mark och på enskild väg så länge du inte stör eller förstör, däremot inte alldeles nära ett bostads- eller fritidshus där den så kallade hemfridszonen gäller. Hemfridszonens storlek beror på omständigheterna på platsen, och kan variera mellan ett par meter från en villa i ett tättbebyggt område och tiotals meter från ett hus i ett öppet landskap.

    För att du ska ha rätt till enskild väg inom hemfridszon måste du ha särskild rätt till detta, till exempel ett servitut eller en annan nyttjanderätt som ger din fastighet rätt att nyttja vägen. En sådan rättighet kan inte uppstå enbart genom passivitet, och därför inte genom att grannfastigheten stillatigande accepterat passage på vägen utan att protestera.

    Det är dock riktigt att det finns en rättighet till annans fastighet som heter urminnes hävd. Detta är en rättighet som fanns i äldre lagstiftning som uppstod när någon under en längre tid brukade och förfogade över en fastighet utan att det ifrågasattes av någon annan. Någon ny rättighet till följd av urminnes hävd kan inte uppstå efter 1972, men rättigheter som uppstod dessförinnan gäller fortfarande i dag om man kan bevisa sin rätt.

    En rättighet som bygger på urminnes hävd måste ha utövats under en mycket lång tid, i den juridiska litteraturen anges två mansåldrar eller cirka 90 år, och detta då innan 1972. Som jag tidigare har skrivit om så är det oftast mycket svårt att hitta bevis på att man utan avbrott har nyttjat vägen under hela denna tid innan 1972, och en process om saken riskerar att bli kostsam. Frågan är om en tvist om en rätt till gångpassage är värd denna risk?

    Så, om vägen är belägen utanför hemfridszonen kan du ha rätt att passera med stöd av allemansrätten. I annat fall krävs en särskild rättighet till detta. Lantmäteriet kan exempelvis upplåta rätt för en fastighet att använda en annan fastighets gångpassage genom servitut under vissa förutsättningar och mot en ersättning.

    Ni kan ha rätt med stöd av urminnes hävd, det beror på omständigheterna, men att så är fallet är ofta svårt att bevisa. En fastighet har dock generellt en rätt till väg, och är det som så att ni inte har någon annan fastställd rätt till väg skulle jag råda att vända er till Lantmäteriet med ett yrkande om rätt till väg i lämplig sträckning. Håller tummarna för att det löser sig.

    Lisa Kylenfelt, jurist Ludvig & Co

    Ställ din fråga till våra experter!

    ATL:s experter svarar på dina frågor inom olika ämnen. Skicka in din fråga du också!

    Elenore Wallin, företags- och ekonomirådgivare på Hushållningssällskapet Östergötland, svarar på frågor om din och företagets ekonomi. Mejla till: ekonomicoach@atl.nu

    Lisa Kylenfelt, jurist på Ludvig & co, svarar på dina frågor om juridik. Mejla till: juristen@atl.nu

    Mattias Norrby, forskningschef på Stiftelsen Lantbruksforskning, svarar på dina frågor om vegetabilier och animalier, företagande, energi och biomassa samt klimat och miljö. Mejla till: lantbruksfragan@atl.nu

    Relaterade artiklar

    Till toppen