Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 10 december 2018

    Ärftliga faktorer viktiga för värphönsens benstyrka

    Det finns goda möjligheter att förbättra aveln av värphöns för att minska risken för benbrott, visar ny forskning.

     Forskarna menar att det finns goda möjligheter att förbättra aveln av värphöns - men då behöver de internationella avelsföretagen troligen jobba på nya sätt.
    Forskarna menar att det finns goda möjligheter att förbättra aveln av värphöns - men då behöver de internationella avelsföretagen troligen jobba på nya sätt. FOTO: Arkivbild Mostphotos Prinsen

    Benbrott bland värphöns är både ett djurskyddsproblem och en ekonomisk utmaning eftersom äggproduktionen försämras.

    Tidigare internationell forskning har visat att frakturer hos värphöns är relativt vanliga. Men en av de största studierna har nästan 30 år på nacken och nu finns mer kunskap om genetiken som styr hönsens benstyrka. Det ger nytt hopp om att kunna förbättra aveln.

    Det är forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, och Roslin Institute i Skottland som gemensamt har undersökt hur genetik och livsmiljö påverkar risken för att värphöns ska få benbrott.

    Fyra kromosomer

    DNA som styr värphönsens benstyrka finns utspridd över fyra olika kromosomer, enligt forskarna som undersökte DNA hos avlivade värphöns. Beroende på livsmiljö (inredd bur/frigående inomhus) var olika gener mer eller mindre ”aktiva” kring benstyrkan.

    Vilka gener som påverkade hönsens benstyrka varierade alltså beroende på om de varit frigående eller uppfödda i burar. Det, skriver forskarna, är en utmaning för värphönsaveln eftersom värphönsens mor- och farföräldrar (de som är ”grundavelsmaterialet”) föds upp i inredda burar hos internationella avelsföretag. Sverige bedriver ingen egen avel, utan detta sköts av ett fåtal multiinternationella företag.

    Lösdrift ställer nya krav

    Värphönshybridernas mor- och farföräldrar har helt enkelt fötts upp i en miljö som ofta är helt annorlunda än för produktionshönsen i frigående system. Det är ett bekymmer när man vill få fram höns med starkare ben i lösdrift, skriver forskarna i artikeln som är publicerad i Journal of Animal Science. Därför behöver effekten av avelsdjurens gener mätas i samma typ av miljö som de vanliga värphönsens sedan ska leva i.

    Forskarna menar att det finns goda möjligheter att få fram värphöns med starkare ben, till exempel om avelsföretagen föder upp och anpassar avelsdjur till exempelvis lösdrift.

    Kommersiella värphöns – hybrider av olika tupp- och hönslinjer

    Avelsutvecklingen av kommersiella värphöns sker hos internationella avelsföretag. Sverige bedriver inte något eget avelsarbete utan har täta kontakter mellan den svenska återförsäljaren (kläckeriet) och det internationella avelsföretaget.

    De svenska återförsäljarna köper föräldradjuren (tupp- och hönlinjen) till produktionsdjuren. Dessa levereras som daggamla kycklingar och föds upp av företagen samt via deras kontrakterade uppfödare. Föräldradjuren korsas sedan för att ge bruksdjuren.

    Enligt Svenska Ägg finns i dag inga egentliga kommersiella värphönsraser, branschen talar i stället om värphönshybrider som är korsningar av olika tupp- och hönlinjer.

    Källa: Svenska Ägg

    Relaterade artiklar

    Till toppen