Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 11 augusti

    Flopp för vildsvinshjälpen – lantbrukare hör inte av sig

    Lantbrukare med problem nobbar Svenska Jägareförbundets tjänst vildsvinshjälpen. I år har bara nio lantbrukare ansökt om hjälp.

     Från lantbrukarhåll hördes det tidigt en del invändningar om att vildsvinshjälpen snarare borde ha riktats till jaktlagen i stället för till bönderna.
    Från lantbrukarhåll hördes det tidigt en del invändningar om att vildsvinshjälpen snarare borde ha riktats till jaktlagen i stället för till bönderna. FOTO: Ola Jennersten/N/TT

    Tjänsten skulle slå två flugor i en smäll: lantbrukare med vildsvinsskador skulle få kontakt med frivilliga jägare som kan jaga vildsvin som förstör grödor.

    Men de flesta jägare har fått lämna bössan hemma. I år har bara nio lantbrukare ansökt om hjälp, medan över 2 060 anmälda jägare väntar på att få rycka ut.

    – Jag hoppas verkligen att ingen lantbrukare sitter med jätteproblem och inte hör av sig, säger Lars Björk som är jaktvårdskonsulent i Västmanlands och Uppsalas län.

    Där har inte en enda lantbrukare hört av sig i år. Det ser likadant ut i flera av de 16 län som erbjuder vildsvinshjälpen.

    Svenska Jägareförbundet annonserade även i lantbrukspressen i våras för att marknadsföra tjänsten, men gensvaret kom inte.

    – Att det skulle vara så lågt kan jag inte förstå faktiskt. Jag har rekommenderat lantbrukare den här möjligheten att använda hjälpen ett antal gånger, säger Anders Wetterin som är LRF:s sakkunnige i jaktfrågor. Han säger att han aldrig hört några klagomål från någon som har använt tjänsten.

     Vildsvinsskador i Småland. Arkivbild.
    Vildsvinsskador i Småland. Arkivbild. FOTO: Marie Henningsson

    De med stora skador har svårt att få hjälp

    Svenska Jägareförbundet lanserade Vildsvinshjälpen våren 2019 med en egen sajt och förslag på avtal för att underlätta för lantbrukare med problem. Intresserade jägare strömmade till – men första året kom endast 73 ansökningar från lantbrukare som behövde hjälp, enligt siffror från Svenska Jägareförbundet som ATL har bett om.

    Men från lantbrukarhåll hördes det tidigt en del invändningar om att vildsvinshjälpen snarare borde ha riktats till jaktlagen i stället för till bönderna. Anders Wetterin kan hålla med om det:

    – Ofta handlar det ju om att jaktlagen inte hinner jaga eller orkar med. Så det är i regel jaktlagen som behöver extra hjälp. Det kan vara känsligt om en lantbrukare plötsligt skulle ta in en annan jägare utanför jaktlaget.

    – Den andra möjliga orsaken till det låga intresset är att det helt enkelt är känsligt att släppa in en okänd person på sin mark. Det är väldigt viktigt att jakten genomförs säkert och att risken för att vilt blir skadeskjutet ska vara minimal. Men att intresset skulle vara så lågt är lite förbryllande, säger han.

    Dessutom hamnar en del jordbrukare mellan stolarna då de inte kan använda vildsvinshjälpen.

    – Ofta kan de som har väldigt mycket problem med vildsvin vara lantbrukare som har skrivit bort jakträtten. Då är det såklart extra frustrerande och också omöjligt att ta del av den här hjälpen utan jakträttshavarens medgivande, säger Anders Nilsson, riksjaktvårdskonsulent vid Svenska Jägareförbundet.

     ”Vi resonerade att det var ett sådant tonläge i vildsvinsfrågan och att vi kunde slå två flugor i en smäll. Mer jakt för jägare som är sugna och hjälpa lantbrukare som har problem”, säger Anders Nilsson som är biträdande riksjakskonsulent vid Svenska Jägareförbundet. Men gensvaret från lantbrukare har varit litet.
    ”Vi resonerade att det var ett sådant tonläge i vildsvinsfrågan och att vi kunde slå två flugor i en smäll. Mer jakt för jägare som är sugna och hjälpa lantbrukare som har problem”, säger Anders Nilsson som är biträdande riksjakskonsulent vid Svenska Jägareförbundet. Men gensvaret från lantbrukare har varit litet. FOTO: Madeleine Lewander

    Väntar sig stora skador

    Samtidigt tros vildsvinsstammen ha fått en rivstart in i 2020-talet med en mild vinter med suggor som har fått många kultingar, något som bland annat observerats på viltåterkameror på olika håll i landet. Senvåren och första halvan av sommaren är ofta en bra tid för att jaga vildsvin, då bland annat den mjölkmogna spannmålen brukar fungera som ”lockbete” och nätterna är ljusa och grödorna lägre.

    – Det är nu under skörd många kan få en uppfattning om hur stora skador de har i sina grödor. Vi förväntar oss ganska stora skador, säger Anders Wetterin.

    Trots det låga intresset under den viktiga våren och sommaren har Svenska Jägareförbundet inga planer på att avsluta arbetet med tjänsten.

    Har ni misslyckats med vildsvinshjälpen?

    – Nej det tycker jag ändå inte. Jag tror att vi har fått jägarna att bli mer uppmärksamma på att ta steget att ta hjälp utifrån och det är väldigt viktigt, säger jaktkonsulenten Lars Björk.

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen