Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 7 december 2020

    De slog larm om sexism på lantmästarutbildningen

    För ett år sedan slog studenterna Katarina Wolf och Cecilia Olander larm om en sexistisk och rasistisk jargong på lantmästarutbildningen på Alnarp. Nu känner de att deras klagomål äntligen tagits på allvar.

     Cecilia Olander fick nog av sexismen på lantmästarprogrammet.
    Cecilia Olander fick nog av sexismen på lantmästarprogrammet. FOTO: Kristin Karlsson

    Efter några år på lantmästarutbildningen hade Katarina Wolf och Cecilia Olander fått nog. En värdegrundsundersökning som genomfördes bland 150 elever på lantmästarprogrammet i våras bekräftade deras upplevelse: Många av de svarande vittnade om en sexistisk, rasistisk och homofobisk jargong.

    – Oftast är det ett grabbgäng som dominerar sin årskurs och som sätter normen. Jargongen har de fått med sig från naturbruksgymnasierna och från barnsben har de med sig självklarheten att alltid säga vad de tycker och tänker. En rättighet som jag inte upplever att vi tjejer känner på samma sätt, säger den tidigare studenten Cecilia Olander.

    Hon får medhåll av studiekamraten Katarina Wolf.

    – Det var inte varje dag som det hände sexuella trakasserier, snarare var det små händelser och aktiviteter som samlades på hög till dess att det inte längre gick att vara tyst, säger hon.

    Har förbättrats

    Problemen är inte nya. Att Lantmästarkåren på Alnarp haft problem med sexism och pennalism, framför allt när nya studenter välkomnats till utbildningen, är känt sedan tidigare.

     Cecilia Olander och Katarina Wolf vittnar om hur jobbigt det är att ta diskussionen om jämställdhet och hur det kan resultera i utfrysning. ”Det är en enorm exkludering. Passar man inte in i normen så får man inte vara med. Folk slutar heja, sådana saker. Det blir väldigt tydligt”, säger Katarina Wolf som är med på länk under intervjun.
    Cecilia Olander och Katarina Wolf vittnar om hur jobbigt det är att ta diskussionen om jämställdhet och hur det kan resultera i utfrysning. ”Det är en enorm exkludering. Passar man inte in i normen så får man inte vara med. Folk slutar heja, sådana saker. Det blir väldigt tydligt”, säger Katarina Wolf som är med på länk under intervjun. FOTO: Kristin Karlsson

    – Det var för sju, åtta år sedan. Sedan dess har det gjorts oerhörda förbättringar men det verkar ändå som delar av den jargongen, som är baserad på machokultur och sexistiska skämt, lever kvar, säger universitetslektor Georg Carlsson som undervisar på lantmästarprogrammet och även är Lantmästarkårens inspektor.

    Han fortsätter:

    – Jag tar verkligen resultatet av värdegrundsenkäten och Cecilias och Katarinas klagomål på största allvar. Det som vi tidigare bara anat blir tydligt och då har vi möjlighet att agera.

    Tröttnade till slut

    Cecilia Olander beskriver hur hon inte längre ville vara en del av det som pågick.

    – Jag bara tröttnade, ruttnade helt. Om ingen annan tar tag i det här så får jag väl göra det, tänkte jag. Sedan visade det sig att det fanns fler och jag fick kraft att göra något, inte minst för de studenter som kommer efteråt, säger hon.

    Katarina Wolf skrev också en uppmärksammad krönika i Jordbruksaktuellt i somras, där hon sammanfattade sina och andras erfarenheter.

    Sedan dess har en arbetsgrupp tillsatts, där bland andra Georg Carlsson ingår tillsammans med Pär Forslund, ordförande i SLU:s programnämnd för utbildning inom naturresurser och jordbruk, och Catharina Alwall, programstudierektor på Alnarp. För några veckor sedan hade Katarina Wolf och Cecilia Olander ett första möte med gruppen.

    – Nu känner jag att vi har blivit lyssnade på. Nu kämpar vi för att åtgärderna ska bli så konkreta som möjligt för de studenter som kommer efter, säger Katarina Wolf.

     Alnarps slott, SLU Alnarp.
    Alnarps slott, SLU Alnarp. FOTO: SLU

    Bland annat föreslår de en standard för lärarnas språkbruk.

    – Kvinnor får inte ens ta plats teoretiskt. Till exempel var det flera lärare som gång på gång pratade om lantbrukaren som ”han”. Jämställdhetsaspekten kan säkert skrämma i väg unga tjejer som vill jobba inom de gröna näringarna, säger Cecilia Olander.

    Lärarens ansvar

    Andra tänkbara åtgärder är att utbilda lärare i hur de ska reagera när studenter fäller sexistiska och rasistiska kommentarer.

    – Det är läraren som ska sätta stopp för sådan jargong. Det ansvaret är inte något som vi studenter ska behöva ta, säger Cecilia Olander.

    Hon blev färdig lantmästare i somras och har under hösten påbörjat en mastersutbildning i företagsekonomi vid SLU i Ultuna. Katarina Wolf, som tar examen i vår, har precis flyttat tillbaka till Rimforsa i Östergötland där hon tillsammans med sina två äldre bröder är delägare i sin barndomsgård.

    – Det sporrar att driva förändring och påverka ojämställdheten inifrån branschen. Dessutom har jag mer att säga till om som företagsledare än som anställd, säger hon.

    LÄS MER: ”För oss var studenttiden på Alnarp positiv”

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Läs mer om

    Till toppen