Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 11 januari

    Får järnvägsövergången på min mark tas bort?

    Om en järnvägsöverfart tas bort mot markägarens vilja kan det bli fråga om ersättning – men det är inte säkert, konstaterar juristen Lisa Kylenfelt.

     ATL:s jurist Lisa Kylenfelt reder ut vad som gäller om man som markägare vill ta bort en järnvägövergång.
    ATL:s jurist Lisa Kylenfelt reder ut vad som gäller om man som markägare vill ta bort en järnvägövergång. FOTO: TT/Shutterstock/ATL

    Hej, vi är några lantbruksföretagare med skogsinriktning som var och en äger mark som delas av järnväg, som anlades i början av 1900-talet. Vid en avverkning på min fastighet för femton år sedan transporterades allt virke ut via en övergång på aktuell järnväg som då var försedd med erforderliga skydd. Fastighetsägare som hade mark på båda sidorna av järnvägen förseddes då med övergångar som möjliggjorde en överfart så att den egna marken kunde nås på ett rationellt sätt.

    Min fråga är, får man nu ta bort en övergång utan att förhandla med markägaren? När det inte finns ett servitut så finns det absolut en hävd och sedvänja att passera järnvägen.

    /Kent

    Hej Kent, och tack för första frågan år 2020!

    När en korsning mellan väg och järnväg ska stängas så sker det vanligtvis genom en process vid Lantmäteriet där man prövar om det finns anledning att ändra eller upphäva järnvägsservitutet. I en sådan process får innehavaren av rättigheten, det vill säga du som markägare, tillfälle att yttra dig innan Lantmäteriet meddelar sitt beslut.

    I fastighetsbildningslagen anges att ett servitut kan ändras om det hindrar ett ändamålsenligt utnyttjande av den tjänande fastigheten. Så kan vara fallet om det är fråga om en trafikfarlig korsning mellan väg och järnväg. Lantmäteriet kan därför besluta om att ändra eller upphäva servitutet trots att du yttrat dig negativt över detta. I sådana fall kan du begära ersättning för den skada du lider av att överfarten ändras eller stängs.

    Rätten att använda en korsning mellan järnväg och enskild väg vilar vanligtvis på ett järnvägsservitut men kan även, som du så riktigt skriver, vila på andra grunder, som nyttjanderätt eller urminnes hävd. Den som påstår att man har en sådan rättighet till överfart måste oftast i praktiken visa att det är fallet. I annat fall är det inte säkert att man har rätt att yttra sig inför beslutet, och man har inte heller rätt till ersättning för sin skada.

    Urminnes hävd är en rättighet till annans fastighet som fanns i äldre lagstiftning men som upphävdes år 1972. Någon ny rättighet till följd av urminnes hävd kan därför inte uppstå efter 1972. Rättigheter som uppstod före 1972 gäller dock fortfarande i dag, om man kan bevisa sin rätt.

    En rättighet som bygger på urminnes hävd måste ha utövats under en mycket lång tid, i rättsfall anges två mansåldrar eller cirka 90 år, och detta då innan 1972. Om järnvägen anlades i början av 1900-talet låter det alltså inte som att det kan vara fråga om urminnes hävd. En lång historia av att ha nyttjat överfarten utan invändningar grundar inte heller i sig någon sådan rättighet.

    Det som krävs är att du bevisar att det finns ett avtal om rätt till utfart som var avsett att gälla i all framtid. I annat fall får Lantmäteriet besluta om att ta bort överfarten utan att du hörs eller ersätts. Alltid bäst att ha rättigheter på pränt med andra ord.

    Kan du inte visa rätten till järnvägsöverfarten har du ju ändå sannolikt rätt till väg till ditt skogsskifte. Om du inte kan teckna avtalsservitut med någon granne om detta så måste du gå via Lantmäteriet för att säkra denna rätt. Men sedan gäller den även för framtiden.

    Skicka in dina frågor

    Juristen Lisa Kylenfelt svarar på läsarfrågor. Mejla till juristen@atl.nu!

    Relaterade artiklar

    Till toppen