Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Lantbruk 9 mars

    Jägare: Löshundsjakt borde vara ett kulturarv

    Sunne.

    I Sverige används kortbenta taxar och drevrar för att driva rådjur, räv och hare. En jaktform som tillsammans med annan löshundsjakt borde klassas som ett kulturarv av FN-organet UNESCO. Det tycker i alla fall Svenska Jägareförbundet som tagit beslut om att driva frågan vidare.

     Taxen Viska heter egentligen Hvarsta Hwiskypinne, är från Enköping är tre år och driver ofta och gärna rådjur.
    Taxen Viska heter egentligen Hvarsta Hwiskypinne, är från Enköping är tre år och driver ofta och gärna rådjur. FOTO: Mari Nälsén

    Den lilla taxtiken drar iväg utefter skogsstigen när hundföraren stryker kopplet. Hundens glädje över att vara lös i skogen är påtaglig. Vintersolen är blek och värmer inte nämnvärt, det är is på vattenpölarna och minusgraderna känns som om de vore fler än vad de är eftersom det blåser snålt. Hundförare Jörgen Norrblom från Enköping och guiden Kicki Pilenås från Sunne följer en gammal körväg. Taxen, som går under smeknamnet Viska ligger ute och söker efter rådjursspår men kommer emellanåt in för att ta kontakt. På strategiska platser runt om i såten sitter passkyttar som hoppas på rådjur i pass.

    Plötsligt börjar hunden skälla, först glesa korta skall som ju färskare spåren blir gå över i allt mer intensivt skall och hon drar iväg upp på åsen. De båda jägarna delar på sig och väljer ut ett varsitt pass medan skallen ekar i skogen.

     Samling för jakt vid gården Åsen, Aplungsåsen.
    Samling för jakt vid gården Åsen, Aplungsåsen. FOTO: Mari Nälsén

    Jakt med löshund har bedrivits i Sverige och Norden i många hundra år. Vi jagar älg, fågel och småvilt med lös hund av olika raser och specialiteter.

    – Det är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva jakt när markerna är stora och det är glest med vilt, berättar Peter Ledin som är regionchef för Jägareförbundet norr och dessutom nationellt hundansvarig.

    Tanken på att arbeta för att löshundsjakt ska bli ett kulturarv föddes för några år sedan. Då beslutade UNESCO att falkenering ska klassas som ett immateriellt kulturarv. Det syftar till att säkra respekten för och öka kunskaperna om muntliga traditioner, sociala sedvänjor och traditionell hantverksskicklighet.

     Taxen förföljer skallande rådjuren som förflyttar sig ryckvis och väntar in hunden. Ofta kommer de lugnt i pass.
    Taxen förföljer skallande rådjuren som förflyttar sig ryckvis och väntar in hunden. Ofta kommer de lugnt i pass. FOTO: Mari Nälsén

    Falkenering är förbjuden i de nordiska länderna, men tillåten i så gott som hela övriga världen.

    – Svenska Jägareförbundets förbundsstyrelse har tagit beslut om att driva frågan vidare, och diskuterat i nordisk jägarsamverkan berättar Peter Ledin. Vi kommer att utse en arbetsgrupp och arbeta tillsammans med Svenska Kennelklubben för att ta fram underlag så att det kan bli möjligt.

     Hundförare Jörgen Norrblom från Enköping och guiden Kicki Pilenås tycker sig höra drevet söderut.
    Hundförare Jörgen Norrblom från Enköping och guiden Kicki Pilenås tycker sig höra drevet söderut. FOTO: Mari Nälsén

    Han menar också att klassa jakt med lös hund är viktigt för att bevara jaktformen för framtiden. Det i samband med att vara noga med etiken och hålla hundar som jagar det vilt de ska jaga.

    – En stövare exempelvis har långa ben och ska inte jaga rådjur, det är viktigt att man ser till att den är dresserad nog för att inte göra det.

    Efter att ha drivit runt i en halvtimme bryter Viska och kommer tillbaka till Jörgen Norrblom. Det har blivit dags för lunch korvgrillning över öppen eld. Till eftermiddagen byts Viska ut mot en annan tax, rutinerade Caxa som är svensk jaktchampion.

     Korvgrillning hör jakten till.
    Korvgrillning hör jakten till. FOTO: Mari Nälsén

    Kicki Pilenås släpper henne vid foten av åsen som reser sig upp ur jordbrukslandskapet och det tar inte tiken många minuter att hitta djur. Hennes skall ekar mellan granarna och hundföraren får bråttom att klättra upp på första kullen och ta sig ett pass. Men drevet drar iväg och tonar ut.

    – De har nog väldigt bra jakt på andra sidan, tror jag säger Kicki Pilenås nöjt.

     Caxa släpps vid foten av åsen som reser sig upp från jordbrukslandskapet.
    Caxa släpps vid foten av åsen som reser sig upp från jordbrukslandskapet. FOTO: Mari Nälsén

    Hon tror på Jägareförbundets idé, det finns krafter i samhället som vill begränsa jakt. Om det i stället var kulturarv skulle jaktformen stå sig starkare in i framtiden.

    – Det här är ju någonting som svenska jägare gjort i generationer, visst är det en del av vår kultur.

    Caxas drev skallar fram och tillbaka och på ett ställe får hon problem att reda ut spåren när rådjuren korsar sina egna spår. Men hon söker metodiskt och lyckas till slut hitta spåret ut.

     Kicki Pilenås lyssnar efter drevskall.
    Kicki Pilenås lyssnar efter drevskall. FOTO: Mari Nälsén

    Vinterdagen är kort och när mörkret faller efter två dagars jakt har jaktlaget inte lyckats fälla något rådjur trots att flera av dem haft djur i pass.

    – Det är så det är med jakt och det bästa är ändå att få höra hundarna driva, säger Kicki Pilenås.

     Kicki Pilenås och duktiga taxen Caxa som är svensk jaktchampion och ett riktigt drevess.
    Kicki Pilenås och duktiga taxen Caxa som är svensk jaktchampion och ett riktigt drevess. FOTO: Mari Nälsén

    Kulturarv

    Immateriellt kulturarv är sådant kulturarv som inte går att fysiskt ta på och som lever och överförs mellan människor, till exempel traditioner, handens och kroppens kunskaper, erfarenheter och kreativa uttryckssätt. Immateriellt kulturarv kan vara olika former av hantverk, ritualer, musik, eller berättelser – ett sätt att hålla traditioner levande alltså.

    Exempel på immateriella kulturarv i Sverige är

    Att bygga båtar i klinkteknik, en tradition i nordisk skeppsbyggnad.

    Laxsätt, strandnära fiske av lax med fasta redskap

    Gummekaka , seden i Torestorp och Älekulla i Västergötland att baka och ge bort en gummekaka till sitt gudbarn dagen före julafton.

    Luciafirande med luciatåg med sång och musik.

    Ångfartygstrafik. Sverige har förhållandevis många passagerarångfartyg i drift (omkring 25), flertalet skötta av ideella föreningar.

    Bastabinne i Ödenäs i Västergötland, bindning av kassar från bast av gran.

    Fäbodkultur, småskaligt gårdsbruk i skogs– eller fjällbygd i Värmland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland, Uppland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten.

    Sång och dans runt midsommarstången

    Smörgåsbordet, en samling av maträtter som ofta äts vid högtider som jul, påsk och midsommar

    Alla kan lämna förslag på vad de tycker ska klassas som kulturarv

    Källa: Institutet för språk och folkminnen

    Jakt med långsamdrivande hund

    En drivande hund driver med skall. Det gäller för jägaren att ställa sig på ett pass där hon eller han tror att viltet, huvudsakligen hare, räv och rådjur, kan passera. I Sverige släpps alltid bara en enda hund.

    Ofta är passet ett ställe som jägarna tidigare, med ledning av områdets utforming, viltstigar och så vidare, har märkt ut. Där handlar det om att vänta, tyst och lugnt och hoppas att djuret passerar inom skotthåll från där man befinner sig.

    Ofta kommer djuren sakta och lugnt och kan ge goda skottillfällen. När rådjuren går undan för hunden görs det ryckvis. Rådjuren står därefter stilla och inväntar hunden.

    Rådjuren tål inte att jagas långa sträckor av snabba hundar. Därför ställs höga krav på rådjurshunden. Det viktigaste är inte hundens storlek utan att den noga följer spåret, driver sakta och inte hänger i mycket mer än en timme. Exempelvis är många taxar ett bra exempel på det.

    Rådjur som pressas för hårt lämnar jaktområdet medan den långsamt drivande hunden får rådjuren att vända och komma lugnt tillbaka i pass.

    Källa: Jägareförbundet

    Falkenering

    Falkenering – jakt med falkar – är en mångtusenårig tradition som av Unesco har utsetts till ett immateriellt världskulturarv. I dag är den här traditionen stark och livskraftig i Mellanöstern där jakt med falk är mycket populärt särskilt i Saudiarabien, länderna kring Persiska viken och i Pakistan. I Europa är jakt med falk tillåtet överallt utom i de nordiska länderna men är ändå en tämligen ovanlig sport.

    Relaterade artiklar

    Till toppen