facebooktwittermail d

Landsbygdens folk körs över av vindkraftsintressen

Storstadens syn på landet som ett mål för semester och rekreation ställs mot en landsbygd som tvingas leva med vindkraftens nackdelar inpå bara skinnet, skriver företrädare för Färingstofta Norra och Föreningen Svenskt landskapsskydd.

I ansökningar om vindkraftsetablering finns sällan en utförlig behandling av påverkan på människors hälsa och välbefinnande, anser debattörerna.
I ansökningar om vindkraftsetablering finns sällan en utförlig behandling av påverkan på människors hälsa och välbefinnande, anser debattörerna. FOTO: DAVID LARSSON

Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.

Energimyndigheten och Naturvårdsverket presenterade den 13 oktober en strategi för kommande vindkraftsutbyggnad på land, som till omfång och påverkan på naturvärden är att jämföra med 1900-talets utbyggnad av Norrlandsälvarna.

Fram till 2040 ska 8 000 vindkraftverk byggas, 250 meter höga och förankrade med 30 miljoner ton armerad betong (räknat efter dagens största verk). Regeringen, vindkraftsindustrin och dess trogna redskap bland opinionsbildare har tagit strategin till utgångspunkt för förnyade angrepp mot en landsbygd som inte vill ha mer vindkraft i sin natur och boendemiljö.

Energimyndighetens/Naturvårdsverkets förslag till strategi får beröm av Nätverket Vindkraftens Klimatnytta (DN debatt 8/10). Anders Wijkman och fem representanter för vindkraftsindustrin påstår att denna utbyggnad ”spelar en helt avgörande roll för en klimatsmart elektrifiering”.

Svenska Kraftnät (SVK) har länge varnat för en sådan utveckling. Varför ska just vindkraft byggas ut? frågar SVK i ett yttrande till de två myndigheterna. Vår kommande elförsörjning kan inte bygga på stora mängder vindkraft utan risk för tidvis omfattande elbrist och obalanser i elnätet.

För Anders Wijkman och de övriga fem är uppenbarligen en hejdlös vindkraftsutbyggnad viktigare än säker elförsörjning. I samma debattartikel hävdar de att det folkliga stödet för att bygga ut vindkraften i den egna kommunen är starkt. De åberopar en färsk Sifoundersökning, beställd av dem själva.

Samtidigt klagar de över att mer än hälften av alla ansökta vindkraftverk avslås, huvudsakligen genom att kommuner använder sig av det så kallade kommunala vetot. Tio dagar senare tillsätter miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) påpassligt en utredning om avskaffande av det kommunala vetot.

Vår erfarenhet är att när planer på en vindkraftsetablering väl blir kända bildas fort ett motstånd som växer ju mer man får veta om planerna i det samråd som följer. Under planeringen av en vindkraftspark på Ripfjället i Malung växte under processens gång den lokala befolkningens motstånd till stormstyrka och slutade med att en kommunal folkomröstning tvingades fram.

I ansökningar om vindkraftsetablering finns sällan en utförlig behandling av påverkan på människors hälsa och välbefinnande. En bullerberäkning (som alltid visar godkända värden) anses vara nog.

Kommunerna har emellertid en oinskränkt skyldighet att värna sina invånares hälsa och välbefinnande. Störande buller, sömnstörningar, oro och ångest är missförhållanden som följt i vindkraftens spår alltsedan de första större verken kom på plats. Energimyndigheten/Naturvårdsverket ägnar inget intresse åt dessa frågor i sin strategi.

Upprop för det svenska landskapet sprids nu över landet. När regering, myndigheter och vindkraftsindustrin gör miljö- och klimatpolitik är det storstadsfolket som talar. Det är en politik som delar Sverige. Storstadens syn på ”landet där ute” som ett mål för semester och rekreation ställs mot en landsbygd som dagligen tvingas leva med vindkraftens nackdelar inpå bara skinnet.

Det folkliga motståndet mot vindkraft hämtar sin styrka i kärlek till vår natur och värnandet av den egna boendemiljön. Det handlar om naturupplevelser, boendemiljö, ostördhet, tystnad och glädje i att leva ett liv som man själv valt och inte blivit påtvingad. Vi företräder en opinion som sällan får komma till tals när vindkraftspolitik beslutas.

Einar Fjellman, Färingtofta Norra, idéell förening

Bengt Halén, ordförande Färingtofta Norra

Henrik Wachtmeister, Föreningen Svenskt landskapsskydd

Martin Degerman, ordförande Föreningen Svenskt landskapsskydd

Fotnot: Energimyndigheten och Naturvårdsverket har erbjudits replik men avstår.

Replik: Vindkraften kan vara med och rädda klimatet