Johan Hakelius skrev häromveckan i Aftonbladet: ”Demokratin bygger på ett antal lögner. Sådant som alla håller med om offentligt men som är fullständigt orimligt”. Bland annat menar han att ”hela Sverige ska leva” är en sådan orimlighet.
Landsbygden ingen kuliss
Lögner som upprepas nog många gånger kan bli sanningar. Det finns många stadsbor som kan upprepa en lögn och därför har ”staden är bäst” blivit just en sådan.
Detta är en ledartext. Det innebär att den speglar ledarsidans uppfattning i en fråga. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Han menar att landet utanför trängselbygderna ska lugna sig och landa i den enda identiteten att man är en koloni för rekreation. De glesbygdsboende ska bara finna sig i att vara vresiga, det blir ytterligare en mysfaktor för Hakelius. Den vresiga Pistvakt-brodern är härlig rekvisita. Det är det enda sättet att vara på landsbygden om man ska finnas till i Hakelius värld.
Som om utvecklingen skulle avstanna utanför trängselbygderna och bli ett museum av byakraft som gräver fiber. Med montrar med nattåg: ”så här såg det ut när sista reguljära nattåget kom till Duved”.
Hakelius vill förinta mångfalden av landsbygderna. För: Jo de är flera, dessa landsbygder. Glesbygdernas folk är inte lika samma. Men i Hakelius fantasivärld är det en primitiv människotyp som lever utanför trängseln. Som nöjer sig. Som borde nöja sig med tidningsutdelning med posten vid 14. Som borde vara glad för att lokaltidningen åtminstone har en reporter som täcker området lika stort som Skåne.
Visserligen är Hakelius bara en i mängden, men han ville sticka ut näsan och säga en sanning och som han sa det; utmärkt uselt. Han är ännu en i raden av den urbana normens förespråkare och tatuerare. ”Staden är bäst” ristar Hakelius in i sin arm och försöker med sin Aftonbladet-text att bläck-rista den i andras.
Staden är inte bara bäst, ibland är den sämst. Men det är tillåtet. Vår måttstock har staden som normal, som norm: Det är billigt att lämna posten springandes i trappor upp och ner. Det är normalt att bo ovanpå varandra i skokartonger.
Den här vresigheten som landsbygdernas folk ska finna sig i, får den inte nå fram till makten i huvudstaden? Hakelius vill göra vresigheten till en konstant på landsbygden, men tycker inte att hela Sverige ska leva. Så kampen ska stanna av, och den mulna attityden ska bara få finnas där allmän stadsväg slutar?
Jag kan inte låta bli att undra: Har Hakelius blivit nekad i Telia-butiken? Sett att expeditens skärm blivit röd varpå hen säger ”jag får inte leverera bredband till dig”. Har Hakelius betalat hög skatt och ändå färdats på skumpig länsväg till hälsocentralen fem mil bort?
Johan Hakelius håller stadigt i Svenska Akademins ordbok. Där står det faktiskt att urban betyder älskvärd. Motsatsen – rural – är ju bara att vara bonnig. Men allt som staten producerar är inte sant. Demokratin är byggd på ett antal lögner: Att landsbygden inte är framtiden, till exempel.