Torbjörn Esping

Så här års brukar det börja se trist ut i löklagret. Förlusterna på grund av lagringssjukdomar och på grund av att löken börjar gro kan uppgå till tiotals procent, enligt Lars Mogren, forskare vid Institutionen för biosystem och teknologi vid SLU i Alnarp.

– Därför finns det mycket pengar att tjäna för odlarna om vi kan hitta metoder för att reducera svinnet, säger han.

Lars Mogren på Institutionen för biosystem och teknologi på SLU försöker hitta en metod för avgöra vilken lök som kan lagras länge.

I det pågående projektet på SLU, som finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning, försöker Lars Mogren utveckla ett analysverktyg så att odlarna redan vid skörd ska kunna välja ut vilka lökpartier som lämpar sig för långtidslagring och vilka som bör säljas direkt.

Partier som inte är lämpliga för långtidslagring kan säljas med bra kvalitet hela hösten, och lagringsdugliga partier kan sparas till våren.

– Vissa partier skulle med hög kvalitet kunna lagras fram till sommaren om vi använder riktigt bra lagringsmetoder, säger Lars Mogren.

För att öka lagringslängden används i dag groningshämmare, ett medel som gör att löken inte gror.

– Men vi skulle helst vilja slippa det. Så det gäller att hitta metoder att lagra löken länge utan hjälp av kemikalier.

Ett sätt är att använda sig av modifierad atmosfär, att man sänker syrehalten i lagret, vilket gör att löken hamnar i djupare vila.

– Detta används i nuläget främst för äpplen, men skulle mycket väl kunna appliceras mer på löklagring också.

Men fortfarande beror lagringsdugligheten mycket på löken vid skörd. För att hitta en metod att bedöma vilka partier som kan lagras länge har forskarna bland annat mätt totalsocker, glukos, kalciumhalt, nitrathalt, pH samt hårdhet i löken. Mätningar görs också vad gäller innehållet av antioxidanter.

Förhoppningen är att hitta en specifik egenskap som förändras under lagringen och se ett samband med mätvärdet vid skörd.

– Vi hoppas hitta enkla metoder som ska kunna användas av odlarna själva, säger Lars Mogren.

Metoderna pH-mätning och mätning av nitratinnehåll har redan kunnat sorteras bort eftersom halterna visat sig vara relativt konstanta under lagringstiden.

Kanske kan mätning av hårdheten vara en metod för att avgöra vilken lök som kan lagras länge.

En möjlig metod kan vara att mäta sockerinnehållet i löken. Under lagringen bryts de långa sockermolekylerna ned i kortare och kortare sockerarter. Genom att mäta mängden korta sockerarter skulle man kunna göra en bedömning av hur lång tid löken har kvar av sin lagringstid.

En annan metod som verkar lovande är att mäta hårdheten i löken, precis som man gör med frukt. Teorin är att löken blir mjukare och mjukare under lagringen.

– Genom att mäta lökens hårdhet så kan man bedöma hur lång tid löken har kvar.

Planen är att projektet ska avslutas sommaren 2022 och att resultaten ska bli tillgängliga under år 2023.

– Vi hoppas att det här projektet ska ge en fingervisning, om två år skulle man kunna applicera det i så fall, om det fungerar, säger Lars Mogren.

Mindre svinn och mer betalt. Forskare på SLU letar efter en enkel metod som ska hjälpa odlarna att välja rätt lökparti för lagring.

”Finns mycket pengar att tjäna för odlarna”.

Lagra rätt parti lök och minska svinnet

Arbetsliv

Lars Mogren, forskare vid Institutionen för biosystem och teknologi vid SLU i Alnarp, letar efter en enkel metod som ska hjälpa odlarna att välja rätt lökparti för lagring.