Förvandlade ladugård till sågverk med webbförsäljning

Blå vägen, eller E 12, löper från kust till fjäll längs Umeälven genom Västerbottens län. Namnet på den lilla byn Kovallberget, som vägen går igenom, antyder att det en gång var en viktig plats för djurhållning, men den gamla ladugården har nu stått tom i 20 år. Mellan den faluröda byggnaden med gröna dörrar och Blå Vägen står ett nyligen rest ställ i glänsande metall med olika fack för sågat virke.

– Här blir själva försäljningen. Det kommer att vara olika dimensioner, ungefär som på en vanlig bygghandel. Så man kan svänga in och lasta, säger Tomas Granström.

Målgruppen är mindre byggföretag och stugägare i fjällen. En stor del av försäljningen hoppas han ska ske digitalt.

– Du kommer att kunna bygga en varukorg hemma och tala om när du vill hämta det. Då har du ett färdigt paket när du kommer. Vi kommer också att ha hyrsläp så du kan få en färdiglastad släpvagn som bara är att kroka på bilen.

Startar i augusti

Han har satsat nästan sex miljoner kronor på att bygga om den gamla ladugården vid vägen till sågverk och virkesbutik. Hittills har det mest skett lite provsågning. Fortfarande är det två år kvar innan hela bygget är klart, men produktionen kommer i gång redan i augusti. Då är planen att såga virke som ska hinna torka så det kan säljas nästa sommar.

Tomas Granström har sedan tidigare olika verksamheter och hyr in sig på området för den gamla flygbasen i Gunnarn, bara någon kilometer från sågverket. Sedan 2009 har han kört i skogen med tre eller fyra skördargrupper åt de stora skogsbolagen, han har en verkstad, entreprenadmaskiner, lastbilar och vedtillverkning.

– Veden har ökat mycket. I år tror jag vi kör ut mellan 1 500-1 700 kubikmeter ved. Det är en ganska stor grej faktiskt.

Det nya sågverket handlar egentligen inte om att utmana någon i branschen, utan mer om att skapa en hållbar lokal produktion.

– Tanken är att vi ska såga så mycket som vi kan sälja här på plats. Det är där vi har tänkt lägga ribban. Vi ska inte såga och skicka ut till olika byggbutiker.

Tomas Granström har själv runt 1 000 hektar skog i området. Konceptet bygger på att han dels ska såga eget virke, dels köpa rotposter inom en radie på ett par mil runt sågverket. Allt virke köps skördarmätt och maskinerna kvalitetssäkras av VMF.

– När jag kört sista trädet genom skördaren är det mätt och klart. Då kan jag skicka pengarna till dig och lägga ihop virket i en enda hög. Man behöver aldrig sortera. Då kan vi hantera det mycket mera rationellt och det blir lönsammare både för markägaren och för oss att köpa småposter.

”En brädjävel har åkt 300 mil innan slutkund”

Han upplever att det finns många skogsägare som funderar kring hyggesfria alternativ till traditionell avverkning, men att de inte riktigt vet var de ska vända sig. Det hoppas han kunna ändra på.

– Man har matats med att det egentligen bara finns en väg att gå. Det fanns jättemånga alternativ för 40-50 år sedan, men nu är det bara några stora bolag, som gör det på sitt sätt.

På det sydvästra taket till den gamla ladugården sitter nu en solcellsanläggning på lite under 30 kilowatts effekt.

– Det gifter sig bra med projektet eftersom vi ska såga april-juli. Då har vi bra med soltimmar här i Norrland. Det är bra verkningsgrad, som mest har vi varit uppe på 22-23 kilowatt. Vi förbrukar ju mer när vi kör men på ett dygn blir det plus/minus noll.

Hållbarhetstanken går också hand i hand med tanken om en levande glesbygd. Han menar att de klimatmål som nu finns, oavsett vad man tycker om dessa, har stakat ut den väg vi ska gå. Men politiken tycker han är lite enkelspårig.

– Vi kan investera miljarder på att ställa om transportsektorn, men satsar inget på att flytta tillverkningen dit råvarorna finns. För glesbygden tror jag det är bättre att vi tillverkar sakerna där råvarorna finns. En brädjävel som ska sågas, hyvlas och kanske målas har idag åkt 300 mil innan den är framme hos slutkunden. Det funkar inte tycker jag.

Det har byggts mängder med stugor i skidmeckat Hemavan de senaste åren. Även om byggandet har lugnat sig lite finns det fortfarande behov av virke, och det är just Blå Vägen de flesta stugägarna kommer inför helgerna. Ofta för att snickra på sina stugor.

– Jag och frugan har suttit mycket här vi Blå vägen och räknat bilar med släpvagnar som far med virke. Det är den marknadsundersökning vi gjort, skrattar Tomas Granström.