Efter ett minst sagt turbulent år på elmarknaden och 18 år av makalöst krångel, togs Finlands femte kärnreaktor Olkiluoto 3 i kommersiellt bruk den 1 maj. Några veckor senare tvingades ägaren Industrins Kraft tillfälligt halvera elproduktionen.
Orsaken: marknadspriset på el var för lågt. En bidragande faktor var vindkraften.
Vindkraften har byggts ut explosionsartat i Finland sedan omkring 2014. Startskottet var ett mycket frikostigt statligt stöd som ledde till rena guldrushen, men snart blev vindkraften lönsam att bygga även utan stöd.
Mest och bäst blåser det på västkusten. I dag finns tre fjärdedelar av Finlands installerade kapacitet om 5,7 Gigawatt i de fyra österbottniska landskapen längs Bottniska viken.
Bland kommunerna ligger Närpes, där denna text skrivs, på plats 4 och grannen Kristinestad på plats 3 i installerad kapacitet, och ett antal planerade vindparker håller ännu på att byggas eller väntar på byggstart. Det här innebär bland annat att en stor del av kraftverken står i skogsområden relativt nära bebyggelse, och om detta finns det naturligtvis olika åsikter.
De bolag som var först ut erbjöd usla ersättningsvillkor för markägarna. Men snart kom inte minst svenska bolag in på banan med helt andra villkor och markägarna blev i många fall pådrivande för att få kraftverk i sina skogar.
Visst finns det olika åsikter även bland dem, men i många fall är arrendet från vindkraft lönsammare än skogsbruk, eller ger åtminstone en årlig inkomst. Även för kommunerna är vindkraften ren inkomst i form av fastighetsskatt. Samtidigt ökar nu kritiken mot vindkraften i viss mån, av orsaker som egentligen varit kända hela tiden.
Denna mängd kraftverk som blir allt högre och synligare i takt med teknisk utveckling, förändrar landskapet påtagligt. Gamla planer på jätteparker till havs börjar nu också värmas upp. Men för lokalbefolkningen är det svårt att se någon nytta med dem.
Och så var det ju detta med elmarknaden – dilemmat med att vindkraft kräver vind, och när det väl blåser så översvämmas marknaden av billig el. För konsumenten med elavtal bundet till spotpris är det givetvis trevligt med nästan gratis el ibland. För markägare inom vindparker är det en mindre bra affär, eftersom arrendet i regel är kopplat till parkens försäljningsintäkter.
Ur ett vidare perspektiv får elen heller inte bli så billig att den är olönsam att producera. Samtidigt behövs reglerkraft i form av energikällor som är oberoende av vädret.
Det här är något att grunna på de fyra partier som nu sitter i regeringsförhandlingar under ledning av Samlingspartiets (Finlands moderater) Petteri Orpo. Utmaningarna på elmarknaden är långt ifrån över.
