SLU hade sedan 1960-talet bedrivit forskning kring radiobiologi och radioekologi, det vill säga vetenskapen om radioaktiva ämnens transport och omsättning i miljön.
Det handlar bland annat om att kunna beräkna stråldoser till människor och föreslå åtgärder för att minska doserna vid exempelvis nedfall av radioaktiva ämnen.Forskningsområdet har minskat i omfattning genom åren men på uppdrag av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) hade universitetet upprätthållit ett beredskapslaboratorium för att kunna mäta och analysera radioaktivitet i jordbruksgrödor, lantbruksprodukter och mark.Redan förra året varnade Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, för att det saknas beredskap om jordbrukets livsmedelsproduktion skulle drabbas av radioaktivitet.
Allt samlat
SLU har varit unikt eftersom det varit enda stället i Sverige där all kunskap kring jordbruksproduktion, radiologi och beredskap funnits samlad.Varningen sändes till berörda myndigheter som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SSM. Gensvaret uteblev när också SLU inte hade någon möjlighet att delfinansiera en högre tjänst.– Vi fick ingen respons och nu har vi ingen verksamhet kvar på SLU som täcker området, säger Håkan Martorp, prefekt vid institutionen för mark och miljö vid SLU.
Plockades ner
Laboratoriet flyttades till nya lokaler så sent som 2011 och var bland annat utrustat med mätutrustning som var i gång. SLU hade också personal med kompetens att sköta och testa anläggningen regelbundet.– Beredskapslabbet är nedplockat, en del utrustning har skickats till SSM, annat till Uppsala universitet och lokalerna töms.Däremot tittar institutionen på möjligheten att söka forskningspengar från SSM. Där har det utlysts ett antal projekt som rör radioekologi och som skulle kunna innefatta jordbruksområdet.
Brist på kompetens
– Vi har redovisat ett regeringsuppdrag var det finns kompetensbrist inom strålskyddsområdet. Radioekologi inom jordbruket är ett sådant område, säger Jan Johansson, myndighetsexpert vid SSM.– Det finns inte särskilt mycket forskning på området alls. Samtidigt handlar det om stora värden som står på spel om något händer. Då måste man veta vad som är bäst och vad som lönar sig mest men också ha kompetens att göra bedömningarna.
På lång sikt
SSM vill helst se att kompetensen upprätthålls på lång sikt. Det anses olyckligt både för samhället och forskningen när intresset för ett område falnar. Mindre anslag ger mindre forskning vilket i sin tur kan bidra till att experterna inom olika ämnesområden försvinner.– Generellt är det ett problem när kompetensutbyggnaden minskar. Nu har vi pekat på bristen och anser att kompetens och beredskapen ska finnas, säger Jan Johansson.