Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 17 mars

    Vart tog arbetsglädjen vägen?

    Varför kan man inte bedriva animalieproduktion i dag utan en envist gnagande oro för att göra fel? Det frågar sig ATL:s krönikör Stefan Gård.

     ATL:s krönikör Stefan Gård, ordförande för Sveriges Mjölkbönder.
    ATL:s krönikör Stefan Gård, ordförande för Sveriges Mjölkbönder. FOTO: Carolina Gård

    Att vara mjölkproducent skänker livet mycket glädje och tillfredsställelse. Man får följa årets alla årstider och man får se nya liv komma till världen. Om man lägger manken till får man också något tillbaka, nämligen friskare djur och högre produktion.

    Man känner sina djur och sin gård, man vet vad som måste göras för att produktionen ska fungera och djuren ska må bra. Visst behövs vissa kontroller och naturligtvis ska lagar och regler följas. Men här är det något som alltför ofta går fel. När kontrollanten kommer ut för att inspektera, siktar han eller hon in sig på att leta fel. Och vill man hitta fel i produktionen kommer man också att göra det.

    Som det nu är känner många dagligen en gnagande oro för att man inte uppfyller alla villkor och krav. Situationen börjar bli extrem och många har det kämpigt. Många lever under en stark stress och press och den psykiska hälsan börjar ta stryk. Var det inte så att efter ett extremt år som det har varit skulle det visas större förståelse från kontrollorganen?

    Så hur ska man återskapa glädjen och stoltheten i animalieproduktionen? Jag tycker att det är dags att backa ett antal steg och se hur det kunde bli så här. Varför kan man inte bedriva animalieproduktion i dag utan en envist gnagande oro för att göra fel? Vi gillar ju våra jobb, vi gillar djuren.

    Kontrollanten borde mer kunna se på produktionen som en helhet, inte till detaljer. För när kontrollerna blir för många, för detaljerade och för stränga har de också ihjäl arbetsglädjen. För när det är mer viktigt att pappren är rätt ifyllda och att djuren inte befinner sig i fel rastningsfålla vid fel tidpunkt, än att djuren och åkermarken är välskötta är det inte roligt längre. För att hålla sig uppdaterad på alla lagar och regler krävs det många timmar vid datorn eller vid skolbänken. Och för att sen kunna följa allt till punkt och pricka måste man dra in på något annat, något annat som hade kunna gynnat produktionen. Hade vi haft bättre lönsamhet på gårdarna hade vi kunnat komma en bra bit på väg. Arbetstimmarna räcker inte till. Hade lönsamheten varit bättre hade vi inte bara kunnat investera mer utan även kunnat anställa fler folk.

    Jag tycker att vi behöver skapa en bättre dialog mellan de som sköter kontrollen och oss animalieproducenter för att få en bättre förståelse och vi behöver alla få en bättre kunskap i hur man ska tolka reglerna, för som det är i dag är det inte alldeles självklart.

    Det viktigaste för att en produktion ska fungera väl och vara lönsam är att det finns arbetsglädje. Utan den blir det aldrig riktigt bra, varken för den som ska vara verksam på gården eller för dem som så småningom ska konsumera produkterna.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen