Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 27 maj

    Vi är skyldiga Greta Thunberg att sluta skura

    Hon sitter i omgiven av grå betong, med grön klänning och karaktäristiska flätorna hängande ner på ryggen. Det är ett omslag till tidningen Times och hon har precis utnämnts till en av världens mäktigaste. Det är Greta Thunberg, en 16-årig tjej från Sverige – jag ryser och skäms samtidigt.

     Greta Thunberg talar på Piazza del Popolo i Rom 19 april 2019. ATL:s krönikör Marie Wickberg.
    Greta Thunberg talar på Piazza del Popolo i Rom 19 april 2019. ATL:s krönikör Marie Wickberg. FOTO: TT och Therese Asplund

    Gretas klimatångest drev henne att strejka från skolan, ett av få maktmedel man har när man är barn. Med pondus, mod och kunskap har hon sagt som det är, det är dags att göra något nu. På köpet blev hon en världskändis, med allt vad det innebär i form av både bekräftelse och uppoffringar.

    Och här sitter vi, vuxna människor med makt och medel att förändra – och vi gör alldeles för lite. Skäms på oss. Vår egen ångest har vi omvandlat till passivitet, skuldbeläggande och en och annan symbolhandling.

    För den som vill få saker gjorda finns ingen värre sinnesstämning. Det är som när man verkligen borde göra sin deklaration, men plötsligt befinner sig på knä i badrummet skurandes kaklet med en tandborste. En mycket jobbig uppgift ersätts med en mindre komplex syssla, som ändå i någon mening kan anses nyttig.

    Häromdagen lyssnade jag på professor Tomas Lundmark från SLU, han är en av Sveriges ledande forskare på skog och klimat och konstaterar krasst att den som gödslat ett hektar genomsnittlig granskog har klimatkompenserat för motsvarande 9 000 mils bilkörning.

    Vi vet, och politikerna vet, att skogen är en nyckel i klimatfrågan. Och klimatfrågan, i sin tur, är överordnad om vi ska lösa andra utmaningar som fattigdom, förlust av biologisk mångfald, eller svält. Striden står inte mellan att bevara hotade arter i skogen, eller att bruka skogen mer. Den står mellan att bruka skogen mer och bättre, i Sverige och resten av världen, eller att misslyckas med klimatutmaningen.

    Det går såklart att skälla sig hes på Skogsstyrelsen för att rapporten om ökad skogsproduktion verkar ha gått i stå, eller för att det nationella Skogsprogrammet inte blev mer än en papperstiger. Men faktum är att ansvaret inte ligger där, det ligger på våra beslutsfattare som behöver sätta ner foten.

    Man kommer att skriva böcker om Greta Thunberg (om man inte redan har gjort det). Men det finns en överhängande risk att framtida generationer också kommer att författa böcker om hur det är möjligt att vi satt och häckade på en av de viktigaste resurserna, utan att fullt ut använda den.

    Vi är skyldiga Greta Thunberg, och resten av världens barn, att sluta skura badrummet med en tandborste. Det är dags att de som faktiskt har reell makt gör riktiga saker, även om de är svårare. Låt oss, här i Sverige, börja med vår bästa resurs: Skogen.

    Marie Wickberg

    Kommunikationschef Mellanskog

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen