Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 21 juni

    Inte rättssäkert för småföretag på landsbygden

    ATL:s krönikör Urban Rydin ifrågasätter Skatteverkets uppfattning att ett gym på landsbygden inte kan vara företag.

    År 2016 startade en läkare i 70-årsåldern och hans hustru, som är personlig tränare, ett gym för äldre i anslutning till sin bostad. Han gjorde det via sitt aktiebolag och inredde ett ganska omfattande gym.

    Ganska direkt kom Skatteverket på besök. Vid revisionen kom man fram till att läkaren skulle betala 200 000 kronor i extra skatt. Detta då gymmet var att betrakta som hobby och inte som näringsverksamhet.

    Även om man hade över 50 återkommande kunder ansågs omsättningen vara för låg. Man förde också fram det häpnadsväckande argumentet att vinstsyfte inte kunde finnas, eftersom läkaren var för gammal och hade pension.

    Gymmets läge var också fel, då det låg för nära grundarens privata villa – som inte heller låg i samhällets centrum. Detta medförde att verksamheten markant avvek från hur jämförbar verksamhet normalt bedrivs, anförde Skatteverket: Gym finns inte på landet. Enligt min erfarenhet finns det många liknande personliga verksamheter, bedrivna på en gård, som skulle kunna angripas på samma sätt. Massage- eller frisörverksamhet, till exempel. Jag ser med fasa framför mig en rad granskningsbesök av Skatteverket.

    Som bevis åberopade Skatteverket bland annat två gryniga foton tagna året innan gymmet öppnade. Bildernas motiv är svåra att urskilja. Det verkar som om de tagits i smyg även om Skatteverket hävdar att de frågat, men det förnekar företagaren.

    Fallet hamnade i domstol som gjorde en syn på plats. Domstolen kunde konstatera att det var fråga om en seriös gymverksamhet med flera löpband, trappmaskiner och annan utrustning. Inte en privat träningslokal, byggd på samhällets bekostnad. Förvaltningsrätten gick på företagets linje och ansåg det vara ett riktigt företag.

    Skatteverket gav sig inte utan överklagade till kammarrätten. Resonemanget att det var en hobbyverksamhet underkändes även denna gång. Men nu kommer det märkliga: Kammarrätten började driva en egen process utan medverkan av parterna.

    Företagaren skulle nu beskattas för bolagets byggnationer och en tänkt värdeökning på sin privatbostadsfastighet. Den varaktiga värdeökningen beräknades motsvara de nedlagda kostnaderna.

    Trots att det i processen ifrågasatts att det hela gällde arbete på en privatbostadsfastighet, konstaterar kammarrätten att så är fallet utan att någon av parterna tillfrågats. En förutsättning för sådan beskattning är dessutom att alla byggnadsåtgärderna är att betrakta som fast egendom, som automatiskt tillfaller fastighetens ägare.

    Detta har inte utretts närmare och parterna har inte fått yttra sig. Det finns heller ingen utredning som visar att fastigheten verkligen stigit i värde, och i så fall med vilket belopp. Inte heller i dessa frågor har parterna fått yttra sig.

    Det kan också nämnas att det är fråga om så kallad eftertaxering med särskilt höga beviskrav för Skatteverket.

    Domen är nu överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen och vi får hoppas att vår högsta skattedomstol värnar om rättssäkerheten även för småföretagare på landsbygden.

    Urban Rydin, Skattechef Ludvig & Co

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen