Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 21 oktober

    Den förhatliga torkan ger oss ett guldläge

    Svensk regionalpolitik borde verka för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen, få människor att stanna kvar där de bor och minska utvecklingsklyftan mellan olika regioner.

     ATL:s krönikör Stefan Gård, ordförande för Sveriges Mjölkbönder.
    ATL:s krönikör Stefan Gård, ordförande för Sveriges Mjölkbönder. FOTO: Carolina Gård

    I dag görs alldeles för lite för att skapa ekonomisk tillväxt utanför de större städerna. Regionalpolitiken ska göra insatser för att få igång nya projekt och företag eller hjälpa till att stötta befintliga företag så att de kan utvecklas och därmed överleva, särskilt på landsbygden. Lantbruk är ett verksamhetsområde som främst, som bekant, bedrivs på landsbygden och inte i städerna, och eftersom det är mycket mer effektivt att behålla verksamheter som redan finns än att starta nya vore det en bra början att satsa på just lantbruket.

    Men vad skulle man kunna göra för att få folk att stanna kvar på landsbygden?

    Man skulle till exempel kunna tänka sig sänkt eller avskaffad arbetsgivaravgift för företag på landsbygden, särskilt för nystartade företag, eller momsbefrielse. Kanske avskrivna CSN-lån för unga som väljer att bo kvar. Differentierad bilskatt, högre i stan och lägre på landsbygd.

    Ja, om man bara vill går det att hitta många områden. Men det känns som om viljan saknas.

    Om inget görs kommer utflyttningstakten från mindre orter till storstäderna gå allt snabbare, och i samma takt förloras kontakten mellan land och stad och med det försvinner kunskapen om hur mat produceras. Förståelsen för varför vi borde välja svenska produkter framför importerade försvinner.

    Just nu har vi ett guldläge som vi måste förvalta väl. Guldläget jag talar om är resultatet av den i övrigt så förhatliga torkan.

    Konsumenterna har nu till viss del förstått att utan regn växer inget och det är det som växer som ska bli mat. Antingen direkt eller indirekt, efter att först ha omvandlats till kött, mjölk eller ägg.

    Man har fått lära sig att om vi inte väljer svenskt kött framför importerat kommer slaktköerna inte att försvinna och lantbrukare kan inte lämna sina djur till slakt utan tvingas behålla dem så att de äter upp det foder som inte finns och, om det hade funnits, skulle gå till djur som behålls.

    Just nu har vi fått uppmärksamhet, konsumenterna börjar köpa svenskt och är beredda att betala för det. Nu är det viktigt att det finns varor att handla i butikerna. Är det slut, tomt i hyllorna, kommer de snart att tappa intresse och återgå till att handla det billigaste, som oftast är importerat. Det gäller att förvalta det här tillfället på ett klokt sätt. Vi måste till varje pris undvika brist, vi måste se till att det finns produkter. Och vi måste få våra livsmedelsföretag, mejerier och slakterier, att ta betalt för det.

    Om vi lyckas med detta, att få upp och behålla konsumenternas medvetande och betalningsvilja, måste vi agera snabbt. Konsumenter är en grupp som snabbt ändrar fokus.

    Så nu måste politikerna göra sin del. Vill vi att hela Sverige ska leva och ska vi leva upp till livsmedelsstrategin med ökad livsmedelsproduktion måste vi primärproducenter ges rättvisa förutsättningar. Marknaden är här, nu måste vi utnyttja den. För att klara det måste vi få rimliga konkurrensvillkor och en chans till överlevnad. Vi måste få möjlighet att bygga upp en likviditet inför dåliga år. Annars är vi snart tillbaka i bidragstänket. Och det vill ingen.

    Stefan Gård

    Ordförande Sveriges Mjölkbönder

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen