Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 27 oktober

    Framtiden är ingen tillfällighet

    Det finns uppenbara konflikter mellan att bevara naturliga skogsmiljöer och att bekämpa klimatförändringar med tillväxtfrämjande skogsbruk. Det är en målkonflikt vi behöver prata om, skriver ATLs krönikör Annika Nordin.

    Är det dags att överge retoriken kring att bruka eller bevara skogen, sluta att ställa biomassaproduktion i skogen mot miljö? Att bruka skog för framtiden handlar om mycket mer än om att producera skogsråvara för en traditionell skogsindustri.

    Användningen av fossila produkter baserade på kol, olja och naturgas, tillsammans med industriella processer som framställning av cement, gör att koldioxidhalten ökar i atmosfären. 2018 ökade atmosfärens innehåll av koldioxid med ofattbara 37 miljarder ton.

    Mer koldioxid i atmosfären driver på klimatförändringen. Mer kol, olja och naturgas ökar också vårt fossilberoende. Ska vi motverka klimatförändringen borde vår första uppgift vara att se till att vi minimerar tillförseln av nytt kol till det biogena kretsloppet. Brukar vi skogen så kan vi konsumera förnybara produkter som baseras på återvunnen koldioxid från atmosfären via trädens fotosyntes. Då tillförs inget nytt kol till det biogena kretsloppet och vi minskar vårt fossilberoende.

    När man använder skogsprodukter i stället för fossila produkter eller betong så försvinner inte utsläppen av koldioxid, men utsläppen består av kol som relativt nyligen funnits i atmosfären. På så sätt ökar inte antalet kolatomer som finns i kretsloppet och vi kan bromsa ökningen av koldioxidhalten i atmosfären. Skulle vi sedan utveckla tekniker som binder in kolet för geologisk långtidslagring, när skogsprodukterna slutligen blir biobränslen och förbränns, kan vi både minska oljeberoendet och koldioxidhalten i atmosfären.

    Prognoser visar att världsekonomin förväntas tredubblas till år 2050 och att befolkningen då uppgår till 10 miljarder medan arealen skog inte kommer att öka. Anspråken på våra odlingssystem och deras hållbara förmåga att bidra med råvaror kommer därför att öka. Vi värnar biologisk mångfald på bekostnad av möjligheterna för människors välfärd som vi känner den i dag och vice versa.

    Detta är den krassa verkligheten och betyder att vi har många svåra avvägningar att ta ställning till.

    Det finns en uppenbar målkonflikt mellan att bevara naturliga skogsmiljöer och att bekämpa klimatförändringen med hjälp av tillväxtbefrämjande skogsbruk. Den målkonflikten behöver vi prata om. Landsbygdsminister Jennie Nilsson har förstått det, och att det nu är dags att prata mer om skogen för att hitta breda lösningar.

    Den dialogen skulle dock gynnas betydligt om det fanns tydligare politiska visioner att ta ställning till om vart vi vill nå med skogen.

    Annika Nordin, professor, SLU

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen