Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 28 februari

    ”Situationen med lavskrikan är helt absurd”

    Det är en gnistrande kall vintermorgon. Jag häller upp en kopp kaffe på hemmakontoret och slår en signal till en skogsägare som lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar.

    ”Hallå? Ja det är du som nyss fått din avverkning stoppad eftersom det finns lavskrikor där. Ja just det, och nu vill du överklaga myndighetens beslut? Men vet du vad, jag tror inte att det är så stor idé… Det pågår nämligen ett rättsfall som har trattat igenom fyra instanser – och nu har de börjat om igen hos Skogsstyrelsen.

    Vad det är Skogsstyrelsen ska fatta beslut om? Ja, alltså det här är ju lite komplicerat, men det handlar om vad som är skillnaden mellan ett revir och ett fortplantningsområde. Ingen skillnad? Nej, precis. Det tror inte jag heller, men det ska de i alla fall utreda nu. När de är klara? Det vet jag inte.

    Ja alltså, allt detta gör ju ditt ärende lite hängande i luften. Om du inte överklagar? Ja du får ju inte avverka och du får inga pengar från staten heller. Man kan alltid söka en dispens hos länsstyrelsen. Men vet du vad, jag fick precis en ny dom från ett annat ärende, man får tydligen inte dispens för lavskrikan även om man får det för bombmurklan, det är skillnad på svampar och fåglar, rent juridiskt alltså. Den domen kan vi alltid överklaga till Mark- och miljööverdomstolen så det löser sig kanske. Men det kan nog tyvärr ta ett par år…

    Och på tal om tid, det pågår en utredning som ska titta på den här frågan. Den är klar någon gång i vår. Och om den skulle landa bra så kanske det är ny lagstiftning på plats runt 2023. Om jag är säker på det? Nej, egentligen inte alls, direktiven är inte särskilt tydliga.

    Jaha, du behöver avverka nu, eftersom du köpt fastigheten och behöver finansiera köpet säger du. Ja det var verkligen tråkigt att höra. Det finns ingenting i detta som går fort nämligen. Men en liten strimma ljus finns ändå, du kan stämma staten för att få ersättning. Inte så lätt att begripa för en vanlig gubbe i Vallsta säger du, nej det kan jag hålla med om…

    Om lavskrikan barabor i Vallsta? Nej, det gör den ju inte men de säger att den har sitt sydligaste utbredningsområde ungefär där du bor, även om man har hittat lavskrikor från Torsby i Värmland och uppåt. Ni har ju dessutom en väldigt aktiv fågelklubb i området, har jag hört. De rapporterar in reviren till Skogsstyrelsen som sen lägger dem i sina kartskikt. Jag tror att det delvis är därför avverkningarna förbjuds just i dina trakter, men så vitt jag vet ingen annan stans. Hallå!?! Nu hör jag dig inte… Hej igen, ja jag förstår att du har slut på ord.”

    Vi lägger på luren och jag sitter tyst en stund.

    Situationen med lavskrikan och artskyddsförordningen är helt absurd. Den bilden tror jag delas av både myndigheter och politik, ändå har det gått så snett. De politiska, eller juridiska, argumenten svischar fram och tillbaka. Mitt i allt detta finns en skogsägare som inte kan begripa hur det blev såhär och varför en enskild person förväntas avstå från miljonbelopp för att skydda en fågel som inte är hotad.

    Ingenting i detta är rimligt, tänker jag.

    Marie Wickberg

    Kommunikationschef Mellanskog

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen