Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 10 mars

    När visionära mål ska bli verklighet krävs vetenskaplig analys

    Skogen är vår viktigaste förnybara naturresurs för samhällets omställning till en grön bioekonomi. Vi är många som är överens om det. Men räcker skogen till? Det är ju rätt mycket vi vill ha den till.

    Visst gör den det, hörs nu från allt fler håll. Skördenivån ligger ju långt under den årliga tillväxten. Och så finns ju alla grenar, toppar och stubbar vilka utgör minst en tredjedel av den totala trädbiomassan och som mestadels lämnas kvar i skogen vid avverkning. Dessutom växer ju skogen allt bättre med det varmare klimatet, minst en 30-procentig tillväxtökning kan vi räkna med, rapporterar mitt eget universitet, SLU, i samarbete med Skogsstyrelsen i den senaste Skogliga Konsekvensanalysen, SKA 2015.

    Men jag kan ändå inte låta bli att undra. Inte minst när jag reflekterar över de mycket ambitiösa mål som regeringen satt upp för svensk klimatomställning. Sverige ska vara klimatneutralt 2045 och ha en i princip fossiloberoende fordonsflotta redan 2030.

    Den som vågar sig på en försiktig beräkning finner att det behövs ungefär 40 miljoner skogskubikmeter för att ersätta hälften av dagens fossilbaserade fordonsbränslen med biobränslen från skogen. Då dagens skördenivå ligger på ungefär 90 miljoner skogskubikmeter så är ökningen rätt dramatisk och behöver ske på kort tid. Visserligen är årstillväxten i den svenska skogen uppemot 120 miljoner skogskubikmeter, men här ingår också arealer vi avsatt för andra viktiga ändamål, som bevarande av biologisk mångfald, samt arealer som är svåra att bruka rationellt, exempelvis nära fjällen.

    Visst kan skogen växa bättre i ett varmare klimat, men klimatförändringen bidrar också till ökade risker, till exempel för utbrott av skadegörare. Och tänker vi oss att skörda alla grenar, toppar och stubbar så behöver vi både anpassa dagens drivningssystem samt kompensationsgödsla skogsmarken. Och vad vet vi egentligen om de privata skogsägarnas ambitioner att avverka sin skog till förmån för en växande bioekonomi? Man hör ofta att så länge skogsbruk är lönsamt så kommer råvaran att flöda från privatmarken, men visst finns det väl anledning att reflektera över vilka mål som kommer att ställas upp av en yngre och mer urban skogsägargeneration med god tillgång till alternativa inkomstkällor.

    Klimatomställningen är vår tids ödesfråga. Den förtjänar ett vetenskapsbaserat angreppssätt. Politiska utfästelser om ambitiösa kvalitativa mål för samhällsomvandling måste åtföljas av noggranna och vetenskapsbaserade kvantitativa konsekvensanalyser om hur vi uppnår dem med hjälp av de resurser som står till buds.

    Visionära mål i all ära, men nu är det hög tid att vända sig till vetenskapssamhället med en seriös fråga om hur vi kan uppnå dem.

    Fotnot: Annika Nordin är professor vid SLU och programchef Future Forests

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Till toppen