Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 17 november

    Mjölksverige på väg att drunkna i pappersexercis

    Mjölkbönder vill och är duktiga på att sköta en mjölk­produktion, inte en administrativ verksamhet, skriver ATL:s krönikör Stefan Gård.

    Det är klart att vi alla vill ha framtidstro, ett positivt tänkande och att mjölkbranschen ska må bra. Så nu måste vi tillsammans skapa förutsättningarna, men hur gör vi det?

    Till att börja med måste spelreglerna vara tydliga och realistiska.

    Vi vet att strukturrationaliseringar sker i alla branscher, det går mot större och effektivare enheter. Men för att det ska kunna fortsätta måste regelsystemet vara i fas med utvecklingen. Jag hävdar bestämt att så inte är fallet nu.

    Om vi nu ska hänga med, strukturrationalisera och utvecklas, hur ska vi samtidigt kunna tackla orimliga lagar som till exempel beteslagen? Hur ska stora enheter kunna uppfylla den?

    Den administrativa bördan i form av all rapportering till CDB och Jordbruksverket, före och efter kontroller där ett fel kan få förödande konsekvenser för ekonomin och gården, tar upp allt för stor tid i förhållande till skötseln av djur.

    I dag går en otrolig mängd tid åt till pap­persarbete. Tid som skulle behövas till att arbeta praktiskt ute bland djuren. Det måste finnas en balans mellan det administrativa arbetet och den praktiska verksamheten. Om vi ska lägga en stor del av vår tid på pappersarbete måste vi få kostnadstäckning för det. I dag finns varken balans eller kostnadstäckning.

    För de flesta av oss var det som en gång fick oss att starta mjölkproduktion intresset för djuren och känslan av att kunna utveckla mjölkproduktionen där djuröga var en viktig del. Men mycket har ändrats och att driva en mjölkproduktion ser inte längre ut så som det en gång gjorde.

    Varje år kommer det ny statistik som visar på ständig minskning av antalet mjölkbönder och kor med minskad invägning som följd.

    Många analyser och utredningar görs om vad detta kan bero på. Men anledningen är inte så svår att förstå: Mjölkbönder vill och är duktiga på att sköta en mjölk­produktion, inte en administrativ verksamhet med blanketter att fylla i. Man tappar lusten att fortsätta helt enkelt.

    Vi har gång på gång pekat på en rad för­bättringar som behöver göras med framför allt ett förenklat ­regelsystem, men ingenting av det har hittills märkts på gårdsnivå.

    För att få de unga att satsa på mjölkproduktion är det oerhört viktigt att vi får gehör för de åtgärder som måste göras så att de kan känna att branschen är attraktiv och vågar tro på att den kan bli lönsam utan regler och förordningar som tar överhanden. Annars kommer vi varken få tillbaka arbetsglädjen eller kunna locka nästa generation.

    Så jag tycker inte att det är så konstigt att många tröttnar och slutar. Det som en gång var ett lantbruk med känsla för djur är numera mer likt ett pappersbruk.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen