Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 16 september 2016

    Mjölkbönder får ta kostnaden för den negativa publiciteten

    Så kom då äntligen vändningen och mjölkpriset har gått upp. Priset är fortfarande osannolikt lågt och vägen till ett acceptabelt avräkningspris är lång.

    Antalet mjölkbönder sjunker i oförminskad takt och även mängden mjölk som produceras i landet. Tråkigt och beklagligt men förmodligen helt nödvändigt.

    Konsumenternas signal är tydlig, även om vi inte producerar så mycket mejeriprodukter som det konsumeras i landet tvingar importen oss att exportera, oftast till mycket lågt pris. Den svenska mjölkproduktionen är inte anpassad till den internationella marknaden och inga politiska initiativ som skulle närma oss den finns att vänta.

    Enligt Arlas delårsrapport är man nöjd och gör ett bra resultat, det är naturligtvis glädjande och en trygghet för fortsatt mjölkhämtning men frågan är om de svenska mjölkproducenterna har hamnat i ett övermäktigt sällskap.

    Det som förvånar mest är att så många trots allt fortsätter. Hade vi vetat för ett par år sedan vad som väntat hade vi nog rekommenderat de flesta att lägga ner sin produktion. Bönderna är ett segt släkte, trots motgångarna förväntas 9 av 10 att fortsätta ett år till.

    Medierna försöker på olika sätt uppmärksamma mjölkkrisen. ”Uppdrag granskning” visade en uppföljning av vårens reportage där Arla och deras högre tjänstemäns utsvävningar sattes i relation till några hårt arbetande mjölkbönder. Under rubriken ”hur gick det sen” hade ett företag slutat med mjölken och satsat på köttproduktion och det var man nöjd med.

    Ett annat företag hade ekologisk mjölkproduktion och mjölkförsäljning på gården vilket man var ganska nöjd med. Ett tredje exempel var en lantbrukarfamilj som tvingats lämna gården med flera miljoner i skuld, det var man inte nöjd med.

    Kommentarerna från Arlas medlemmar kring ledningens ekonomiska utsvävningar är blandade men de flesta anser att 10-20 miljoner hit eller dit inte gör ens något öre per liter mjölk. Att ”smöra” för kunderna är kanske inte så orimligt när man bedriver mejeri. Kan en golfrunda förbättra kundrelationerna behöver det inte vara bortkastade pengar. Men visst fanns det fakturor som knappast kan försvaras.

    Enligt obekräftade uppgifter bedöms kostnaden för Arla i form av minskad försäljning som kopplas till programmet att ligga på storleksordningen en miljard.

    Naturligtvis finns det inget annat sätt att kompensera minskad försäljning än att göra mer pulver som i det närmaste bortskänkes på världsmarknaden och bönderna får ytterligare sänkt mjölkpris. Kunderna väljer bort Arlas produkter eftersom de betalar bönderna så dåligt för mjölken medan direktörerna lyxspenderar. Om reportaget hade som syfte att hjälpa mjölkbönderna blev resultatet det omvända precis som allt annat negativt som sägs, både av bönderna själva och externa tyckare. Med sådana vänner behöver vi inga ovänner.

    Journalistikens drivkraft är att visa sanningen som den är och det är naturligtvis de som ertappades med fingrarna i syltburken som måste inse att det inte i första hand är värdet på det man försnillar som är viktigast utan vilken enorm ”badwill” det ger när man ertappas.

    I det här läget är det tacksamt att mjölkbönder i sju länder får dela på kostnaden för den negativa publiciteten.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen