Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 6 februari

    Maskinforskning ska separera foder i olika fraktioner

    Årets vallkonferens i Uppsala levererade, som sig bör, en hel del spännande uppslag på vallsidan. Bland föredragen som stack ut märktes bland annat möjligheten att bygga en maskin som separerar fodret i olika fraktioner för den som vill optimera foderintagen. Konstigt? Nja. Glöm inte var ni läste det först, svarar jag.

     Kanske kommer framtidens vallmaskiner klippa av strået i olika längder, först toppskiktet, sen mellanskikten och sedan bottenskiktet.
    Kanske kommer framtidens vallmaskiner klippa av strået i olika längder, först toppskiktet, sen mellanskikten och sedan bottenskiktet. FOTO: Marcus Frennemark

    Med tanke på hur viktigt grovfodret är för lantbruksekonomin så är det också glädjande att det fortfarande forskars en del på hur man ska optimera skördeutfallet.

    Under årets vallkonferens fick vi bland annat ta del av en hel del spännande grundforskning på vallsidan – som möjligheten att motverka trampskador i betesvallen genom sortval, och möjligheten att på sikt använda digitala stängsel i stället för traditionella inhägnader.

    Själv fastnade jag lite för maskinen som separerar vallfodret i olika fraktioner. Någon sådan maskin finns visserligen ännu inte på marknaden utan här gick forskningen snarare ut på att kartlägga vilka eventuella fördelar som finns.

    Lek exempelvis med tanken att du har en maskin som delar upp vallfodret i olika delar, det vill säga ett toppskikt, två mellanskikt och ett bottenskikt, så förstår du vad vart jag vill komma. Finns det då några belägg för att jobba så här, frågar du dig?

    Ja, kanske det, svarar jag. För nu är det så att de första grundläggande försöken i timotej visade att energikoncentrationen var 1,4-2 megajoule högre i den översta fraktionen än i den lägre fraktionen. Men därutöver, och nu citerar jag, skiljde sig också koncentrationen av råprotein på motsvarande sätt mellan den högsta och lägsta fraktionen. Skillnaden mellan dessa var i stort sett 61-100 gram per kilo torrsubstans, enligt forskarrapporten.

    Fortfarande är det naturligtvis långt kvar innan dessa teorier kan omsättas i en kommersiell produkt, om det nu skulle visa sig finnas någon ekonomisk vinning i att jobba så här. Men om ni om 20-30 år ser en vallmaskin som gör just detta, så får ni inte glömma var ni läste det först.

    Akademisk grundforskning av det här slaget ska självklart inte underskattas. För även om det kan kännas udda, omständigt och oekonomiskt vid en första anblick, så kan forskning som denna också visa sig få stor betydelse på sikt.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Läs mer om

    Till toppen