Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 1 september

    Lugnast vinner uppskruvad debatt

    Mat, skog och natur tror sig många förstå sig på. Människor inbillar sig att de har en bred kunskap om vilken mat som är hållbar, vilken betydelse skog har eller vad natur egentligen består av och bidrar med.

    Det är ett fenomen som det agrara kanske mer än andra branscher får lov att hantera. Vad vi producerar och marken vi brukar har människor starka band till. Alla känslor som blandas in, det ständigt varierande budskapet som levereras till allmänheten från såväl influerare som hälsotidningar gör att det är ett svårt ämne att balansera. Svaren blir enkla och riktade för att vinna så mångas förståelse som möjligt, i stället för breda förklaringar och nyanserade resonemang. I dagens samhälle finns ingen tid till att fördjupa sig, vi har fått lära oss att enkelt och snabbt är vad som slår.

    Min mor har under min barndom levererat många användbara uppmaningar, varav min favorit är ”lugnast vinner”. Det är genialt på många vis. Dels tvingar det mig att kontrollera mig i upprörda eller svårhanterade situationer, dels påverkar det personen eller gruppen som man står i motsats till. Man ger sig själv tid att tänka och reflektera, vilket under­minerar motpartens strategi att upp­röra. Att möta en lugn och sansad motpart i en upprörd diskussion eller konflikt är oftast svårare än att möta en som är just upprörd. Man re­agerar inte som förväntat och motpartens strategi spricker.

    Det är oerhört tröttsamt när frågor om human köttproduktion, lantbrukets för­måga att arbeta med hänsyn till miljö eller klimat och vårt skogsbruk ifrågasätts genom förenklade argumentationer. Repetitiva diskussioner där man som lantbrukare eller skogsägare ofta svart­målas och förminskas. Ofta har den som frågar redan valt ett svar som passar för den själv, innan frågan ens har ställts. Frågan är inte till för att få ett svar, den är till för att se om personen som svarar svarar rätt.

    Ännu tröttsammare är det dock när människor från vår egen näring går in i dessa diskussioner med uppenbar frustration och ilska. På sociala medier är debatten ständig, och god ton lyser alltsomoftast med sin frånvaro, inte bara från dem som ifrågasätter branschens kompetens och produktion utan även från dess egna led. Det bränner broar till andra människor och det bränner trovärdigheten för oss som bransch.

    Det agrara Sverige behöver inse att lugnast vinner, av många anledningar. Vi behöver tid och insikt för att välja en väg framåt för de gröna näringarna, utan att känna oss tvingade av illusionen av en pressad situation eller de gamla hjulspår vi länge följt.

    Vi måste inse att de aktivister som utför olagliga handlingar och de debattörer som vässar sina pennor för att leverera kritik mot oss gör detta av en anledning. De vill locka fram reaktioner, de vill reta och skapa konflikt eftersom det är något som de vinner på.

    Låt oss inte ge dem det nöjet. Låt oss ta en paus, en kopp kaffe och en stund för reflektion innan vi agerar. Enkelt och snabbt borde inte vara eftersträvansvärt. Lugnast vinner.

    Anna Ek

    Student vid Sveriges lantbruksuniversitet i Ultuna

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen