Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 21 mars

    Lantbrukare ständigt beredda på smitta

    Kanske står vi som samhälle efter det senaste året lite bättre rustade inför nästa pandemi. En sak är dock säker, Sveriges veterinärer och lantbrukare är ständigt beredda på varje form av smitta, stor som liten.

    I dessa tider är det svårt att tänka på något annat än coronavirus. När jag skriver denna krönika sitter jag i hemmet i Härnösand dit jag sedan oktober förlagt min arbetsplats. Det går förvånansvärt bra att arbeta hemifrån men jag saknar förstås mina arbetskamrater i Uppsala. För oss människor är det här en ovan och svår situation men som veterinär är det en självklarhet att förflyttningar kan leda till ökad smittspridning.

    I skuggan av coronapandemin pågår det just nu ett utbrott av virusabort på häst, en allvarlig sjukdom som kan leda till en plågsam död. De första fallen i detta utbrott sågs i samband med en stor internationell tävling i Spanien och med hemvändande hästar har sedan viruset spridits till andra länder, även Sverige. Otaliga är de historier om hur just djurförflyttningar lett till att allvarliga sjukdomar fått fäste, i nya länder och i fler besättningar. Ett skrämmande exempel som jag tog upp i min förra krönika är det förödande utbrott av boskapspest som svepte över den afrikanska kontinenten i slutet av 1800-talet och dödade mängder av tamboskap men även vilda djur.

    Man uppskattar att två tredjedelar av massajerna, en folkgrupp helt beroende av boskap, i Tanzania svalt ihjäl. Orsaken var troligen att Italien förde in indisk boskap till Eritrea. Detta trots att restriktioner för djurförflyttningar ända sedan 1700-talet varit en viktig del i bekämpandet av boskapspesten.

    Människor vill kunna resa, hästägare tävla och lantbrukare köpa in djur (och kanske åka på mässor och utställningar). Det är varken önskvärt eller möjligt att stoppa dessa förflyttningar men de måste ske på ett smittsäkert sätt. Vi som arbetar med lantbrukets djur har under lång tid känt till riskerna med att förflytta djur och även hur de kan minimeras. För lantbrukare som köper in livdjur är karantän ett nyckelbegrepp. Ordet har sitt ursprung i italienskans quarantena, som betyder ”fyrtio dagar”. I Venedig fick fartyg vänta så länge innan de fick lägga till i hamn. Detta för att skydda staden mot pest och and­ra farsoter. Men principen med karantän är äldre än så. I Bibeln beskrivs spetälskekolonier som var en sorts, ofta livslång, karantän. I dag är karantän ett ord på allas läppar, särskilt efter förra årets sportlovsresor som kanske bidrog till att coronasmittan fick fart i Europa.

    Snart går pandemin förhoppningsvis mot sitt slut. Då ska jag, och säkert många med mig, ut och resa igen. Vi kanske inte kommer att sätta oss själva i karantän efter varje avslutad semestertripp. Men jag tror att smittskydd nu finns i var persons medvetande. Kanske står vi lite bättre rustade inför nästa pandemi – den kommer, jag lovar.

    En sak är dock säker, Sveriges veterinärer och lantbrukare är ständigt beredda på varje form av smitta, stor som liten. Med våra goda smittskyddsrutiner förebygger vi allt från ringorm till mul- och klövsjuka.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Kommentarer

    Genom att kommentera på Atl så godkänner du våra regler.

    Till toppen