Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 14 juni

    Kanske går det att få mer av allt från skogen

    Riksskogstaxeringen har sedan nästan 100 år tillbaka hållit koll på landets skogar. I dagarna publicerade man den senaste statistiken.

    Läsningen tydliggör att skogspolitik blir till praktik, om än på lite sikt. För som vi alla vet växer skogen rätt långsamt. Den skogspolitik som infördes i början av 1990-talet får alltså allt större genomslag.

    Till exempel går det att notera att mängden död ved i våra skogar har ökat rätt så markant. På den mark som brukas, virkesproduktionsmarken, har mängden stående död ved fördubblats sedan 1990-talet, medan mängden liggande död ved har ökat med uppemot 40 procent.

    En annan viktig förändring som gynnar skogens biologiska mångfald är antalet grova lövträd. Dessa har mer än fördubblats sedan 1990-talet. Till skillnad från den döda veden så finns huvuddelen av dessa träd på virkesproduktionsmarken.

    Samma trend gäller för arealen gammal skog. Arealen skog med en ålder över 140 år har ungefär fördubblats i norra Sverige, medan i södra Sverige har arealen skog med en ålder över 120 år mer än trefaldigats.

    Skogsvårdslagen från 1993 likställde skogens produktions- och miljömål. Utan att djupare analysera riksskogstaxeringens senaste data så framstår det som att miljömålen tar allt större plats i skogen. Död ved, grova lövträd och gammal skog gynnar skogens biologiska mångfald. De positiva trender som nu blir allt tydligare på både virkesproduktionsmark och naturvårdsmark bekräftar att skogsbruket är på rätt spår vad gäller skogens miljövärden.

    Men hur ser läget ut för skogsproduktionen? Den trend som börjar synas ger inte anledning till samma stora glädje. Vi har ju sedan länge vant oss vid att skogstillväxten är ständigt ökande och landets skogsförråd har ju faktiskt mer än fördubblats sedan riksskogstaxeringens start tidigt 1920-tal. Under den senaste femårsperioden har dock trenden vänt och skogstillväxten har minskat med dryga fem procent.

    Efterfrågan på skogsråvara ökar samtidigt, tack vare allt mer konstruktiva och innovativa fossilfria energi- och produktlösningar. I och med att hela skogens årstillväxt skördas så avtar kolförrådsuppbyggnaden i våra skogar. Snart kommer kolförråd endast att kunna ackumuleras på skogsmark avsatt för naturvård, vilket på lång sikt kan vara riskabelt då bränder, stormar och insektsangrepp är en naturlig del av skogslandskapets dynamik som även kan komma att förstärkas av klimatförändringen.

    De aktuella trenderna tydliggör att det verkar finnas en avvägning mellan skogens produktions- och miljövärden. När naturvärdena ökar minskar produktionsvärdena, och att även det motsatta gäller vet vi sedan tidigare. Men måste det vara så? Jag vill hävda att det vet vi faktiskt inte. Om vi fullt ut skulle applicera dagens kunskaper om ståndortsanpassad precisionsskogsskötsel, jämte kunskaperna om hur vi med relativt enkla medel kan skapa strukturer och miljöer för biologisk mångfald i produktionsskogar, så kan vi kanske komma mycket längre än såhär.

    Kanske går det att få mer av allt från skogen. Men då behöver vi först en politik med potential att leda oss dit.

    Annika Nordin

    Professor, Sveriges lantbruksuniversitet

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen