Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 8 december 2019

    Låt inte industrin ta åt sig all klimatära

    Lantbrukare måste börja sträcka på ryggen och berätta om allt bra hållbarhetsarbete som sker på gårdarna, skriver ATL:s krönikör Kersti Linderholm.

    Industri ger jobb och producerar sådant som samhället behöver. Industri är positivt. Industrin arbetar numera cirkulärt, hållbart och klimatvänligt. Man går på kurser som ”Tänk om – tänk cirkulärt och hållbart”, som handlar om att återvinna, använda förnyelsebara bränslen och att ta hand om avfallet.

    Industrins mål är att inte ha några utsläpp av växthusgaser. Vi har verkligen en framåtsyftande industri. Ett stålverk i Borlänge är dessutom en klippa på biologisk mångfald, enligt lokalpressen. Man har byggt en bullervall som benämns som världens största insektshotell där bina kan checka in efter dagens vedermödor bland skrothögarna på stålindustrin. Vi kan verkligen vara stolta över vår industri.

    Även våra kommuner är framsynta. De har förstått att matavfall inte ska eldas utan samlas ihop med bilar som går på fossilfri energi. Matavfallet behandlas och blir gödsel. Man kräver fossilfria transporter i upphandlingar och har fina strategier. Vi kan verkligen vara stolta över våra kommuner också.

    Annat är det med jordbrukarna. De går minsann inte på kurser och lär sig cirkulär ekonomi, hållbarhet och klimatberäkningar. Kurser som erbjuds till det rimliga priset runt 8 000 kronor per dag plus resa, hotell och avbytare. Där kunde de lära sig att återanvända avfall och bli lika klimatneutrala som vår industri i framtiden. Nej, dessa jordbrukare envisas med att använda metoder som förstör vår natur och minskar den biologiska mångfalden. Dessutom släpper de ut växthusgaser och kanske dumpar de sitt avfall. Var gör de annars av det? Jordbruk är den enda näring som inte klarar av att vara klimat­neutral om 25 år. Nej, tacka vet jag industrin.

    Hur kunde det bli så här? Varför är vi inte stolta över vårt jordbruk som producerar mat av god kvalitet, ofta i kombination med skog som ger energi och byggmaterial? Bland det viktigaste i livet är ändå att inte vara hungrig och frysa och att våra kära är välbehållna. De flesta prylarna kan vi klara oss utan. Varför klarar vi inte av att förklara att det till stor del är jord- och skogsbruk som kommer att stå för övriga samhällets föda och fossilfrihet?

    Återvinning av avfall har jordbruket arbetat med sedan bär och vilt inte räckte till att mätta magarna.

    Utan återföring av näring och skörderester blir skörden skral. Cirkulär ekonomi är något vi ständigt arbetat med, även om ekonomidelen är svag och pengarna inte räcker till kurser. Inte heller klarar vi av att förklara att det främst är utsläppen från jordbruket som räknas, inte inlagringen. Utsläpp av växthusgaser från kossor och odling kan vi inte komma ifrån, men vi binder mångdubbelt mer.

    Bara då motorer körs på energi som jordbruket bundit blir det positivt, men det bokförs då på annan sektor, inte jordbruk.

    Inte heller basunerar vi som stålindustrin ut hur många insekter och blommor vi härbärgerar på våra marker, där de dessutom kan finna föda och över­leva.

    Nej, det är dags att våra ”industrijordbrukare” sträcker på ryggen och stolt förklarar vilken klippa de är. Var finns ambassadörerna?

    Kersti Linderholm

    Silvbergs Miljöteknik

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen