Gå till innehåll
  • svg_comments atlicons_arrow svg_facebook svg_linkedin svg_mail atlicons_menu svg_playsvg_search atlicons svg_twitter atlicons_facebook_f atlicons_login dlp-lrftag
    Krönika 18 augusti

    Hur många gånger ska vi betala för ny kunskap?

    Många av de utmaningar vi har inom svensk livsmedelsproduktion anses ha sin lösning i någon form av ny kunskap och forskning. Men hur får man tillgång till den?

    Internet är ofta en guldgruva när det gäller att ­hitta information från jordens alla hörn. Många forskningsrapporter i Sverige publiceras via så kallad open access. Det innebär att rapporten eller undersökningen blir tillgänglig utan kostnad för alla som vill läsa. Den intresserade behöver ofta bara gå in på universitetens hemsidor – där finns ny kunskap bara några knapptryckningar bort.

    Det är bra! Ju mer fakta och relevant kunskap som görs tillgänglig på internet, desto bättre. Men allt publiceras inte på det här sättet och tyvärr blir inte all forskning tillgänglig. Mycket låses in bakom skyhöga ­betalmurar hos vetenskapliga tidskrifter som få har råd att betala för.

    Det smäller högt i den akademiska världen att få möjligheten att publicera sin forskning i en internationell vetenskaplig tidskrift. Det kan bidra till såväl nya forskningsmedel som meritering inför nya tjänster. Men när forskningen publiceras i tidskrifter med dyra betaltjänster som vanliga företag, myndigheter och personer inte har råd med kan människor utanför den akademiska världen inte ta del av den nya kunskapen.

    Detta är varken rimligt eller bra. Mycket forskning finansieras av offentliga medel. Det enda riktiga är givetvis att forskning som finansieras med skattemedel också ska kunna läsas av alla.

    Det här är ett problem för hela samhället. Svensk biblioteksförening gjorde för något år sedan en ­undersökning bland drygt 50 olika myndigheter. Studien syftade till att ta reda på hur myndigheterna får tillgång till den vetenskapliga kunskap som de behöver. Drygt 40 procent uppgav att tillgången på vetenskaplig litteratur var bristfällig eller mycket bristfällig. Bland annat eftersom de inte hade tillgång till allt som publicerades inom den akademiska världen. Undersökningen lyfter också fram problemen med vilka effekter ett begränsat beslutsunderlag kan ha på myndigheternas förmåga att fatta bra beslut.

    Noterbart är att varken Livsmedelsverket eller Jordbruksverket ingick i undersökningen. Men problemet är detsamma på detta område. Bristen på tillgång till ny kunskap drabbar inte bara myndigheterna. Det drabbar i förlängningen även alla i de organisationer som ska hjälpa och ge råd till lantbrukare – och i slutänden alla dem som producerar livsmedel.

    Det finns tack och lov krafter som drar åt rätt håll. Ett stort internationellt upprop ­gjordes under våren med uppmaningen att alla forskningsrapporter ska vara tillgängliga för dem som vill ta del av dem. Bland andra Vinnova och Mistra, som finansierar mycket forskning i Sverige, står bakom uppropet.

    Vi har inte råd att låta värdefull och nyttig kunskap vara inlåst. Det räcker inte med att forska och komma på bra grejer. Kunskapen måste spridas ­också. Och vi vill så klart bara betala en gång.

    Detta är en kommenterande text i ATL, lantbrukets affärstidning. Det betyder att skribenten svarar för åsikterna i artikeln. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här!

    Relaterade artiklar

    Till toppen